När denna text skrivs, tisdagen den 26 januari, har företaget Netclean – som arbetar för att med teknologi stoppa nätbaserade sexuella övergrepp på barn – just släppt sin rapport Covid-19 impact 2020. I rapporten har närmare 500 poliser från 39 länder svarat på frågor om huruvida de upplever att olika sorters digitala sexuella övergrepp mot barn har påverkats av covid-19.

Enligt poliserna i rapporten har det skett en ökning av såväl mängden kontaktförsök med sexuella syften från vuxna mot barn, av mängden övergreppsmaterial som har laddats ner, som av mängden aktivitet på diverse övergreppsforum på darknet. Dessutom har mängden självproducerat övergreppsmaterial också ökat online. Det innebär alltså sexuella bilder eller filmer som barn tagit av sig själva, ofta på uppmaning av en vuxen förövare.

Anledningen till ökningen under covid-19 uppger poliserna vara att både barn och förövare spenderar mer tid framför datorerna nu, och att barn har mer oövervakad tid online. Ytterligare en förändring som skett är att antalet anmälningar om sexuella övergrepp i hemmet minskat. Barn som bor ihop med sina förövare har fått minskade möjligheter att berätta för andra vuxna, trygga vuxna med anmälningsplikt, om vad de utsätts för hemma.

Men. Sverige sticker ut som ett land som inte noterat samma ökningar av digitala sexuella övergrepp mot barn som andra länders poliser noterat. Sverige, som valt en helt annan strategi än resten av världen och inte stängt ner stora delar av samhället, inklusive grundskolorna.

Tidigt under pandemin kunde polisens övervakning av övergreppsforum på darknet vittna om hur förhoppningsfulla förövare diskuterade med varandra om hur covid-19 kunde innebära fördelar för dem i deras jakt på barn och unga på nätet. Det är enkelt att, med skadeglädje, föreställa sig de svenska förövarnas frustration över den svenska strategin. Men det är en skadeglädje med väldigt bitter eftersmak. Speciellt när det nu visade sig att förövarnas förhoppningar om ökad digital tillgång till barn gick i uppfyllelse i de länder som gått i mer eller mindre total lockdown.

De första svenska skolorna som införde obligatorisk distansundervisning under pandemin var högskolorna och universiteten. Därefter följde gymnasieskolorna. Sedan vårterminens start i år har även många högstadieskolor infört hemundervisning. Allt yngre elever riskerar alltså att ha ökad oövervakad tid online även i Sverige och ljuset i pandemitunneln ser förrädiskt dimmigt ut.

Ingen vet när den här situationen kommer lätta, vad vaccineringarna kommer ha för faktisk påverkan på flockimmuniteten, eller om vi kommer se en tredje, muterad våg innan vi vinkat farväl till den våg vi lever med nu. Men vi vet att vuxna människor utgör ett mycket större hot mot barn än vad corona gör. Så om ytterligare delar av grundskolan ska flyttas till hemmen och till de digitala rummen måste vi först fråga oss – vem är det vi vill skydda, och mot vad? Riskerar sidokonsekvenserna av hemundervisning att bli större än vinsterna?