I förra veckan rapporterades det att det norska landslaget i beachhandboll tvingas böta 150 euro per spelare för att de brutit mot Europeiska handbollsförbundets (EHF) regler om uniformens utformning under matcher.

Reglerna dikterar nämligen att spelarna ska ha på sig en tajt överdel som lämnar magen bar, och byxor som maximalt får vara 10 centimeter långa på sidan. Efter den beskrivningen behövs nog inget förtydligande kring att det givetvis är damernas landslag vi talar om. 

Regler kring vilket slags kläder man får ha på sig i olika sporter varierar oerhört mycket. Ibland finns det helt uppenbart giltiga skäl till varför reglerna finns där, ibland inte. Den vanligaste anledningen till olika sorters regler är att minska fördelarna som vissa dräkter eller uniformer kan ge till sportutövare, och skapa en sportsligare sport, så att säga. I elitsimning exempelvis har reglerna ändrats successivt allteftersom olika sorters ”superdräkter” dykt upp, som dessutom legat bakom en hel del världsrekord inom tävlingssimning. 

Men i beachhandbollen är det oerhört svårt att se att det skulle finnas några som helst giltiga skäl till reglerna för damernas dräkter, och speciellt inte när man jämför med motsvarande regelverk för männen. Dessa ska nämligen ha på sig linnen och shorts som ska nå minst ner till 10 centimeter över knäna, men de får också vara längre.

Under EHFs kongress i april i år lade Norges handbollsförbund fram en motion om att reglerna för kvinnors uniformer i beachhandboll måste ses över, eftersom de nuvarande uniformerna fungerar som en onödig barriär om man vill locka fler kvinnor till att vilja utöva sporten på elitnivå. Kongressen valde att inte riktigt ta något beslut i frågan utan har delegerat motionen till den nystartade Beachhandbollskommittéen som ska ha sitt första möte i augusti. 

I sitt offentliga svar på den globalt uppmärksammade nyheten att EHF bötfäller Norges landslag märks en viss sur ton tydligt: ”Från ett europeiskt perspektiv är reaktionen baserad på desinformation kring proceduren” skriver de, men mer intressant är egentligen meningen dessförinnan, där det står att EHF:s president Michael Wiederer och IHF:s (Internationella handbollsförbundet) president dr Hassan Moustafa är eniga om nästa steg och försäkrar beachhandbollscommunityt och alla dess fans att ”alla ansträngningar kommer att vidtas för att ytterligare främja sporten. Detta inkluderar den ideala presentationen av sporten och därmed inkluderar det också spelarnas klädsel.”

Varför är det intressant? Jo, för att det avslöjar att EHF:s och IHF:s regler kring damernas klädsel inom beachhandbollen i nuläget är motiverade av stereotyper och fördomar kring vem sporten attraherar. Kläderna är inte till för att kvinnorna ska kunna prestera sitt allra bästa, och inte heller är de där för att locka nya kvinnor och flickor till sporten – de är till för att skapa den ”ideala presentationen av sporten” genom att attrahera en heterosexuell manlig publik som åskådare.

För att ytterligare späda på misstanken om sexistiska motiv röstade kongressen dessutom nej till en annan motion som lades av Norge; att finansiering till och intäkter från europeiska klubbtävlingar ska distribueras mer balanserat till både herr- och damlag. ”Avsikten är att minska klyftan mellan manliga och kvinnliga tävlingar på ekonomisk nivå och för att säkerställa jämställdhet och möjliggöra parallell utveckling av både män och kvinnor i europeiska klubbtävlingar.” Nix, sa kongressen, vilket ytterligare understryker att EHF i grund och botten verkar ganska ointresserade av att främja kvinnor inom handbollen, på flera nivåer.

Fortfarande återstår att se om det blir någon förändring, men med tanke på den negativa exponeringen som EHF fått av detta får man ju nästan anta att det kommer ske, om inte annat för att det faktiskt inte finns ett enda vettigt argument för att behålla bikinitrosorna som enda alternativ. Herrarna presidenter kanske måste bita i det sura äpplet och inse att allt inte alltid kan utformas efter deras personliga smak och tycke. Sexism är inte speciellt sportsligt, trots allt.