Musik är både tanke och känsla. Både hjärta och hjärna. Jerker Jansson uppskattar kompositörer som förmår skapa musik som tilltalar alla sinnen. Som den som Lili Boulanger skrev.
En späd flicka i ett mörkt rum med en uråldrig blick som talar direkt till mig från ett fotografi från 1918. Ett musikaliskt geni som liksom alltför många andra av hennes kaliber lämnade oss alldeles för tidigt. Det är omöjligt att veta vilka mästerverk mänskligheten förlorat på grund av hennes öde.
Jag stötte på Lili Boulangers musik första gången när jag såg den plågsamt vackra filmen La passion Béatrice av Bertrand Tavernier från 1987. Filmen är förlagd till tiden för hundrårskriget mellan England och Frankrike som rasade 1337–1453. Béatrice själv är en ung flicka som utsätts för övergrepp och grymhet från sin far som kommer hem från kriget till det kalla, mörka slottet där de bor. Det är en fruktansvärd berättelse om patriarkalt våld. En vacker, men nästan outhärdlig film.
När jag såg filmen första gången träffade det avslutande musikstycket mig i mellangärdet som en spark. En späd gossopranröst sjöng till en i det närmaste depressivt dämpad orkester. En enkel melodi som påminner om Blinka lilla stjärna. I moll. Pie Jesu är fortfarande en av de allra vackraste musikstycken jag vet, men med tiden har andra verk av Boulanger sällat sig till den kategorin. Det tidiga nittonhundratalet var en tid av uppbrott och förändring inom musiken. Det klassiska levde ännu kvar, men nya grepp och klanger hade börjat leta sig in i musiken. Och mycket hände i Frankrike. Satie. Ravel. Debussy.
Just det. Snubbar. Män. Karlar. Musikhistorien är precis som andra konstformer dominerad av män. Kvinnor fick nöja sig med att vara artister eller assistera sina män i deras konstnärsskap. Myten om det musikaliska geniet har ännu inte helt och hållet kastat sina könsförväntningar åt sidan. Vilket är tragiskt. Kvinnor och män skapar inte olika musik, musik är melodier, klanger och rytmer och de är inte könsmärkta. Men kulturella och sociala processer gör att vi göra olika erfarenheter beroende på våra olika identiteter, varav kön är en av de som påverkar mest. Genom att välja bort kvinnor väljer vi bort hälften av allt vackert vi människor är förmögna att skapa.
Ett stukat musikaliskt geni
Lili Boulanger levde från 1893 till 1918. Porträttfotografiet av henne ovan är från strax innan hon dog, 24 år gammal. Hon hade redan skapat musik som givit henne priser, som stora Rompriset (Grand Prix De Rome), men hade med säkerhet mycket mer att ge.
Redan som tvååring visade hon sig ha absolut gehör. Hennes sex år äldre storasyster Nadia som med tiden blev känd som dirigent, musikpedagog och kompositör fick lära henne grunderna och Lili började snart skriva egen musik. Som sextonåring beslutade hon sig för att det var kompositör hon ville bli, men ödet satte upp ett enormt hinder för henne. Hon drabbades tidigt av Crohns sjukdom efter att som tvååring ha haft en en svår lunginflammation.
Crohns sjukdom är ett av mänsklighetens gissel. Ingen vet riktigt vad som orsakar den och eller ens mekanismerna bakom den. Rökare löper större risk att drabbas och den är kronisk. Symptomen är bland andra magsmärta, diarré, feber och viktnedgång. Ofta drabbas tarmarna av inflammationer och sjukdomen går i skov. Det finns ingen behandling som botar Crohns, men livet för den drabbade kan bli lite bättre med mediciner och kirurgi. På Lilis tid var möjligheterna mycket sämre än i dag och Lili tillbringade sitt liv i sjuksängen eller med att mödosamt försöka återhämta sig. Det omöjliggjorde musikstudier i någon större utsträckning, men ärligt talat verkar hon vara den typ av genier som egentligen inte behöver någon undervisning. Från första början skrev hon vackrare än någon annan. Det är lätt att romantisera vissa konstnärer, men hennes musik visar på en enorm livsglädje kontrasterat mot svårt lidande.
Att hitta öppningar
De finns inte så många toner. En vanlig skala här i västvärlden innehåller sju toner. Några toner ovanför och under skalan är meningsfulla också, men det är väldigt få byggstenar att arbeta med. Av de sju tonerna skapar man ackord av oftast tre toner. Med tre ackord täcker man alltså hela skalan. Den som försöker skapa komplexitet genom att lägga till fler toner upptäcker snart att det hela är som att blanda alla färger. Det blir bara grått. En kompositörs uppgift är att hitta öppningarna, använda det självklara till något nytt. Det är Lili Boulangers styrka. Hennes melodier rör sig runt den musikaliska strukturen självständigt, men i ständigt samtal med den.
Det är absolut inte världens enklaste musik att ta till sig, men det är värt arbetet. För den som är nyfiken rekommenderar jag de två styckena Pie Jesu och Psalm 130, Du fond de l’abîme. Och se gärna Taverniers film. Den är också ett mästerverk.
