På måndagen lanserar den fackliga tankesmedjan Katalys antologin ”Klass i Sverige”. Katalys chef Daniel Suhonen, som också är en av redaktörerna, kallar den 750-sidiga tegelstenen för ”klassbibel”. Här beskrivs ett klassamhälle som förändras – och fördjupas.

– Vi står på tröskeln till en ojämlikhetsexplosion. Det måste vi göra något åt innan 40-talistgenerationen lämnat över tusentals miljarder i arv till just sina barn, men inte alla barn, säger Daniel Suhonen, vänstersossen som på twitter gett sig själv etiketten ”Socialdemokratins politiska gren”.

Statistik över inkomster och förmögenheter forsar ur honom. Det handlar om hur eliten drar ifrån, hur den rikaste procenten, till och med promillen, tar en allt större del av kakan. Samtidigt som utsattheten blir allt större för människorna längst ner på stegen.

Hur blev det så? En del av svaret finns på bostadsmarknaden, enligt Daniel Suhonen. Många 40– och 50-talister, i synnerhet runt storstäderna, som köpte ett hus på 80-talet har sett värdet öka dramatiskt.

– När då nästa generation ska ta vid kommer vissa ärva flera miljoner och kliva in på bostadsmarknaden och fortsätta krama ut vinster som beror på bostadsbristen. Man samlar en enorm mängd kapital i vissa delar av samhället, medan andra inte har något kapital alls utan betalar höga hyror och blir fattigare och fattigare.

"Man kan ha ett skolsystem som försöker"

Samtidigt har skolan – liksom skattesystemet – de senaste årtiondena gått från att utjämna klasskillnader till att förstärka klassamhället, menar Daniel Suhonen. Friskolekoncernernas intåg har bidragit till en sortering av eleverna som han befar kommer få konsekvenser i årtionden framåt.

– Man talar om skjutningar och organiserad brottslighet i dag. Det är bara början om man tillåter ett sådant här klassamhälle. Alla kommer inte lyckas i skolan ens i det jämlikaste samhället, men man kan ha ett skolsystem som försöker. Fram till 90-talets mitt lyckades man faktiskt kompensera de som hade större behov genom en jämlik och bra utbildning.

Om inte den skenande ojämlikheten hejdas kommer den svenska gemensamma välfärdsmodellen att rämna, enligt Daniel Suhonen. Han ser framför sig hur grupper kommer kräva sänkt skatt och söka privata lösningar. Den utvecklingen har redan skett på skolområdet och är i begynnelsen inom äldreomsorgen, menar han och pekar på boenden som Silver Life där de som har råd utlovas ”trygghet, service och komfort” på ålderns höst.

– Den offentliga sektorn får stå för en biståndsbedömd grundverksamhet och sedan ska de som kan skjuta till vad de vill. Men för att bo på de exklusiva äldreboendena gäller det att kunna sälja en villa i Täby för tio miljoner.

Arbetarklassens återkomst

Men Daniel Suhonen ser också möjligheter för progressiva krafter som vill se en annan utveckling. Donald Trumps presidenttid och högerpopulismens utbredning har gjort arbetarklassen synlig igen, menar han.

– Vänstern, inte minst socialdemokratin, har trott att arbetarklassen försvunnit. Men de finns där ute, fastän de inte sitter på Stureplan och dricker champagne. De är många, de röstar och de kan avgöra val.

Det finns socialdemokratiska och sverigedemokratiska väljare som förenas av en arbetaridentitet. Den identiteten borde vänsterpolitiker fackföreningar kunna bli bättre på att appellera till, enligt Suhonen.

– Jag tror på att tala till yrkesstoltheten och klasstoltheten.

Samtidigt är det avgörande att ta till vara det gemensamma intresse av en pålitlig välfärd som han menar finns hos den stora majoriteten i samhället, menar Daniel Suhonen.

– Det som vänstern i Sverige behöver är ett politiskt projekt som binder samman den stora arbetarklassen, tjänstemän, småföretagare, gig-anställda, pensionärer och studenter. De har alla ekonomiska, sociala och mänskliga behov av en stark välfärdsstat, en ny bostadspolitik och bättre pensioner.

"Behöver prestera för att få nästa uppdrag"

Elinor Odeberg, en av författarna i antologin, ser andra möjligheter att samla breda grupper över de traditionella klassgränserna bakom en progressiv politik. Hon pekar på de osäkra villkor många lever under på dagens arbetsmarknad – både arbetare och tjänstemän.

– Det finns mycket gemensamt mellan en frilansande journalist och en tidsbegränsat anställd barnskötare. Båda har svårt att få lån, vet inte om de har jobb nästa vecka och lever med stressen över att behöva prestera för att få nästa uppdrag, säger Elinor Odeberg, som för tillfället arbetar som utredare åt Socialdemokraterna.

Hon beskriver ett förändrat klassamhälle som också förändrar relationen mellan könen. I takt med att industrijobb flyttats utomlands och rationaliserats bort har mansdominerade arbetaryrken utsatts för ett högt globalt förändringstryck. Samtidigt är kvinnors anställningar betydligt oftare tidsbegränsade och osäkra. Elinor Odeberg kallar kvinnors otrygga villkor på arbetsmarknaden för arbetarrörelsens blinda fläck.

– Klassanalysen behöver uppdateras, konstaterar hon.

Mansdominerade yrken som elektriker och murare är skyddade genom specifika krav på kvalifikationer. Många arbetarmän finns också på stora arbetsplatser där det är lättare att organisera sig fackligt. Att få med sig lokalvårdaren eller butiksbiträdet är svårare för fackförbunden, men är vid sidan av politiska beslut mot osäkra anställningsformer en nyckel för att utjämna skillnaderna, enligt Elinor Odeberg.

– Låg organisationsgrad och oreglerade yrken gör att det är lätt att bli utbytt. I grunden är det genom facklig anslutning man kommer åt det.