När klimatlagen klubbades var en av grundtankarna att regeringen skulle kunna hållas ansvarig för den samlade klimatpolitiken. Men vem kan utkrävas ansvar, när regeringen inte styr över sin egen budget? ”Klimatlagen är baserad på vad vi visste då”, säger Simon Matti, forskare vid Luleå universitet.
Det är skarpt läge. Inom ett par årtionden ska världen ha ersatt fossila bränslen med förnybar energi. Annars hotar katastrofala klimatförändringar. För att garantera att Sverige lyckas med sin del, har riksdagen snickrat ihop tre ben att stå på. Klimatmål – som pekar ut vart vi ska. En klimatlag som garanterar att vi kommer dit. Och ett klimatpolitiskt råd, som utvärderar klimatpolitiken.
– Klimatlagen innebär att regeringen måste föra en transparent klimatpolitik. Det blir olagligt att prioritera bort klimatet, sa Isabella Lövin när paketet lades fram 2017, dåvarande miljö- och klimatminister till TT.
Annars hotade en ”tuff granskning av politiken” och ”att ansvariga skulle hållas till svars”, i Lövins ord. I det har hon fått rätt. Besluten som har tagits för att minska utsläppen, har dömts ut som otillräckliga. Samtidigt som andra beslut fattats som i själva verkat motverkar klimatmålen, som att år efter år pausa en beslutad höjning av priset på bensin och diesel. Den så kallade BNP-indexeringen.
Samtidigt anses ett högre pris på bränslen i alla av Trafikverkets scenerier som avgörande för att vi ska uppnå klimatmålet om att minska utsläppen från trafiken med 70 procent till 2030, jämfört med 2010. Men vad händer nu? Efter gårdagens politiska kaos som innebar att oppositionens budget gick igenom, kommer inte bara den årliga indexeringen pausas – utan bensin och dieselpriset också sänkas med 50 öre.
– Det är logiskt fel väg att gå, det är den självklara analysen. Ett högre pris på bränsle är ett viktigt styrmedel, tar man bort det – tappar man kraft i klimatpolitiken, säger Simon Matti.
Men trots att det är oppositionen som fått igenom sänkningen i budgeten, är det regeringen som bär ansvar för den samlade klimatpolitiken. Det vill säga bland annat målet om minskade utsläpp från biltrafiken till 2030. I teorin kan regeringen kompensera för exempelvis det höjda bensinpriset med åtgärder som ligger utanför budgeten, påpekar Simon Matti. Men vad det skulle kunna vara är i dagsläget oklart. Samtidigt som hela tanken med klimatlagen är att motverka ryckighet i klimatpolitiken. Men dagens politiska landskap ställer till det, enligt Simon Matti.
– Att vi lätt kan hamna i situationer som den vi har nu gör det oerhört komplicerat. Regeringsbildningen är oklar, likaså budgetarbetet och vi vet inte riktigt hur det ska svänga. Man tog inte in den problematiken när man skrev klimatlagen, säger han.
Hur fungerar då klimatlagen utifrån det här läget?
– Om vi väntar ett par veckor tills det är tydligt vilken budget som gäller och hur en ny regeringen kommer att agera. Först då kommer vi kunna säga om det klimatpolitiska ramverkets principer fortfarande fungerar som det är tänkt. Allt är uppe i luften, så det är svårt att sia om.
