En erfaren gammal läkare som jag hade nöjet att lära känna brukade betrakta Allianspolitikernas lovord till sin egen apoteksreform som ett komiskt inslag i en annars rätt så eländig massförstörelseprocess.
”Man tar från de sjuka och ger åt de snuviga”, påpekade han.

Jag missunnar inte den snuvige någonting, men den som har nervsmärtor på grund av MS är inte behjälpt av att det finns Alvedon att köpa på macken. Det vore bra om deras mediciner fanns på apoteket och omfattades av högkostnadsskyddet. Och det hade varit en självklarhet om det inte vore för TLV, det statliga verk som avgör vilka mediciner vi ska ha.

Med apoteksreformen blev tragedin fullbordad – apoteken fick inte importera läkemedel. I den heliga tillväxtens namn skulle både importen och prissättningen överlåtas till läkemedelsgrossisterna. Effekten blev att de som led av de svåraste smärtorna också skulle betala sina mediciner ur egen ficka.

Den som tvingades använda mediciner av typ tung narkotika – 50 gånger starkare än heroin – behövde inte vara orolig. Men om det står ”medicinsk cannabis” på burken – det vill säga cannabis som det är omöjligt att berusa sig på – så ska här minsann inte förekomma några subventioner. Därför kostar en månads förbrukning av Sativex mellan 10 000 och 15 000 kr. Och medan en burk med Bediol som räcker i 10 dagar kostar cirka 310 kronor i resten av Europa, får du hosta upp 4 200 kronor i Sverige.

Det är ungefär vad många smärtpatienter får i sjukbidrag – innan skatten är dragen. Lindringen av de allra svåraste smärtorna har blivit en plånboksfråga.

Av alla argument i den sagolikt förvirrade debatten om medicinsk cannabis ter sig motståndarnas vara de mest flummiga. Medan cannabisentusiasterna är fullkomligt ointresserade av medicinsk cannabis eftersom det inte går att bli hög på den, är det uppenbart att de ”vetenskapliga specialister” som uttalar sig emot medicinsk cannabis varken är specialister eller särskilt vetenskapliga.

En av landets ”främsta experter” påstår exempelvis att medicinsk cannabis aldrig kommer att tillåtas i Sverige. Det säger en hel del om hans expertis eftersom medicinsk cannabis redan är tillåten i Sverige.

En annan ”expert” påpekar vilken katastrofal ökning av trafikolyckorna som legaliseringen av narkotisk cannabis för nöjesbruk har inneburit i Colorado. ”Så ska vi inte ha det i Sverige”, hävdar han. Problemet är att så är det inte ens i Colorado.

Medicinsk cannabis är varken ett rusmedel eller ett mirakelmedel, det är en sista-utvägen-medicin för en väldigt liten grupp människor som drabbats av obotliga och svårbehandlade nervsmärtor och som redan har provat allt i medicinväg.

Många, om än långt ifrån alla, upplever tillfredsställande smärtlindring, några få är ”responders” och blir 100 procent smärtfria. De får bokstavligen talat ett nytt liv. Borta är den alltmer påträngande känslan av att bli kemiskt lobotomerad av verkningslösa mediciner, de som är 50 gånger starkare än heroin.

Men jag antar att det är viktigare att hålla de snuviga på gott humör.