De gula västarna beskrevs i media som klimatförnekare och yrkesdemonstranter, men koldioxidskatten som de vände sig emot skulle inte göra någon större nytta, skriver Åke Paulsson i sin debattartikel. Det var mer ett sätt att beskatta de fattiga för att berika de rika, menar han.
DEBATT De ”gula västarnas” uppror mot ökad beskattning av bränslen – så kallad koldioxidskatt – har nog uppfattats som ett misslyckande för miljökampen. De utmålades i pressen som klimatförnekare och yrkesdemonstranter.
Men faktum är att mindre än 20 procent av de nya skatteintäkterna skulle användas för ekologisk omställning. Resten skulle användas för skattesänkningar för de rika. Detta innebär att människor med blygsamma inkomster skulle få ökade skatter för sitt bilpendlande till sina jobb, medan de rika som flyger i väg för en minimisemester en helg inte betalar någon koldioxidskatt alls, för flygbränsle är undantaget. De rika skulle få större möjligheter att bedriva miljöskadlig verksamhet! Koldioxidskatten är konstruerad så att de med lägsta inkomsterna får göra de största insatserna. De gula västarna vann bataljen!
Notera det stora bråket som uppstod i Sverige när man ville införa lite koldioxidskatt på flygbränsle! Högern gick i taket! Och Centern anklagade förslaget för att missunna undersköterskan Anna en semester i värmen!
Att de med de lägsta inkomsterna gör de största miljöinsatserna är regeln utan undantag i alla länder. I Sverige har de 10 procent med högst inkomst knappt alls bidragit till någon koldioxidminskning sedan 1990. Den rikaste procenten minskade sina utsläpp med 3 procent under 1990 till 2015. De rikaste 10 procenten minskade den med 12 procent med de mellersta 40 procenten minskade med 22 procent och de 50 procent som hade lägst lön minskade med 26 procent. (Källa Oxfam december 2020).
Den rikaste procenten på planeten släpper ut mer än dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av planetens befolkning.
Nå, hur har det då gått med vår egen gröna skatteväxling? Det hette ju att skatten på bränslen, plastkassar med mera skulle ökas och avsättas för gröna investeringar. Faktum är att enligt januariavtalet skulle 15 miljarder av dessa ”gröna” pengar användas för skattesänkning till de redan rika och stöd till företagare. Det rörde sig om 1 500 kronor per innevånare i Sverige som används för grön skatteväxling till de redan välbeställda den gången.
Men 70 000 går till att subventionera varje elbil. Det är fordon som kräver 70 procent mera fossil energi för att byggas. Det är inte ”vanligt folk” som har råd att köpa sådana. Men det är vanligt folk som är med att finansiera dem. Jo, och så subventionerades elcyklar. Vad mer har miljarderna använts för? Till fromma för miljön?
Jag, i min naivitet, hade tron att pengarna skulle användas för att få fram inhemska bränslen eller göra annat som vore bra för miljön. Svartluten från massaindustrin är nog det enda inhemska bränsle vi fått och det var inte alls kopplat till grön skatteväxling. Den var på gång långt före.
Den inblandning av ”gröna beståndsdelar” som finns i dag i bränslen är bland annat palmolja som kommer från skövlade skogar i fjärran länder och etanol som importeras. Inget har gjorts för att få i gång en inhemsk bränsleproduktion. Biometanol går att tillverka av allt möjligt avfall som innehåller kol. Men det beskattas så hårt att den inte går att tillverka i Sverige som bränsle utan nu projekteras en anläggning för att använda biometanol som råvara i kemikalieindustrin i stället.
Den gröna skatteväxlingen får nog ses som ett billigt trick att få människor att utan knorr acceptera ökade skatter för överföring till de mera välbeställda. Det är många hundra miljarder under årens lopp som tagits in av skattemyndigheten under beteckning ”grön skatteväxling”. I vårt fall blev det betydligt mindre än 20 procent som användes för ekologisk omställning. Men det gick igenom. Det gjorde det inte i Frankrike.
