Välfärdsbolagens vinster måste begränsas. Det lovade SD-ledaren Jimmie Åkesson i valrörelsen 2014. Två år sen­are skrev han i Dagens industri att det vinsttak som den rödgröna regeringen och Vänsterpartiet ville införa var ett övergrepp. Vad hade hänt?

Kanske kan en del av svaret skönjas om man blickar tillbaka till en kväll i december 2015. Markus Uvell, Sverigechef på pr-byrån Kreab, sitter på restaurang Djuret i Stockholm. Han äter tartar till förrätt, i klartext rått kött, och fortsätter med gris­huvud. Sedan går han hem och twittrar om middagen. Dagen efter får han sparken.

Kampanjen fortsatte

Det var inte valet från menyn som Markus Uvells chef ansåg olämpligt, utan sällskapet. På andra sidan bordet satt Linus Bylund som då tillhörde Sverigedemokraternas toppskikt och stod Jimmie Åkesson nära.

Att Kreab spelade en viktig roll i en allt intensivare lobbykampanj för att få Sverigedemokraterna att svänga i frågan om välfärdsvinster hade ­Dagens industri redan avslöjat i flera artiklar. Men att Uvells kontakter med Bylund nu hade glidit över i en privat relation blev för känsligt, enligt Kreabägaren Peje Emilsson som sparkade honom. Så beskrevs det då, åtminstone.

– Det var en kombination av olika saker som hände. Men det är svårt att leva i en twittrande miljö när man är rådgivare till olika företag, säger Peje Emilsson nu.

Hur som helst tog lobbykampanjen gentemot SD inte slut. En del av partiets företrädare hade svårt att dölja sin förtjusning över svärmandet.

– Intresset var enormt. Vi fick så många förfrågningar att vi fick göra en kö, sa Per Ramhorn, SD:s sjukvårdspolitiska talesperson, till Dagens industri.

SD var inte precis ensamma om att uppvaktas i frågan om välfärdsvinster, även om de rönte ett särskilt intresse eftersom de var vågmäst­are i frågan. Anna Tyllström, doktor i före­tagsekonomi, menar att de stora lobbyinsatserna var avgörande för att sänka förslaget om att begränsa välfärdsbolagens möjlighet att plocka ut vinst. Något stöd i opinionen för att försvara vinsterna fanns inte och knappast i forskningen heller, enligt Anna Tyllström.

– Lobbyisterna var extremt aktiva, konstaterar hon.

Ett skäl till lobbyoffensiven är förstås de stora summor pengar som står på spel. För enbart Internationella engelska skolan handlade det 2019 om en vinst på en kvarts miljard kronor.

Anna Tyllström menar att också frågans karaktär bidrog till frenesin i ­arbetet på såväl pr-byråer som på organisationer som Vårdföretagarna, Friskolornas riksförbund, Svenskt näringsliv och tjänsteföretagens arbets­givarorganisation Almega. Det saknas entydiga svar från forskningen om effekterna av en vinstdriven skola, vård och omsorg. Och för den som vill reglera finns åtskilliga juridiska och praktiska aspekter att ta hänsyn till.

– När forskningsläget är lite oklart och det handlar om en så specialiserad fråga, då blir det lätt en lobby­fråga, säger Anna Tyllström.

Identifiera aktörer

Ett led i lobbyisternas operation för att rädda de vinstdrivande bolagen var att identifiera vilka aktörer som var särskilt viktiga att få med sig. Sjuksköterskornas fack Vårdförbundet var ett exempel. När de ställde sig på de vinstdrivande bolagens sida med argumentet att det ska vara möjligt att välja arbetsgivare och starta företag också i kvinnodominerade branscher, blev argumentationen knepigare för dem som ville begränsa vinsterna, menar Håkan Tenelius som lobbade för Vårdföretagarnas räkning.

– Det blev svårt för till exempel socialdemokrater att säga att kvinnor inte skulle ha samma möjligheter som män att ta makten över sitt ­arbetsliv, säger han.

