Jag tänker på pandorna på Beijings zoo, som själva tappat lust och förmåga att para sig och därför fick kolla ”panda-porrfilm” där andra pandor vuxenmyste och reproducerade sig.

Och så tänker jag på medial sexualisering, den manliga självbilden, på klick, på botox, fillers och pornografi som en numera naturlig del av det offentliga rummet.

Nej, inte alla män.

Och nej. Inte alla kvinnor känner sig förslavade av en skönhetsnorm där vi ska se ut som portfilmsbrudar med permanent solbränna, totalt hårlösa kroppar (utom på huvudet där det ska finnas extensions/löshår). Och jag tänker på en värld som unga växer upp i, där ideal och övergrepp skevar, smälter ihop, där produktionsbolag hetsar.

Varför kollar (kollade) vi på program som Baren, Big brother, Bachelor, Paradise hotel? Var ligger lockelsen? Jo, i det kittlande. Ska de ha sex nu? Det mest privata som underhållning.

Och jag förstår hur produktionen hetsar. När blev det liksom normativt att göra tv av folk som bor i sina underkläder? Jag ser flera offer. Jag ser tjejerna. Och jag ser klippen. Är det porrfilm?

En ung, perfekt kvinna sitter i extremt sexiga underkläder (säkert dyra och fådda genom sponsring) ovanpå en ung kille. Han är tatuerad, använder mängder av hårprodukter, uppenbarligen, och han har bara badbyxor på sig. Hon sitter ovanpå honom. Och de har nyss mötts.

(Här skulle någon äcklig manlig bekant kunna ”höhöhöa” och säga ”Han liknar Ron Jeremy med den mustaschen”, men detta är inte en sån krönika och jag vet bara vem Jeremy är för att porr normaliserats och karln partajar med rockstjärnor. Skevt som sagt.)

Och han beter sig som en treåring som inte vill äta kokta morötter. Vänder sig demonstrativt bort när hon ”vill prata”. Hon sitter fortfarande i underkläder ovanpå honom. Och de är båda någon slags offer här.

Han är 21. För klipp till scenen där en övergymmad, solbränd kille i manbun sitter på en stol mot en green-screen och skakar. Det är samma kille. Han är 21.

Och han är med i ett tv-program vars hela grundidé är att visa unga halvklädda, vackra människor i komprometterande situationer. I konflikter och när de kysser/hånglar/har sex. Ja, han har gått över alla gränser.

På ett plan nolltolerans. Han har begått övergrepp. Men han är inte ensam. Produktionen, bolaget och tittarna begår dessa övergrepp hela tiden. Och säkert har dessa händelser förekommit i vartenda liknande program i alla länder.

Killen sitter och skakar. Han, liksom de andra killarna och tjejerna är castade till programmet för att de är snygga, lite trasiga och ganska gränslösa. Han är 21. Han sitter och skakar. För han har satts i en situation som han inte bemästrar. Han bottnar inte i rollen som man, som häradsbetäckare, älskare och huvudperson.

Han är en kille. 21 år. Och han vet inte bättre. Han hetsas till att vilja ligga. Inför kameror. Och han har noll koll. Vad gör dessa program med unga människor?’ Och varför?

Är han en förövare? Absolut.

Är kvinnorna offer? Absolut.

Är han också ett offer? Jo, jag tycker det. Moraliskt.

På 80- och 90-talet fanns inget #metoo. Då gick det att härja lite som man ville. Kvinnor skulle vara snygga och billiga. Män hade rätt att ”tända” och bli ”sugna”.

Jag såg häromdagen om filmen Adam och Eva. Fina, begåvade Josefin Nilsson och likaledes Björn Kjellman. Men blä, vilken gubbsjuk, unken kvinnosyn. Sex med kompisens 16-åriga barnflicka? Nemas problemas. Och resten.

Den har inte motstått tidens tand. Men det var ändå inte i närheten av PH och liknande program. Vi har flyttat gränser. Så långt att både tjejer och killar nu tycker och tror att grovporr och våldspornografi är det nya normala.

Och utseendefixeringen har spårat ur totalt. Könsorgan har egen plastikkirurgi, kvinnor (och kanske män?!) bleker sina anus (något vi som läst Svenska Mad inte blivit förvånade att läsa om där, för 40 år sedan och gapflabba åt!) och gör allt för att se ut som riktigt snygga porrstjärnor.

Både killar och tjejer förväntas excellera på sex, kunna och veta allt om hur ”man bäst tillfredställer sin partner”. För det skrevs det om i Veckorevyn för redan 20–30 år sedan. Så jag ser flera offer.

Jag är Djävulens advokat. Jag är mor till en dotter. Och till tre pojkar. Och nej, det här är inget jag önskar någon av dem. Och inget jag tror de någonsin skulle ställa upp på. Men ansvaret är vårt! Allas!

Sluta se på skiten. Stöd inte tv-kanaler som producerar eller köper in. Tala med era barn. Berätta att det inte behöver vara så här. Ingen tolvårig tjej ska tro att analsex är något som förväntas av henne. Ingen fjortonårig kille att det förväntas av honom. Eller att han ska slå sin tjej under sexakten. Eller ens att man behöver ha sex innan man är mogen.

Jag ser en tjugoettårig kille, nyss ett barn, sitta och skaka på en stol. Han har just blivit filmad när han gör det han och hans kompisar gör varje helg på fyllan. Eller inte. Han har gjort så inihelvetes fel.

Jag ser två flickor som är med i programmet på grund av sina utseenden, sina personligheter och att de tvingas uppträda i underkläder en hel programserie. De är ledsna och i chock. De har blivit sexuellt ofredade, den ena troligen inom spannet för våldtäkt, och de mår förfärligt.

De talar med varandra. För fortfarande existerar något slags systerskap. Och jag hoppas innerligt att de får en massa hjälp, stöd och terapi.

Men jag ser också en kille. En kille som förmodligen ingen stöttar. Ingen terapi. Och han är förövare. Men han är också offer.

Vi måste vända detta. Vi måste tala normer, sex och roller med våra barn. Vi måste våga det obekväma och vi måste bojkotta ett pornografiskt samhälle där barn och unga är en del av franchisen.

Vi måste sätta stopp! Inte en kvinna eller flicka till. Och inte en pojke. Till!