Statliga Sveaskogs miljörenommé har varit minst sagt skamfilat. I september 2020 vann bolaget antipriset Årets greenwash. Det vill säga – att de sagt sig värna om miljön men gjort det motsatta, enligt Jordens vänner som delar ut priset. Bolaget har bland annat varit i skottlinjen efter flera avverkningar av gammelskog, värdefull för både miljö och renskötseln.

Läs mer: Sveaskog vill hugga gammelskog – ”Markägaren gör som den vill”

I höstas stoppades flera avverkningar tillfälligt, efter en massiv kampanj av bland annat artisten Sofia Jannok och Luokta Mavás sameby. Sedan dess har bolaget bytt vd, vilket motiverades med att de tidigt förra året fick en ny ägarpolicy, som innebär att statliga bolag uppmanas bidra till de nationella miljö- och klimatmålen.

Läs mer: Sveaskogs vd avgår med omedelbar verkan: ”Saknar samsyn”

Skog över 140 år ska skyddas

Under måndagen kom ett åtgärdsprogram som ska ge Sveaskog en långsiktig inriktning för hållbart skogsbruk. Genom att förverkliga 12 punkter i det nya åtgärdsprogrammet ska den biologiska mångfalden värnas – och ett högt virkesuttag garanteras, skriver bolaget.

Bland annat ska hundra våtmarker restaureras och vattendrag återställas. Bättre hänsyn ska också tas till rennäringen, genom att bolaget förbinder sig att röja och gallra för att gynna renens huvudföda – marklevande lavar.

Bolaget planerar också att skydda all kontinuitetsskog över 140 år i nordvästra Sverige, cirka 140 000 hektar. Man ska också testa hyggesfria skogsbruksmetoder i flera av Sveaskogs ekoparker.

Men samtidigt som skogsbolaget presenterar sitt åtgärdsprogram, stoppas en av bolagets avverkningsmaskiner av aktivister i Överkalix och Pajala. Henrik Andersson är renskötare och en av dem som engagerat sig i kampanjen Skogsupproret som ligger bakom protesterna. Han säger att det rör sig om en runt 100-årig naturskog som Sveaskog nu börjat avverka vid samebyarna i Ängeså och Tärendö. Sveaskog å sin sida säger att det rör sig om en produktionsskog, där bolaget gjort en naturvärdesbedömning som tagit hänsyn till de värden som finns i trakterna vid planering och avverkning.

– Det är en tallhed, rik på hänglav, renens vårbete. Här finns också samiska lämningar och flera spår av att det varit en nävertäckt till kåtor, säger Henrik Andersson.

Just lavrika skogar är något det råder brist på. Betet i skogarna har minskat med runt 70 procent sedan 1950-talet, enligt en rapport från SLU. Men de åtgärder som Sveaskog nu presenterat för att förbättra förutsättningarna för näringen – är otillräckliga, enligt Henrik Andersson.

Vill se ett annat typ av skogsbruk

Han är bland annat kritisk mot att det nya åtgärdsprogrammet inte säger något om att samebyarna ska kunna säga nej till en avverkning, vid så kallade samråd där representanter från samebyarna kan komma med synpunkter på skogsbruket.

– Vi kan bara stå med mössan i hand och be dem att först göra det om fem år. Det är inget samråd om det inte är likvärdiga parter som möts, det de nu erbjuder – det är bara löjligt. Det är bara finare ord om att de tänker köra på, på samma sätt som tidigare.

Henrik Andersson säger också att den åtgärdsplan som Sveaskog presenterat under måndagen, står i stark kontrast till vad han själv bevittnat.

– Bara häromdagen var vi och filmade där de grävt ur kallkällor och skapat diken för att skapa vägar till myrholmar för att kunna ta de sista skogarna de inte kommit åt tidigare.

Vad är det för skogsbruk ni velat se? 
– Vi hade velat se att man använder sig av det man behöver, inte en skövling, utan ett bruk utan kalhyggen där man använder sig av skogen som man gjort i alla tider. Det vill säga ett hållbart skogsbruk där man lämnar så lite spår efter sig som möjligt.

Skogsupproret är ett uppror från samiska och icke-samiska aktivister i Extinction rebellion. Artikeln har korrigerats, i en tidigare version av artikel stod felaktigt att aktionerna ägde rum i Gällivare kommun.