Jag älskar kikärter, vilket kommer att visa sig i en kommande artikel om dem. Medan jag har förberett den texten har jag funderat på hur jag tänker politiskt. Det påminner om min relation till kikärter. Om jag tvångsmässigt skulle ha bestämt mig för att de ska vara hemlagade, kokta på ett visst sätt och serverade på en viss tallrik skulle jag aldrig ens ha testat hummus, rostade kikärter, falafel och en massa annat läckert.

Det finns hur många sätt som helst att tillreda kikärter på som funkar, vissa gillar jag mer än andra, på burk är de inte roligast, men kan stilla behovet. Och på sätt och vis funkar jag så politiskt också. Tänk frihet och solidaritet istället för kikärtor.

Jag har varit engagerad politiskt sen jag var tretton. På grund av kärnkraftsfrågan var jag centerpartist en höst innan vpk fick klorna i mig. Som trogna läsare av Syre kanske har märkt finns det inte mycket av det där betongiga, tvångsmässiga, som klassiska kommunister sysslar med hos mig, men när det kommer till kritan delar jag i alla fall deras grundanalys. Kapitalismen är ett elände.

Utsugning, snedfördelning av resurser, svält, miljöförstöring, artutrotning och så vidare tills jag lämnar nyhetsflödet och sätter mig och spelar en polska. Hängivna nyliberaler vägrar ju göra skillnad mellan den sociala organisationen av marknaden, kapitalismen, och en öppen och fri marknad som ekonomiskt system, men det är viktigt att göra det. Det där med att gemensamt producera prylar och sen sälja dem fritt till andra är ju en genial idé. Men att en viss samhällsgrupp automatiskt ska ha det extremt bra materiellt medan andra svälter? Att ekonomin ska tillåtas övertrumfa demokratin? Knappast.

Efter att ha läst mer än jag egentligen har fattat sitter den analysen. Det betyder absolut inte att jag automatiskt måste förespråka någon viss typ av framtida utopiskt samhälle. Varken ett anarkistiskt lyckorike där frigjorda människor lyckligt lallar runt på landet och ler eller ett superorganiserat socialistiskt där de fantasilösa regerar. Efter att ha studerat mänskligheten framför allt ur antropologiskt perspektiv tror jag extremt mycket på dess förmåga att fixa sånt där när det behövs.

Precis som alla andra djur kommer vi ur ett naturtillstånd. Utanpå det ligger en massa sociala och kulturella konstruktioner som inte är sannare än sagor. Men de blir sanna när vi lever våra liv tvångsmässigt efter dem. När vi sätter upp regler för oss själva och andra som kommer från rent flum. Jag älskar det flummet lika mycket som jag älskar kikärter, men precis som kikärter finns det gott flum och mindre gott, till och med äckligt, flum.

Insikten om att det där kulturella och sociala inte är naturgivet eller sant i någon mer övergripande mening är viktig för mig. Extremt viktig. På riktigt. Det är inte ett problem eller en svaghet. Det är en rikedom. Och den som kallar sig frihetlig utan att åtminstone flirta med den idén borde göra det. Det kan vara jobbigt. Att testa att vända på sina åsikter och försöka försvara motsatsen. Att närma sig människor som i grunden verkar sunda, men har en och annan åsikt som skaver. Jag kanske är feg och slapp och inte vågar stå för allt jag tycker, men jag gillar det där. Att bra folk har åsikter som jag tycker är knäppa.

Och det finns ett skäl till det. Jag tror verkligen på det att vi fixar det vi behöver om vi får chansen. Problemet är inte människors förmåga till solidaritet. Problemet är övergripande maktsystem som ställer intressen mot varandra så att grupper som har allt att vinna på att vara polare blir fiender. Det är inbyggt i kapitalismens sätt att fungera. Så jag hakar på alla goda rörelser som vill befria folk. Om det är från rasism, misogyni eller en stundande miljökatastrof spelar inte så stor roll. En del tycker andra saker än jag, kan ha åsikter som jag tycker är jobbiga, men där får jag väl spela en polska till och snacka om nåt annat med dem.

Det går aldrig att hitta en annan människa som har åsikter som överensstämmer i allt. Och etter värre, att vilja skapa ett samhälle som inte förmår ifrågasätta sina egna värderingar är livsfarligt. Att servera kikärter på ett enda sätt är inte livsfarligt, inte ens en dödssynd, mest tråkigt och onödigt, men det problemet har en enkel lösning. Läs min kommande artikel.