Håkan Tenuelius köper inte bilden av att det var välfärdsbolagens ekonomiska muskler som var avgörande för att avvärja hotet om vinstbegränsning. Han menar att det var goda ­argument som segrade.

– Det har inte gått att visa att vinstutdelning leder till dålig kvalitet, säger han.

Inte hela sanningen

Det är inte hela sanningen, anser Anna Tyllström.

– Det finns ju inte heller något stöd för att privata utförare skulle vara mer effektiva eller hålla högre kvalitet. Tvärtom finns en del som tyder på exempelvis negativa konsekvenser ur jämlikhetssynpunkt, säger hon.

Demokratin behöver lobbyism, tycker Håkan Tenelius.

– Det finns massor av intresseorganisationer som befinner sig nära de frågor som riksdagsledamöterna ska fatta beslut om. Det är jätteviktigt att de pratar med politikerna så att de får ett bra beslutsunderlag. Men det måste ske transparent, annars kan folk börja misstänka att det är något skumrask, säger han.

Peje Emilsson håller med. Han, som utöver Kreab också grundat friskolekoncernen Kunskapsskolan, tycker att frågan om välfärdsbolagens vinster är ett bra exempel på hur lobbyismen bidrog med kunskap. Han tror inte att Ilmar Reepalu, som utredde frågan om vinstbegränsning åt regeringen, själv hade förstått vilka effekter hans förslag skulle få.

– Det var ett korkat förslag som hade slagit ihjäl företag som arbetar inom vård, skola och omsorg.  Kunskapsskolan har sedan starten haft en marginal på ungefär 2 kronor och 50 öre per hundralapp i intäkter. Med utredningens förslag skulle vi få behålla 40 öre av varje hundralapp. Då inser alla att det blir i det närmaste omöjligt att bedriva någon verksamhet, säger han.

Allt fler tar klivet över

Pr-byråernas intäkter har nära nog fördubblats på två decennier. År 2000 drog branschorganisationen Precis medlemsföretag totalt in 787 miljoner kronor. 2019 var motsvarande siffra 1 350 miljoner.

Vad som också har hänt är att listan vuxit över politiker som tagit klivet över till näringslivet för att jobb­a med politisk påverkan. Politikers kunskap om politiska processer gör dem attraktiva för pr-byråerna, liksom deras nätverk av aktiva politiker.

Stor uppståndelse

När den förre statsministern ­Göran Persson (S) 2007 blev pr-konsult för JKL var uppståndelsen stor. När Lars Leijonborg, Göran Hägglund, Maria­ Wetterstrand och en rad andra av hans kollegor har gjort liknande karriärval efter honom har färre höjt på ögonbrynen. Men Ester Pollack, som är professor i journalistik och har studerat flödet mellan ­politik och pr-bransch, ser problem. I förlängningen kan tilltron till själva demokratin skadas om människor uppfattar att politiker styrs av annat än sina övertygelser, menar hon.

– Svängdörrarna till lobbyistpositioner gör att intrycket om att politisk kunskap är till salu på en marknad, förstärks. Det är på sikt förödande för tilltron till politiker, säger Ester Pollack.

Ester Pollack varnar också för korruption. Det handlar dels om att politiker fattar beslut som passar en kommande karriär som lobbyist, dels om att de som blivit lobbyister drar nytta av sin tid som politiker på ett otillåtet eller olämpligt sätt.

– Själva misstanken om att politikern kan utnyttja den kunskap de har för egen vinning är skadlig, ­säger hon.

Anmälde jäv

Det saknas inte exempel på beslut som ifrågasatts av just det skälet. Ett av de mer uppmärksammade var när region Stockholm i fjol sålde Bromma sjukhus till bolaget Vectura. Där jobbar nämligen Filippa Rein­feldt som hösten 2014 avgick som sjukvårdslandstingsråd. Än i dag sitter hon i samma moderata kommunfullmäktigegrupp i Täby som region Stockholms högsta politiska företrädare, finansregion­rådet Iréne Svenonius. Även om denna anmälde jäv och tillfälligt lämnade ifrån sig ordförandeklubban när beslutet togs i regionstyrelsen, tyckte många att det blev allt för kladdigt. Någon intervju med ­Filippa Reinfeldt får inte Syre.

