Det blå indigopigmentet är centralt i Johan Åbergs liv, och någonstans har det alltid funnits med honom. Att han förr eller senare skulle ägna sig åt textilier föll sig ganska naturligt efter en uppväxt på landet utanför lilla Dalsjöfors – en bruksort med textila anor. I familjen fanns dessutom starka kopplingar till såväl naturen som konst och konsthantverk, så redan efter gymnasiet valde Johan Åberg det textila spåret. I två decennier verkade han sedan inom modeindustrin.

– Det var oerhört lärorikt, men under alla mina resor i Asien, där produktionen låg, såg jag också konsekvenserna av vår konsumtion. Modebranschens stora kvantiteter, dåliga kvalitet och låga priser slår hårt mot både miljön och arbetsförhållandena, säger Johan Åberg.

Han hade svårt att förlika sig med allt han bevittnade och valde till slut att kliva av sin karriär som modedesigner och i stället öppna en egen vintagebutik med workwear och denim. 

Blev besatt

Målet var inte bara att sälja vintageplagg, utan också att skapa ett forum för dialog om alla viktiga frågor kopplade till vår konsumtion. Johan Åberg försökte även få till ett starkare band mellan varje plagg och dess ägare genom att skriva ner plaggens historia så att den nya ägaren skulle få veta mer om det. Att sedan gå från att forska i plaggs historia till att undersöka dess beståndsdelar var inte långt.

– Jag dissekerade i princip de här plaggen och till slut kom jag ner till indigomolekylen kan man säga. Jag började intressera mig för det blå indigopigmentet och blev helt besatt, jag fick mer än gåshud, säger Johan Åberg och skrattar.

Indigopigmentet har funnits i olika kulturer i alla världsdelar i över 7 000 år. Att färga med indigo är en känslig process som kräver noggrannhet, och resultatet blir olika varje gång.

– Indigo är omgärdat av mycket mystik, för mig är pigmentet kopplat till havet och världsalltet på något vis. I och med att färgen också förändras med tiden är det som en älskad pryl som bara blir vackrare med åldern, säger Johan Åberg.

Blått kök

Det går att färga allt från papper och trä till läder och textil med indigo. Johan Åberg har med tiden tänjt allt mer på gränserna och utforskat pigmentets möjligheter – det finns till och med ett indigofärgat kök tack vare honom.

– Inom färgningstekniken shibori använder man träbitar som doppas gång på gång. De får en fantastisk blå färg. Detta ville jag skala upp och göra något stort av – så nu finns ett blått kök i ett fritidshus vid havet på Brännö i Göteborg, berättar Johan Åberg.

Sina ständigt växande kunskaper om pigmentet förmedlar han i workshops och via sitt Instagramkonto. Dessutom har det ena lett till det andra. Johan Åbergs koppling till Asien – både via den numera nedlagda modekarriären och via kunskapstörsten kring färgningstekniker – har också gjort honom till expert på anrika lagningstekniker. Som till exempel sashiko, en japansk lagningsform som handlar om att återbruka, göra om, förstärka och förbättra med hjälp av små, små stygn. 

– Sashiko hittade jag till via ett av mina egna plagg gjort av ett antikt japanskt tyg som jag hittat på loppis. Jag ville veta mer, och så kom jag in på den tekniken, säger Johan Åberg.

Nu ordnar han också lagningsworkshops, som en del av arbetet med att låta textilierna få ett längre liv än modeindustrin avsett.

Nål och tråd

Johans sug efter mer kunskap verkar aldrig sina. Nästa teknik på agendan är katazome. Där reserveras de partier som inte ska färgas med hjälp av schabloner gjorda av rispasta. Allt görs för hand, vilket också är den stora tjusningen för Johan Åberg.

– Jag har ju kommit från att massproducera i ett jäkla tempo till att låta saker ta tid och göras med omsorg. Det har varit en resa på 20 år, och jag kan ibland känna drivet att producera. Men det går inte att hetsa fram ett indigobad, och att sitta med nål och tråd tar sin tid.

Mycket av det som produceras i dag är inte gjort för att hålla och är därför också svårt att laga. Det har lett till stora miljöproblem, men också ett ohållbart konsumtionsbeteende.

– Men det händer mycket intressant nu. Saker görs i mindre skala, fler konsumenter investerar i något i stället för att bara shoppa. Och jag märker också att intresset för att färga, laga eller täcka en fläck genom att sy stygn över finns hos allt fler – det är inte bara inbitna slöjdare som går mina kurser. Det känns hoppfullt.