Partisekreteraren i Sverigedemokraterna skickade i början på månaden ut en testballong och konstaterade i SVT:s program Sverige möts  att ”islam är en avskyvärd religion”, något som partiet senare valde att sprida vidare på Twitter, till Björn Söders ord om att det äntligen är någon som talar klarspråk om islam.

Vi vet väl inte riktigt hur det internt i Sverigedemokraterna upplevdes att ballongen flög, men vi kan konstatera att Ulf Kristersson efteråt dels tog avstånd från uttalandet och dels erbjöd Sverigedemokrater tjänstemannapositioner i regeringskansliet, så partiet blev väl inte speciellt skrämda.

Två veckor senare fick Richard Jomshof chansen att förklara sig i programmet 30 minuter – han berättar att han egentligen inte menade vad han sa. Det han i själva verket menade var att islamismen och styret i till exempel Iran och Saudiarabien är förkastligt. Han fortsätter med att göra gällande att alla gånger han pratat om islam så har han egentligen minsann pratat om islamism. Och islamism för honom är alltså det som sker i Iran och Saudiarabien.

Metoden att förklara bort innebörden i sina egna och sina partikamraters ord går igen genom alla 30 minuterna, att man refererat till Ungern och Orbán i positiva ordalag ska inte tolkas som ett stöd till Orbán och Ungern, och hans gamla tweet ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget”, ska inte tolkas som att det vore positivt med ungersk mediepolitik, eller om Sverige vore som Ungern. Utan som att det vore positivt om Sverige vore som Danmark.

Det är klart, vi kan inte veta vad han egentligen tänkte, eller vad han innerst inne ville ha sagt när han uttalade sig. Kanske är det så att han varje gång bara råkar säga islam när han menar vissa former av islamism. Kanske är det så att han egentligen inte tycker om Ungern när han hyllar dem. Kanske ligger det inte någon rasism bakom uttalanden om att vissa invandrare utgör en ”kulturell belastning”.

Men om man alltid lämnar dörrarna öppna för den tolkningen, då tjänar de snirkliga märkliga alibibortförklaringarna ingenting till, inte ens om de är sanna, rasisterna får ändå sin världsbild bekräftad och samhället blir ännu lite råare.

Sverigedemokraterna är ett parti som inte bara är sprunget ur nynazistiska rötter utan också tar varje given chans att sprida främlingsfientlighet och islamofobi. Ett parti som arbetar med att systematiskt skicka ut testballonger, för att sedan pudla och förklara bort, innan nästa testballong. Det spelar ingen roll om det ligger rasism bakom eller bara en osviklig förmåga att uttala sig på ett sätt vars enklaste tolkning är rasistisk. Då spelar det faktiskt ingen roll om Åkesson, Sverigedemokraterna, eller Jomshof är rasister eller fascister. De skadar lika mycket oavsett.