Peje Emilsson understryker vikten av transparens, men anser att övergångar mellan politik och näringsliv i grunden är bra.

– Ett av de stora problemen i Sverige är att vi har en politisk broilerklass som enbart är politiker i hela sitt liv, säger han.

Reglerades 2018

Länge var övergångar mellan politik och näringsliv i princip helt oreglerade, vilket bland annat FN kritiserat. Sedan 2018 måste statsråd och statssekreterare som inom ett år efter avslutat uppdrag vill ha ett nytt jobb anmäla det till en nämnd som ska avgöra om det finns några intressekonflikter.

Ester Pollack tycker i likhet med bland andra Transparency international, som drivit frågan i Sverige, att lagen är otillräcklig. Hon vill att också höga statliga chefer som gene­raldirektörer ska omfattas, liksom politiskt sakkunniga som politiska tjänstemän på nivån under stats­sekreterare kallas.

Lika värdefulla

Just politiskt sakkunniga utgör den stora massan av de som rör sig mellan den politiska världen och pr-världen, påpekar företagsekonomen Anna Tyllström. Och de är minst lika värdefulla för företagen som de verkliga höjdarna, tyder hennes forskning på.

– Då får man tillgång till samma nätverk mycket billigare med hjälp av folk med mindre ego än ministrar som är vana att bli lyssnade på, säger Anna Tyllström.

Ulrica Messing hör till dem som bytt sida. Mellan 1996 och 2006 hade hon flera tunga poster i den socialdemokratiska regeringen, däribland­
infrastrukturminister. Sedan 2014 har hon uppdrag på deltid för pr-­byrån Prime. Hon pekar på betydelsen av tid mellan de politiska uppdragen och näringslivsuppdragen.

– Politisk fingertoppskänsla är färsk­vara. När man slutat är man inte längre med i de informella samtalen och vet inte vem som är beredd att släppa något och vad som är av­görande för någon att få igenom. Där­emot vet man hur processerna går till och när det är möjligt att påverka och inte, säger Ulrica Messing.

Hon vittnar om att attityderna till övergångar mellan politik och ­näringsliv har blivit betydligt mer ­positiva de senaste åren, inte minst på den vänstra halvan av det politiska fältet.

– Ordet konsult hade en negativ klang tidigare. Det fanns en uppfattning om att man var någon sorts krämare som skulle sälja åsikter, säger hon.

Istället handlar det om att vara med och lyfta fram ett perspektiv bland andra, enligt Ulrica Messing.

– Många var aktiva för den svenska fordonsindustrin i debatten om utsläppsregler för bilar i EU. Säljer man då industrins åsikter? Jag menar att det man gör är att man påverkar en process, där man får ge och ta. Det en organisation eller konsult gör blir en bit i ett stort pussel, säger hon.

Flöde åt båda håll

Flödet mellan politik och näringsliv går åt båda håll, påpekar Anna Tyllström som intervjuat en del av dem som återvänt till den politiska världen efter en tid i pr-branschen. Flera av dem beskriver själva att de fått en annan syn både på politisk kommunikation och politiskt innehåll när de kommer tillbaka.

– Då är det rimligt att tro att också politiken förändras genom de som återvänder, vad man väljer att göra politik om och hur man pratar om den, säger Anna Tyllström.

Handplockade till Saab

En bransch sticker ut när det handlar om övergångar från politik till näringsliv: försvarsindustrin. Inte minst har bjässen Saab de senaste åren handplockat en rad personer som jobbat nära den yttersta politiska makten. Den moderate statsministern Fredrik Reinfeldts pressekreterare Sebastian Carlsson gick direkt från regeringskansliet till Saab. Samma kliv tog Reinfeldts statssekrete­rare Gunnar Wieslander och hans planeringschef Wille Birksten, liksom Ann Wolgers, pressekreterare åt den dåvarande socialdemokratiske näringsministern Mikael Damberg.

