Fridays for future Sverige vill att vi ska sluta se arbetsrätt och klimatkrisen som separata frågor som inte har något med varandra att göra – klimatsolidaritet inkluderar alla. Arbetarklassen utgör runt hälften av Sveriges befolkning, så det är inte ett fåtal det handlar om. På samma sätt som det finns tydliga kopplingar mellan klimatkris och klassism finns sambandet mellan hur vi förstör vår jord och den utbredda rasismen.

En femtedel av svenskarna, det vill säga de med invandrarbakgrund, även om långt ifrån alla befinner sig i socioekonomisk utsatthet, får inte heller sina intressen representerade och är helt uteslutna i maktkritiken.

Kriser förstärker varandra. Det tydligaste uttrycket för samverkande förtryck såg vi tidigare under pandemin, då det var tydligt hur den förtryckande helheten hänger ihop. Ett exempel på hur sjuk samhällsstrukturen egentligen är finner vi i debatten på högsta nivå.
När trångbodda svensksomalier, som arbetade som tjänstefolk för gräddhyllan, blev coronasmittade av de över 100 000 sportlovssvenskarna som återvände från Alperna, var det tydligt att något behövde göras för den här utsatta gruppen.

Vad gjorde Ebba Busch (KD)? Hon gav dem skulden för deras egen död. Hon sa att somalier är fostrade att inte lita på myndigheter och att kulturskillnader och läs- och skrivsvårigheter gör att de inte är som alla andra. Den totala avsaknaden av empati, förståelse och medkänsla fick många att fundera på vilka kristna värderingar de i dagsläget kunde förknippa med KD.

Pandemin har slagit hårt mot svenskar med invandrarbakgrund inom arbetarklassen, och om pandemin är klimatkrisens stora generalrepetition ser det inte ljust ut för Sveriges invandrare i framtiden.

I den kommande valrörelsen kommer klimaträttvisa att bli ett ännu mer urvattnat begrepp – sägs det tillräckligt många gånger så tror folk att det politiskt arbetas för det. När de svagaste ska inkluderas i omställningen kommer det med all sannolikhet att göras genom någon annans filter inom ramen för de orättvisa systemen.

Det ser vi redan i dag när det, från Socialdemokraterna och hela vägen ut till den yttersta högern, talas om integration med utgångspunkten att marginaliserade människor ska möta den urbana tjänstemannasektorn halvvägs på deras lyckligt lottade plats för att bli som de. De tror att det är där mötet börjar. Det är obehagligt när politiska system, som är riggade till vissas fördel och helt blinda för sina utgångspunkter, talar om rättvisa.

Flyktingar, som alltid får skylla sig själva för att de flyr från sina sönderbombade hemländer, kommer även att få skulden för i-världens utsläpp när de flyr från den svält, torka och vattenbrist och de höjda havsnivåer, översvämningar och skogsbränder som i-länderna orsakar. Klimatkrisen kommer att skapa mer rasism, som kommer att drabba Sveriges svagaste grupper, bland annat arbetarklass med invandrarbakgrund, och det kommer utan tvekan att anses vara deras eget fel.

Vad menar vi med klimaträttvisa? Solidaritet med vem? Och vem villkorar rättvisan?