I mars förra året stängdes Ghanas skolor för att hejda coronasmittan. Det dröjde till i mitten av januari innan klassrummen öppnade igen – men för många elever riskerar effekterna av skolstängningarna att bli permanenta.
17-åriga Muniratu Adams i orten Funsi in distriktet Wa East tillhör de mer lyckosamma som kunde återvända till skolbänken när skolorna öppnade – till skillnad från många andra skolflickor på Ghanas landsbygd.
– Det var svårt för mig att återvända till skolan, berättar Muniratu Adams för IPS.
Under tiden hemma fick hon, som så många andra flickor, ta ett större ansvar för hushållsarbetet.
– Jag hade inte mycket tid att plugga eftersom jag vid sidan av hushållsarbetet även var tvungen att hjälpa till med min familjs jordbruk. Och ingen kunde hjälpa mig med mina studier.
Drygt nio miljoner barn och ungdomar – från förskola upp till högskola – drabbades när undervisningen ställdes in i Ghana. Experter betonar att de var ett hårt bakslag för de framsteg som gjorts inom landets utbildningssektor. De som drabbades hårdast är elever och studenter som tillhör redan utsatta grupper.
Skolgången har avbrutits
För många marginaliserade barn, däribland barn med funktionsnedsättningar, har pandemin inneburit att deras skolgång nu har avslutats.
Siffror från Unicef tog visar att en stor andel av eleverna och studenterna i Ghana halkade efter redan innan coronakrisen. Och när skolorna stängde stod mängder av elever, i synnerhet på landsbygden, utan den teknik som krävs för att kunna delta i distansundervisning.
– I början kunde jag bara gå igenom gamla anteckningar jag hade gjort innan nedstängningen. Men sen fick jag tillgång till en mobiltelefon som gjorde att det gick att delta i viss undervisning, berättar Muniratu Adams.
Regeringen i Ghana lanserade, med stöd av Världsbanken, en satsning på distansundervisning där man också erbjöd eftersatta grupper alternativ i form av bland annat tryckt material.
Men Muniratu Adams säger att hon och många av hennes vänner ändå drabbades hårt på grund av att de saknar den teknik som krävs.
– Vi är många som saknar datorer, smarta mobiler och tillgång till en stabil internetuppkoppling, säger hon.
Benjamin Kofi Gyasi vid landets utbildningsdepartement medger att myndigheterna inte har lyckats nå ut fullt ut till de mest marginaliserade grupperna på landsbygden, trots att dessa grupper har varit särskilt prioriterade.
Kofi Asare vid den granskande organisationen African Education Watch menar dock att insatserna borde ha varit större – och att nya åtgärder krävs. Han säger till IPS att pandemin lett till att många barn från marginaliserade grupper nu har halkat efter ännu mer efter.
– Klassrummen har öppnat igen, men många barn har försvunnit på grund av den långa nedstängningen, säger Kofi Asare.
Det är en bild som Muniratu Adams bekräftar. Hon säger att flera flickor i hennes klass inte har kommit tillbaka sedan skolorna öppnade igen – trots att det nu har gått flera månader.
