Det kan väl inte funnits många dagar som varit mer politiskt händelserika än onsdagen den 24 november. Med en statsministeromröstning och en budgetomröstning samma dag, där beskedet om att Magdalena Andersson skulle kunna bli vald till statsminister kom bara dagen innan, var det som upplagt för stress och dramatik.

Det blev nog något värre än de flesta förväntade sig: först fick vi se vår första valda kvinnliga statsministerkandidat, strax innan meddelade Centerpartiet att man inte tänkte stödja regeringens budget, istället släppte man igenom oppositionsbudgeten som förhandlats fram av Sverigedemokraterna. Varpå Miljöpartiet meddelade att man inte hade någon avsikt att regera på en blåbrun budget.

Det har spekulerats över om Magdalena Andersson kanske hade kunnat sitta kvar ändå, att det egentligen inte finns något lagstöd för att hon måste avgå, till exempel Fredrik Furtenbach påstår det här, men till exempel här framgår det rätt tydligt att det åtminstone sedan 1978 varit en nödvändighet att avgå om regeringens ingående partisammansättning ändras. Följden blev alltså att bara 7 timmar senare fick hon lämna in sin ansökan om entledigande. Redan innan hon tillträtt.

Centerns beslut är egentligen hårresande, efter en mandatperiod där man lovat att inte ge SD inflytande stod man plötsligt där, i valet mellan den budget som var framförhandlad med SD och den som var framförhandlad av S och MP, valde man att blunda, släppa fram SD-budgeten, och med det vända ryggen mot både medmänsklighet och klimat … Konsekvensen av Centerpartiets agerande är att vi nu har en budget som både är förhandlad med och tydligt påverkad av SD. De försöker gömma sig bakom att det är ”praxis” att agera som man gjort. Det var sant, för 15 år sedan, men den praxis har frångåtts ett flertal gånger sen dess, och konsekvenserna av att man inte gjorde det nu är ödesdigra. Centerpartiet gav SD inflytande över statens budget.

Det är utomordentligt svårt att förstå Centerpartiets agerande, och förhoppningsvis kommer väljarna visa vad man tycker om att C nu valde att släppa fram en SD-budget.

Men man hade kunnat undvika det här, med bättre regler för hur budgetpropositionen behandlas, och en princip om att man alltid röstar fram bästa förslag. Reglerna som gör att ett budgetförslag ska tas i sin helhet är boven här. Hade man istället kunnat rösta på ändringsförslag i budgeten, och man på det viset vaskat fram det bästa förslaget, hade Centern inte haft anledning att ställa sig utanför. Den infördes för att göra det lättare att regera i minoritet. För att man skulle få en enhetligare politik. Konsekvensen är att vi snart har en S-regering, som regerar med en M, KD och SD-budget.