– Utbildning i hållbarhet får inte vara ett privilegium utan måste vara tillgängligt för alla människor, sade Tysklands förbundskansler Angela Merkel till Unescos hemsida i anslutning till att FN-organets världskonferens avslutades förra veckan.

Då hade konferensen, som arrangerades i samarbete med det tyska utbildningsdepartementet, precis antagit den så kallade Berlindeklarationen. Bland de närmare 3 000 undertecknarna finns Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, som ledde den svenska delegationen.

”Ja, vi har skrivit under Berlindeklarationen som Sverige aktivt arbetade med att ta fram. I deklarationen finns med att utbildning för hållbar utveckling ska finnas med i alla delar av utbildningssystemet”, säger hon i ett uttalande till TT.

”Sverige är i dag ledande gällande att ha hållbar utveckling implementerat i vårt utbildningssystemet. Vi har till exempel en världsledande högskolelag som har som krav att all utbildning ska innehålla hållbar utveckling.”

Senast år 2025

Deklarationen är ett ramverk rörande det som kallas utbildning för hållbar utveckling och slår inte fast någon tidsplan. Unesco har dock uppmanat medlemsländerna att implementera klimatkunskap i sina nationella läroplaner senast 2025.

När Unesco inför världskonferensen analyserade läroplaner från närmare 50 länder visade det sig att klimatförändringarna inte berördes alls i fler än hälften av dem.

– Att integrera studier i hållbar utveckling måste bli grundläggande i all utbildning, överallt, kommenterade generaldirektören Audrey Azoulay i ett uttalande.

Flera länder har redan tagit steg i sådan riktning.

Italien lagstiftade i fjol som första land om obligatorisk klimatkunskap i skolan, uppger Reuters. Sedan dess har Nya Zeeland följt efter, medan Argentina och Mexiko ligger i startgroparna.

Ramverket får kritik

Tongivande världsledare har hyllat Berlindeklarationen. Men Unescos ramverk får också kritik. Beniamin Knutsson är docent vid Göteborgs universitet och leder ett forskningsprojekt om hur utbildning för hållbar utveckling ser ut i olika länder, och vilket utrymme frågor om ojämlikhet får i undervisningen.

– Å ena sidan är det naturligtvis väldigt viktigt att de här frågorna kommer upp på dagordningen. Det som blir problemet är just frågan om ojämlikhet, säger han till TT.

Enligt Unescos ramverk ska utbildningsinsatserna anpassas till lokala förhållanden. Syftet är att kunskaperna ska kunna appliceras i den egna vardagen, men Knutsson och hans forskargrupp ser risker med tillvägagångssättet

– Det blir en typ av utbildning för rika och en för fattiga. Då gör man inte någonting åt ojämlikheten utan snarare upprätthåller den. Om man accepterar att det finns ett samband mellan ojämlikhet och miljöförstöring, att rika måste göra eftergifter åt fattiga, blir det problematiskt.