Susanne Baden, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet, har tillsammans med sina forskarkollegor sökt svar på varför de svenska blåmusslorna inte syns till längre och om försvinnandet är unikt för den svenska västkusten. För att kunna analysera olika förklaringsmodeller gick forskarna bland annat igenom vetenskaplig litteratur och myndighetsrapporter.

Resultatet av studien, som nu har publicerats i Journal of Shellfish Research, visar att musslornas försvinnande troligen är kopplat till klimatförändringar, även om det finns en del regionala skillnader.

Mer regn, varmare vintrar och invasiva arter

Ett område som forskarna tittat på för att analysera eventuella regionala olikheter är Nordatlanten. Där har blåmusslornas utbredningsområde minskat, troligen på grund av överfiske av musselbankar i kombination med klimatförändringar. Men på den svenska västkusten har fisket efter vilda musslor inte varit så stort att det kan ha varit avgörande för deras försvinnande, enligt Susanne Baden. Det som troligen förklarar skeendet på västkusten är istället en blandning av olika faktorer, som påverkat musslornas hälsa, fortplantning och överlevnad – alla kopplade till ett förändrat klimat.

Att regnmängden längs västkusten har ökat med ungefär en tredjedel under de senaste 30 åren är en av förklaringarna, enligt forskarna. Detta då regnet bidrar till ökat utflöde av näringsämnen och sötvatten – något som gör att det underlag som blåmusslan vanligtvis klänger sig fast vid blir överväxta med fintrådiga alger. Sötare vatten i sig är också något som mussellarver och unga musslor är känsliga för.

– I klimatförändringarnas kölvatten följer extrema väderförhållanden med flera och ovanligt långa perioder av regn, värme eller köld, eventuellt kombinerat med torrläggning av grunda kustområden. Det kan öka dödligheten för bottenlevande musslor jämfört med de som växer på flytande substrat, säger Susanne Baden i ett pressmeddelande.

Varmare vintrar

De numera varmare vintrarna på västkusten har också betydelse för musslornas överlevnad. När vintertemperaturerna stiger övervintrar fler fåglar än tidigare, exempelvis ejdern som äter runt 2,5 kilo musslor om dagen. Strandkrabborna längs västkusten har också ökat avsevärt under senare år, då torskbestånden minskat. Även de äter blåmusslor.

Ytterligare en faktor som kan ha påverkat blåmusslorna negativt, är att det invasiva japanska ostronet har ockuperat de strandnära områdena, där musslorna vanligtvis slår sig ner. Och även om de kan samexistera på en del områden, har detta inte skett på den svenska västkusten.

– Vi anser att direkta och indirekta effekter av klimatförändringarna i övervägande grad kan förklara den stora nedgången av blåmusslor längs den svenska västkusten. Det behövs dock ytterligare undersökningar för att kartlägga kvarvarande musselbankar och experimentellt testa de olika förklaringsmodellerna, säger Susanne Baden.

Läs mer:

Du kan ta del av studien här: Declining Populations of Mytilus spp. in North Atlantic Coastal Waters—A Swedish Perspective