Anders Pettersson Lindberg är brandskyddskontrollant vid Södertörns brandförsvar, och har tidigare också jobbat som sotare i många år. Trots att mänskligheten har kunnat göra upp eld i omkring en miljon år utvecklas fortfarande kunskapen kring eldning, berättar han. Bara för ett par år sedan kom till exempel Naturvårdsverket med nya rön kring hur man ska tända en brasa.

– Från den klassiska ”tipiformen” som vi växt upp med, så är rekommendationen nu att vi ska lägga klabbarna som ett kryss eller som en hashtagg. Högst upp placeras näver och flis och så tänder man brasan uppifrån och ner, i stället för nerifrån och upp, säger Anders och fortsätter:

– På det sättet är det lätt att få fart på brasan eftersom det kommer luft underifrån, dessutom brinner det väldigt rent.

Undvik sur ved

Miljö och klimat har hamnat alltmer i fokus när det gäller eldning och sotning. I många distrikt finns nu exempelvis en policy att sotarna ska använda dammsugare för att samla upp partiklarna i själva kaminen, i stället för att stå på taket och dra upp sot den vägen.

Att elda fel – till exempel med för sur ved, stora klabbar eller för dålig lufttillförsel – gör att partikelutsläppen blir onödigt stora. Att trivselelda mycket i en öppen spis är dessutom ett effektivt sätt att få elräkningen att skjuta i höjden, enligt Anders Pettersson Lindberg, eftersom det stora luftintaget gör att husets varma inomhusluft sugs ut. Huset kyls ner i alla andra rum och elementen får jobba hårdare än vanligt.

Ja, den typ av öppna spisar som finns i många svenska villor är faktiskt ofta energitjuvar. Ju mer vi matar med ved och varm luft stiger upp genom skorstenen, desto mer värmd inomhusluft stjäl den med sig.
För att få koll på eldstaden ur energisynpunkt är det bra att göra en energikalkyl, och även rådfråga sotaren. Har man en mindre öppen spis brukar det också fungera att komplettera med en braskassett för att göra den mer effektiv.

Värmen stannar i kakelugnen

Anders Pettersson Lindberg berättar att det finns för- och nackdelar med olika typer av eldstäder. En kakelugn värmer bra om den eldas i på rätt sätt, eftersom värmen kan lagras så att den fungerar som ett element i många timmar efter att brasan har brunnit ut.

En klassisk vedspis eller köksspis har också fördelar, eftersom man eldar i det lilla utrymmet och sedan kan laga mat på spisen. En sådan är bra att ha vid långvariga strömavbrott till exempel.

Men även om en spis är praktisk ur krisberedskapssynpunkt, är det också relevant att titta på hur mycket alla dessa skorstenar släpper ut om de inte sköts rätt, anser han.

Man ska absolut inte hälla tändvätska på veden eller på brasan. Att använda ljusstumpar för att tända vill han inte heller rekommendera, eftersom de skapar en beläggning i skorstenen.

Och undvik tidningspapper med någon form av beläggning, som de blanka omslagen till månadsmagasin – de är inte absolut bra att elda upp.

Släpp in sotaren

Det är viktigt att släppa in sotaren när kallelser kommer och höra av sig om man missar en sotning. Lika viktigt är det att kontrollera att eldstaden i en ny bostad inte är avställd eller har nyttjande- eller eldningsförbud.

En skorsten som inte sköts om genom regelbunden sotning och korrekt eldning kan ha rester av oförbränt sot och tjära i rökkanalen, som i värsta fall kan leda till soteld.

En som har fördjupat sig i eldandets alla aspekter är skribenten och fackboksförfattaren Johan Tell, som nu är aktuell med boken ”Elda på bästa sätt i kamin, kakelugn och öppen spis” (Max Ström).

Alla träslag går att elda med, bara de är tillräckligt torra, menar han. Han tipsar dock om att man startar elden med mjuka träslag som asp, al och sälg, och avslutar med hårda träslag som alm eller ask, för att glöden ska vara långt in på natten.

Den vanligaste brasveden är björk, den är skogens tiokampare – bra på allt. Den växer rakt, är lätt att klyva, torkar hyfsat snabbt och sprätter inte gnistor. Den har näver som passar som ”tände”, brinner vackert, blir en snygg inredningsdetalj – och säljs på bensinmackar.

Med en rätt omhändertagen kakelugn eller kamin hemma blir brasan en oöverträffad mysfaktor som sätter guldkant på den kalla årstiden.

Att tända en brasa är ett stycke magi. Vi människor tycks vara kodade till att älska eld, kanske för att den i årtusenden symboliserat värme, mat och skydd mot farliga djur, säger Johan Tell.

Elda säkert och hållbart

• Förvärm skorstenen. Tänd eld på tidningspapper och håll det nära rökgången. När det susar till och röken sugs ut kan brasan tändas. Är skorstenen kall kan det ryka in, och i vissa hus kan det krävas att en dörr eller fönster öppnas på glänt för att skapa sug i skorstenen.

• Elda bara med torr ved, max 20 procents fuktighet. Använd en fuktmätare eller slå vedträna mot varandra – är de torra bildas ett ”sjungande” ljud.

• Använd lagom stora klabbar – ungefär som en underarms tjocklek. Lagom eldningstakt är tre kilo (cirka fyra vedträn) i timmen.

• Stapla veden som en hashtagg (#) eller ett kryss och lägg näver eller tidningspapper högst upp så att det brinner uppifrån.

• När elden har tagit sig, gå ut och titta hur röken ser ut. Till en början ryker det alltid lite, men sedan ska det helst bara synas att värmen ”dallrar”. Vit rök tyder ofta på för sur ved, svart rök på att det bildas tjära.

• Se till att lufttillförseln är lagom. Om lågorna i braskaminen är blå eller gröna behövs mer syre, då bör man öppna spjället eller luckan mer. Lågorna bör vara orangea och röda.

• Om det mullrar kraftigt i skorstenen kan du ha drabbats av soteld. Stryp all lufttillförsel genom att stänga spjällen och ring 112. Ett tecken på soteld kan också vara att det syns gnistor eller flammor utifrån. Efter en soteld, låt alltid en sotare inspektera eldstad och skorsten.

Källa: Brandskyddskontrollant Anders Pettersson Lindberg