Johan Enfeldt skrev i förra veckan en ledartext i Dagens Arena där han, ganska nedlåtande, hävdar att de som förespråkar basinkomst nog inte förstår hur omfördelande våra system är. ”Team basinkomst får klara sig utan mig” konstaterar han, och det är vi i team basinkomst så klart ledsna över, speciellt eftersom Enfeldt baserar sitt ställningstagande på felaktiga uppfattningar om hur en basinkomst skulle kunna fungera i praktiken. 

Redan i basinkomströrelsens vagga har huvudsakligen två olika varianter av basinkomst förespråkats. Den första är den som Enfeldt utgår ifrån i sin text, nämligen den där alla invånare i ett land får lika mycket pengar utbetalda varje månad, oavsett vad de har för inkomster i övrigt. Om man avslutar tanken där och då börjar räkna på hur mycket det skulle kosta så visar det sig snabbt att det är omöjligt att finansiera om basinkomsten ska kunna ge en dräglig levnadsnivå till dem utan annan inkomst. 

”Gud vilken dålig idé” kanske man tänker då, ”de kan ju inte förstå nånting om hur samhällsekonomi fungerar, de där basinkomstförespråkarna”. Men någonstans där kan det vara lämpligt att också fundera över varför tio Nobelpristagare i ekonomi varit just förespråkare av basinkomst, och om det kanske är man själv som missat något i frågan. 

Den andra varianten av basinkomst som varit med lika länge är den som kallas negativ inkomstskatt, vilken på senaste tiden även börjat kallats basinkomstgaranti, BIG. Det innebär att alla invånare som är skattepliktiga i ett avgränsat område (exempelvis ett land, eller bara en kommun för all del) är garanterade att när deras inkomster sjunker så sjunker gradvis även skatten de ska betala, för att till sist hamna på en nivå där skatt istället börjar betalas ut till den med låga eller inga inkomster.

En sådan reform skulle innebära mindre mindre byråkrati, mindre stress för dem som saknar annan inkomst och som inte behöver invänta diverse handläggare som ska bedöma ens behov av basal ekonomisk trygghet, och dessutom skulle det bli praktiskt taget omöjligt att falla igenom hålen i det sociala säkerhetsnätet. 

Även den första varianten, den där alla får basinkomst oavsett inkomst, förespråkas ofta finansieras med en basinkomstskatt på intäkter, som gör att man vid en viss lön går plus minus noll. Alltså, du får 10 000 utbetalat i basinkomst, men om du tjänar mer än en viss summa så betalar du också 10 000 i basinkomstskatt. Inga extra inkomster för dem som inte behöver dem, med andra ord. Den varianten ger alltså till alla med ena handen och tar tillbaka från dem som inte behöver med den andra, medan BIG ger enbart till dem som behöver det, men utan att dessa måste stå med mössan i hand och vackert be om att bli bedömda i sin fattigdom. Samma sak, olika tillvägagångssätt.

Basinkomst är hur som helst absolut fördelningspolitik. Bara mycket mer effektiv och mindre förnedrande än den vi har i dag. Välkommen till team basinkomst när som helst, Enfeldt.