Order på 5 miljarder

Ingen av dessa får Syre prata med. Inte heller den som vi allra helst vill ställa frågor till: Jonas Hjelm, chef för Saab Aeronautics som bland annat ansvarar för utvecklingen av stridsflygplanet Jas Gripen. År 2005 var han statssekreterare åt den social­demokratiska försvarsministern Leni Björklund. I november det året slöt Sverige ett handelsavtal med Saudiarabien. För Saabs del innebar det en order på 5 miljarder kronor för ­radarsystemet Erieye. Nästan exakt ett år senare fick Jonas Hjelm, som varit personligt involverad i avtalet med Saudiarabien, sitt toppjobb på Saab.

År 2014 vittnade den saudiska brigadgeneralen Gormollah Al-Zahran om att Jonas Hjelm och flera andra politiska tjänstemän som han mötte under förhandlingarna om handelsavtalet agerade som om de var ­anställda på Saab.

– Det fanns inget intresse för det andra. Det var som om de alla tillhörde bolaget, sa han till Sveriges radio.

Saabs presschef Mattias Rådström försäkrar att rekryteringen av Jonas Hjelm inte var en belöning för hans arbete med handelsavtalet.

– Vi anställer personer utifrån den kompetens de har och hur de passar för jobbet, säger Mattias Rådström.

Att bolaget rekryterat medarbetare från den politiska sfären hänger samman med att kunderna ofta är regeringar i olika länder, enligt Mattias Rådström.

– Personer med politisk bakgrund har kunskap om hur den världen fungerar, säger han.

Problematisk relation

Svenska freds ordförande Agnes Hellström anser att de frekventa rekryteringarna från politikens toppskikt är djupt problematiska. Tydliga karensregler ser hon som nödvändiga.

– Det är särskilt viktigt eftersom vapenindustrin redan från början hänger så intimt samman med politiken. Om det ska finnas någon trovärdighet för att beslut fattas enligt regelboken är det jätteviktigt att det inte blir för insyltat, säger hon.

De täta banden mellan politik och försvarsindustri har blivit tydliga för Agnes Hellström, inte minst när hon deltagit i den årliga rikskonferens som arrangeras av Folk och försvar.

– Alla känner varandra oavsett om de jobbar för industrin eller politiken. Det är oseriöst och skadligt, säger hon.

Agnes Hellström menar att relationen mellan staten och Saab är särskilt problematisk, i och med att de stridsflygplan och ubåtar som bolaget är ensamma om att producera i Sverige klassas som ”väsentligt säker­hetsintresse”. Det gör det möjligt att göra undantag från EU:s regler om offentlig upphandling (se faktaruta nedan).

– Det ger Saab en särställning, säger Agnes Hellström.

Hon pekar också på att försvars­industrin är en bransch där insynen är kraftigt begränsad – och att vittnesmål om korruption dyker upp med jämna mellanrum.

– Man vet att vapenindustrin är en av de allra mest korrupta branscherna i världen. Det i sig borde tala för tydliga riktlinjer och karenstider, ­säger Agnes Hellström.

Följer regelverket

Saabs Mattias Rådström anser att det är upp till politiker att bestämma om karensregler, men reagerar mot talet om korruption.

– Vi verkar i den bransch som kanske har det mest omfattande regelverket och lagstiftningen och det följer vi naturligtvis, säger han.

När journalistikprofessorn Ester Pollack betraktar de många övergångarna mellan politik och näringsliv, ­såväl på försvarsområdet som i ­andra branscher, ser hon en samhällsförändring. Den åtskillnad som fanns tidigare finns inte längre.

– Den politiska eliten och den ekonomiska har växt samman till en enda, säger Ester Pollack.