EU bär skuld för de många människor som de senaste åren drunknat i Medelhavet, enligt en ny rapport från FN. Det är första gången som FN så direkt pekar ut EU:s delaktighet i dödsfallen i en rapport – olyckorna är inte tragiska incidenter, utan en förutsägbar konsekvens av unionens politik.
Många människor har de senaste åren drunknat till havs på vägen mot EU och vad de hoppats skulle vara ett bättre liv för sig själva och sina familjer. I rapporten ”Lethal Disregard”, på svenska ungefär ”Dödlig ignorans”, skriver kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, OHCHR, att EU:s system för migration har misslyckats och att det ”misslyckas med att placera mänskliga rättigheter som en central punkt”.
Rapporten konstaterar att dödsfallen på Medelhavet skulle gå att undvika – men att EU:s politik istället för att skydda människor dödar dem. Politiken som EU tillsammans med den ifrågasatta samarbetspartners Libyen och sina medlemsstater bedriver har skapat en miljö där mänskliga rättigheter inte längre är fokus. Dödsfallen är inte en ”tragisk avvikelse, utan snarare en konsekvens av konkreta politiska beslut och praxis”.
Dagen före att rapporten publicerades, tisdagen den 25 maj, rapporterade The Guardian om att flera kroppar av barn spolats upp i Libyen. Bilderna är fruktansvärda och påminner om Alan Kurdi, som drunknade i turkiska Bodrum 2015 och chockade hela världen. Men nu, drygt fem år senare, är det få stora medier som ens plockat upp nyheten.
– Jag är ännu i chock över hemskheten i dessa bilder, skriver Oscar Camps, grundare till frivilligorganisationen Open Arms, som räddar liv på Medelhavet, på Twitter.
Många har drunknat
Långt fler än 20 000, som brukar uppges som den officiella siffran, har drunknat i Medelhavet de senaste tio åren. Många dödsfall rapporteras aldrig in och de så kallade osynliga skeppsbrotten som ingen ser spår av anses av flertalet frivilligorganisationer vara minst lika många som de synliga, som hamnar i statistiken.
Hittills i år har 743 människor drunknat i Medelhavet, inklusive många barn. Motsvarande siffra för 2020 var 1426 personer, för 2019 var det 1885, 2018 var det 2299, 2017 var det 3139, 2016, rekordåret sedan räkningen startade, drunknade hela 5143, 2015 dog 4054 personer och 2014 drunknade 3320 människor.
Viktigt att notera är att det procentuellt var en högre risk för att dö flera av de år med lägre dödssiffror – eftersom färre människor då försökt ta sig över havet. Att det är så beror delvis på EU:s samarbeten med länder i Nordafrika och Afrika, som Marocko, Libyen och Niger, som gör att fler människor stoppas längre söderut.
Sedan i fjol har EU inte längre några fartyg till havs. Istället har de drönare och annan övervakning från luften som ska koordinera räddningsinsatser. Kritiker menar att detta är EU:s sätt att undgå internationell sjölag som säger att den som upptäcker en båt i sjönöd är skyldig att undsätta människorna ombord och föra dem till en säker hamn.
