Jag har väl haft mina invändningar mot hur regeringen hanterar pandemin. Lite för mig själv har jag begagnat mig av rätten att tycka än åt ena hållet och än åt andra. 

Jag surar för att jag inte får demonstrera eller gå på fotboll med avstånd. Jag saknar att undervisa varje gång vi förflyttas till distans. Men ibland tycker jag att de borde göra mycket mer och snabbare.

Så får jag muttra för mig själv. Numera.

På det hela taget inser jag att den här regeringen hanterar det bättre än vad de flesta skulle gjort. Tanken på att Kristersson, Åkesson och Bush skulle leda landet istället, och få nyttja krisen för sina egna böjelsers skull, utgör god grund för en skräckhistoria.

Med det konstaterat: Det här världsläget lockar inte fram det bästa hos någon av oss.

Lagom till införandet av de striktaste alkoholrestriktionerna sedan förbudssidan förlorade folkomröstningen 1922 utkom liberalen Mattias Svensson med sin bok Så roligt ska vi inte ha det. Framsidan pryds av en kö till Systembolaget. När boken skickades till tryck var sådana köer historia, när den kom tillbaka var de återinförda.

Jag har inget att invända. Restriktionerna är nödvändiga. Men det skaver lite att Socialdemokraterna som infört dem, alltid tyckt så mycket om att göra just det.

Och det är ändå inte det värsta.

Det andra regeringspartiet har sina oattraktiva drag. Värst är moralismen.

En rörelse av människor som samlas för att ”byta livsstil – inte klimat” får lätt en släng av den. Även om det är politik man sysslar med, är det ett annorlunda liv gröna vill nå. I många år har man försökt slipa på retoriken om det där. Man behöver ju få människor med sig i förändringen. Annars blir inte mycket förändrat alls. Och då funkar det sällan att berätta för andra att de lever fel.

MP har istället försökt visa att livet kan bli ännu härligare när vi slutar förstöra för varandra och de som kommer efter oss. Det finns möjligheter i omställningen. Mer tid, nya jobb, coola lösningar, levande landsbygd, ett samhälle som håller ihop. Snarare än: ställ bilen, sänk värmen, släck grillen, skärp dig!

Det frihetligt gröna har vunnit mark på bekostnad av det kontrollerande, det livskåta över det asketiska.

Enter: Pandemin. Och det där andra draget hos (oss) miljöpartister kryper fram.

Mitt flöde fylls av partivänner som liksom myser över att få berätta hur dåliga alla andra är. De som handlar något. Sitter på ett tåg. Råkar hosta. Fy! Och så skönt det kan vara att veta bäst.

Särskilt när man inte vet alls. Inte varför någon reste, vad hen behövde handla, vilken allergi hen har och vilka försiktighetsåtgärder hen vidtagit. Bara att det inte var du.

Det står något i evangeliet om det där. Döm inte, så ska ni inte bli dömda. Frikänn, så ska ni bli frikända.

Vad vill jag ha sagt? Det här är den bästa av tänkbara regeringar i denna tid. Men ändå. Ett parti som älskar att kontrollera, och ett annat som trivs mest när man får vara förmer än andra. Är det konstigt att det skaver?