Möteslokalen Nordan är mörklagd, sannolikt på grund av ett terrorattentat, men ledningen för Himmelska friden i Skandinavien har bestämt sig för att ändå hålla framtidskonferensen. Det är nu det ska visa sig hur roboten Peter klarar av sin roll som Ante, tidsmaskinens uppfinnare.
Corporate hade väl med kropp att göra, corporare, göra till kropp. Vilket märkligt verb. Inte samma sak som att förkroppsliga, för det var att föreställa. Corporare måste snarare vara att bilda eller utgöra en kropp. Men annars var förkroppsligat tjurbajs en intressant översättning av corporate bullshit.
– Freddy, viskade hon och petade till Freddy på armbågen. Finns det någon dagordning?
En briggis kom fram till dem med rynkade ögonbryn och fingret för munnen. Olivia gjorde en paus där hon stod vid bordets kortända. En annan briggis rättade till ljusslingan på väggen, så det kom mer ljus på hennes ansikte, och hon nickade åt honom. Så sa hon:
– Det blir alltså inte riktigt som vanligt här i dag. Jag vet att ni inte kan få upp dagordningen på era armband, så jag ska gå igenom punkterna. Vi räknar med att hålla på till … gud, jag vet inte ens vad klockan är!
En mötesdeltagare räckte upp handen och frågade på danska hur det skulle bli med øversættelsen när nu translatorn var utan ström och ikke alle talte et skandinavisk sprog. Någon borde åtminstone simultantolka till kinesiska, sa hon. En var orolig för säkerheten och en tredje ville veta hur de skulle ta sig hem efteråt om infran inte gick.
– Om jag inte tar helt fel har Sebastian en batteridriven translator, sa Olivia. Och vad säkerheten beträffar – Angus säger att vi är väl skyddade. Det säger inte Angus om han inte menar det, eller hur?
Församlingen i rummet log försiktigt.
– Under tiden hoppas vi att de tekniska problemen kommer att lösas så att alla kan ta sig hem i god ordning. Vi har avdelat en grupp harmonibrigadister för den frågan. Så, kan vi öppna mötet?
Sebastian ordnade med översättning och Olivia öppnade mötet. Punkt 1 var extrainsatt men akut, den handlade om ett leveransstopp från ett av de södra produktionsområdena. En ledamot rapporterade att Himmelska friden hade tappat kontakten med ett gruvdistrikt och slutligen skickat dit ett sändebud med transportvinge.
Sändebudet hade funnit ett antal gruvbottar planlöst irrande på gruvområdet. I styrrummet på tio meters djup hade styrbottarna satt sig i vila, och delar av personalen återfanns avliden i öknen. Ledamoten, en blek ung kvinna med svagt småländsk intonation, sa att det fanns flera tänkbara bakgrunder till händelseförloppet, men att när de nu hade Himmelska fridens främsta robotexpert här kanske han …?
Men Sebastian ville inte spekulera. Om styrbottarna på grund av ett programmeringsfel hade prioriterat ner underhållet av gruvbottarna kunde det också förklara mycket. Sådant hände, sa han.
Ida såg det framför sig. En dallrande gul öken i omänsklig hetta, en hiss ner i underjorden, hundratals rasslande robotar som en flock desorienterade kackerlackor och ingenting mer. På flera mils håll.
Någon frågade om nedre infran också var funktion nere på den afrikanska kontinenten. Den småländska ledamoten svarade något svävande och började tala om när produktionen kunde väntas vara igång igen. Logistikerna jobbade på det, sa hon. Och så något om ett signalfel på nedre infran, en misstänkt gruppering och ett samarbete mellan Harmonibrigaderna och något som lät som de södra produktionsområdenas återvinningspatrull.
Det skulle finnas en punkt 2 också, men den fick utgå på grund av rådande omständigheter, sa Olivia. För övrigt undrade hon om de skulle få ström igen snart, eller om de kunde skjuta upp den här punkten till senare.
– Det vore olämpligt. Jag har förstått på Ante här att den anakrona enheten har god laddning. Säkerhetskontrollen måste göras om ifall vi väntar längre, sa Angus. Men det är naturligtvis ditt beslut, inte mitt.
Olivia gjorde en gest till Ante att ställa sig upp och ta över ordet, och han reste sig och väntade in allas uppmärksamhet. Han fick den, Freddy slutade se glasartat uttråkad ut och allas blickar vändes mot roboten som föreställde Ante. Den rörde sig inte som han, men den talade som han.
– Det här är alltså en anakron enhet, sa han. En tidsmaskin. Lite förenklat kan man säga att den förflyttar materia i tiden genom att med hjälp av kvarkar föra in materien i ett Higgs-Schrödinger-fält och sedan ut igen på andra sidan. Det kan vi numera göra med någorlunda god precision. Några frågor?
Ingen blev klokare på hans tålmodiga men repetitiva svar på hur ett Higgs-Schrödinger-fält egentligen fungerade utom möjligen Sebastian, men han såg lite orolig ut. Camilla stirrade andlöst på roboten, hon hade ju gjort de sista justeringarna, testat den, hört den säga precis det här. Och den fungerade. Så långt.
– Man brukar säga att det är möjligt att resa framåt i tiden, men inte bakåt. Redan en sådan teknik skulle vara till stor nytta inom den interstellära logistiken, men det är naturligtvis en allvarlig begränsning. Men tillsammans med docent Lydia Petersén har jag upptäckt en metod, som bygger på en sorts spegel.
En sorts spegel. Tänk om det räckte med att hålla upp en klocka framför en spegel, så skulle tiden gå bakåt. Ida fick lust att räcka upp handen och säga det, men briggisen bakom henne blev nervös så fort hon gjorde rörelser större än en decimeter.
– Den anakrona enheten kan flytta föremål på åtminstone tre ton, vilket i princip gör det möjligt att förflytta sig bakåt i tiden och hämta exempelvis kobolt, färskvatten eller flera ton tunga jättesengångare, som den här, sa Ante och rörde vid vänster handled.
Det borde ha kommit upp en bild av en sengångare, han skulle ha berättat att det hade funnits sådana som vägde några ton i Amerika, och att de sannolikt hade dött ut för att de inte kunde anpassa sig till klimatförändringarna. Men det kom ingen bild, och ”Ante” var en robot.
– Det verkar vara ett tekniskt fel, sa han. Men detta kan man alltså göra. Sedan är frågan om vi bör göra det. Det är inte min sak att besluta. Är det någon här inne som kan tänka sig en anledning att avstå från att hämta stora mängder av sådant vi saknar i dag?
