En stor del av svenska lek- och idrottsplatser har antingen gummigolv eller konstgräs. Sammanlagt resulterar dessa till ett årligt utsläpp av 18 ton mikroplaster.
– Jämfört med utsläppen av mikroplaster från vägtrafiken och från konstgräsplaner med infill är utsläppen från dessa ytor relativt små, men de är fortfarande långt ifrån försumbara och dessutom relativt lättåtgärdade då ytorna är väldefinierade, säger Mikael Olshammar projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet, i ett pressmeddelande.
Siffrorna framkommer i en studie som IVL har gjort i samarbete med Kungliga tekniska högskolan (KTH) och företaget Sandmaster, på uppdrag av Naturvårdsverket.
Undersökt tvättvatten
I studien undersökte de tvättvatten från maskiner som rengjort dessa ytor. Förutom hur mycket mikroplaster som dessa golv släpper ut så kom de även fram till att det skiljer ganska mycket mellan olika typer av ”golv”, samt att underhållet av dessa spelar en stor roll.
– Vissa konstgräsplaner släpper ut cirka 50 gånger mer mikroplaster än andra, så det är viktigt att identifiera dessa ytor och sätta in åtgärder. Med bra anläggningsteknik och regelbundet underhåll kan utsläppen minska markant, säger Mikael Olshammar.
Lika mycket som fisket
Totalt finns det ungefär 200 000 kvadratmeter gjutet gummi på lekplatser och idrottsplatser runt om i landet samt 450 000 kvadratmeter konstgräs utan granulat (de konstgräsplaner med granulat släpper ut en ännu större mängd mikroplaster). Gummiytorna uppskattas generera 16 ton mikroplaster per år medan konstgräsytorna 2 ton.
Det är i nivå med hur mycket som släps ut från alla fiskenät och fiskeredskap i Sverige.
Läs mer:
Kostnaderna för världens plastberg skenar: Syre 6/9-2021
Mikroplaster hittade i moderkaka – risk för fosterskador: Syre 23/12-2020
Studie: Mikroplast kan orsaka kromosomskador hos havsöringslarver: Syre 16/12-2020
Fakta: Mikroplaster
Mikroplast är plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter i diameter. Plasten kan vara skadlig för djur som lever i marina miljöer och bryts aldrig ner helt och hållet.
Den kommer från flera olika källor, men troligtvis är en stor del av mikroplasten i havet från större plastföremål som under sin nedbrytningsprocess finfördelats till mikrostorlek.
Tillförseln av plastskräp i naturen ökar fortfarande och hur det kommer att påverka djur- och växtliv är i dagsläget inte helt kartlagt, men man misstänker att många vattenlevande djur äter plasten i tron att det är föda, utan att sedan kunna smälta den. Ytterligare en risk med att havets djur får i sig plast är att plast kan fungera som en magnet för miljögifter som finns i vattnet.
Källa: Havs- och vattenmyndigheten
