Nyligen har regeringen presenterat sin nya strategi för en cirkulär ekonomi. En cirkulär ekonomi innebär att det som idag betraktas som avfall ses som en resurs att återanvända till nya produkter. Därmed minskas efterfrågan på nyproducerat material. Den nya strategin tar vissa steg i rätt riktning, men bristen på bindande krav är ett svek. Nu behövs kraftfulla åtgärder för minskad nyproduktion och ökad återvinning.

Problemen med nyproduktion är många och allvarliga. Utvinningen av metaller och mineraler kräver enorma mängder energi och drabbar ofta lokalbefolkningar och urfolk, vars närområde exploateras. Papper utvinns genom skövling av livsviktiga skogar, som binder koldioxid och är hem åt otaliga hotade arter. Plast framställs ofta av fossila ämnen, såsom olja, och är inte nedbrytbart. Därmed bryts plast inte ner i naturen utan skadar de djur som äter den.

Ett exempel på problemet är förpackningar, som idag ofta är svåra eller omöjliga att återvinna. Regeringen måste verka för internationella standarder för tillverkning och deklaration av innehåll i förpackningar samt fasa ut skadliga kemikalier i dessa. Alla förpackningar ska vara både möjliga och lätta att återvinna. Det ska tydligt framgå hur en produkt ska sorteras. Att sedan praktiskt återvinna ska vara enkelt och lättillgängligt, med fler återvinningsstationer och -centraler. Återvinning kan endast omsättas i stor skala om den görs attraktiv och enkel.

All nyproduktion av såväl förpackningar som andra produkter måste minskas, såväl i Sverige som internationellt. Internationella standarder för produktion och återvinning innebär konsekventa regler mellan länder, vilket underlättar för en cirkulär ekonomi även över gränserna. Sådana standarder möjliggör kontroll och deklaration av produkternas innehåll samt konsekventa märkningar. Dessa är nödvändiga förutsättningar för att kunna minska mängden farliga och ej återvinningsbara ämnen i produkter samt att göra det lättare för konsumenten att återvinna. Det yttersta ansvaret för att säkerställa en cirkulär ekonomi ligger givetvis på företagen och politikerna, inte på enskilda konsumenter. Därför behövs skarpa politiska reformer för tydligare producentansvar och minskad nyproduktion.

Ofta påstås att så länge den nödvändiga tekniken inte finns är det inte möjligt att återvinna allt. Dock är detta resonemang bakvänt. Istället för att rättfärdiga ej återvinningsbara produkter med att de ännu inte tekniskt kan återvinnas bör vi sträva efter att ersätta dem med andra material som kan återvinnas. Även om alla sådana inte kan ersättas, kan deras antal reduceras drastiskt. Det kräver ökad forskning på och subventionering av olika innovativa typer av återvinning. Ett exempel är “urban mining”, där nu oanvända och bortglömda mineraler i gruvindustrins slagghögar och föråldrad infrastruktur – såsom gamla kopparledningar – används på nytt.

Avslutningsvis hoppas vi att Sveriges regering inser vikten av att vara ett föregångsland inom cirkulär ekonomi. Sverige bör både agera inrikes och inom EU för ökad internationell standardisering, som utjämnar skillnader samt underlättar för konsumenter. Framför allt krävs minskad nyproduktion och att farliga och ej återvinningsbara material fasas ut och ersätts med mer hållbara alternativ. Den nya strategin är ett första steg, men vackra ord kommer aldrig rädda vårt klimat och vår biologiska mångfald. Vi riktar oss därför direkt till statsminister Löfven: vilka åtgärder tänker du vidta för att skydda vår framtid?

Leo Rudberg – ordförande för Fältbiologerna • Axel Eriksson – medlem i Fältbiologerna