– En otrolig lättnad, säger Herman Afzelius, ordförande i PFAS-föreningen i blekingska Kallinge.

Det har gått nästan fem år sedan han tillsammans med 164 bybor stämde kommunen för att deras dricksvatten varit förgiftat av högfluorerade ämnen (PFAS) och ett dygn sedan han läste tingsrättens avgörande. Kommunen anses vara skadeståndsskyldig för att ha levererat dricksvatten med extrema halter av de långlivade kemikalierna. Men även om kommunen väljer att inte överklaga domen kommer kemikalierna att spela en roll i hans liv, lång tid framöver.

– Vi har räknat på nivåerna och det kommer att dröja i snitt 30–40 år innan jag har lika mycket PFAS i mitt blod som du har. Då kommer jag att vara runt 80 år, säger Herman Afzelius.

Hälsoriskerna som byborna utsätts för rör allt från påverkan på immunförsvar och kolesterolhalt till ökad risk för sjukdomen polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS), som är en godartad gynekologisk sjukdom som kan göra det svårt för kvinnor att bli gravida. Samtidigt krävs mer forskning för att utröna exakt vad de förhöjda halterna kommer att innebära för befolkningen. Men egentligen är det inte kommunen som Herman Afzelius anser ska behöva stå för hela notan, när skadeståndet väl ska betalas, utan Försvarsmakten.

– Det är ändå de som har förgiftat kommunens vattentäkt, säger han.

Spritts över hela världen
Försvarsmakten har varit i centrum för de miljö- och hälsorisker som uppstått på grund av de högfluorerade ämnenas popularitet. Sedan sinnrika kemister såg kemikaliernas fördelar i mitten av 1900-talet har de spritts över hela världen. Men om de en gång hyllats för sina egenskaper utgör de i dag ett växande miljöproblem – inte minst för att de är närmast omöjliga att bryta ner, vilket gett dem öknamnet ”evighetskemikalier”.

– Fluorerade kolväten är extremt persistenta ämnen, det gör dem mycket problematiska för miljön och slår tillbaka på oss eftersom vi är en del av miljön, sa Erik Gravenfors på Kemikalieinspektionen till Syre nyligen.

Främst PFAS-ämnet PFOS
När miljöskandalen i blekingska Kallinge briserade 2013 var det främst PFAS-ämnet PFOS som pekades ut som skurk. Ämnet hade varit en viktig ingrediens i det brandskum som försvarsmakten använt på en närliggande förläggning. Vid en provtagning uppdagades att extrema mängder läckt till den brunn som byborna fått sitt dricksvatten ifrån – i åratal. Att de höga halterna inte upptäckts tidigare berodde på att PFAS inte ingick bland de ämnen som ska analyseras enligt Livsmedelsverkets anvisningar för dricksvatten.

– Det var ingen myndighet, varken nationell eller internationell, som hade insett vilket problem detta kunde vara i dricksvatten, säger Livsmedelsverkets toxikolog Emma Halldin Ankarberg.

Numera uppmanas kommuner att regelbundet testa dricksvattnet för elva olika PFAS-ämnen. Men grundproblemet består. Att nya potentiellt farliga kemikalier kan överraska oss.

– Man tycker att vi upplevt DDT, dioxiner och bromerade flamskyddsmedel. Nu är det PFAS, så man undrar – vad är nästa grej? fortsätter Emma Halldin Ankarberg.

Förgiftade brunnen stängd
I Kallinge har rör lagts om och den förgiftade brunnen stängt. Men att byborna inte längre dricker vatten med extrema halter av PFAS-kemikalier betyder inte att bekymren med förorenade områden är över. Otaliga områden runtom i Sverige fortsätter att läcka farliga PFAS-ämnen till vattentäckter. Om än inte i samma extrema mängder. Samtidigt är saneringen både kostsam och komplicerad. I fjol krävde regeringen att Försvarsmakten tog fram en handlingsplan för hur de skulle gå till väga – men konstaterade i februari i år att de för stunden ansåg uppgiften övermäktig.

”För närvarande saknas kommersiellt tillgänglig, hållbar och miljöeffektiv teknik för att till skäliga kostnader rena/sanera PFAS-förordenade områden”, skrev de i den rapport som skickades till regeringskansliet.

Under tiden som Försvarsmakten fortsätter utreda hur de ska gå till väga fortsätter utsläppen. Bland de värst drabbade är Uppsala kommun som stämt Försvarsmakten för ett läckage från det närliggande Ärna flygplats, gamla F16.

– Sedan 2015 renas vattentäkten med aktivt kol till en kostnad som beräknas till 12 miljoner om året, en kostnad som nu läggs på uppsalabornas vattenräkning, sa vänsterpartisten Ilona Szatmari Waldau nyligen i en riksdagsdebatt med försvarsminister Peter Hultkvist.

Lite längre söderut är det föreningen Aktion Rädda Vättern som ligger på som en blåslampa på Försvarsmakten för att de ska sanera Karlsborgs flygplats. Ännu ett av alla förorenade områden.

– Nu vill vi att det ska hända något, att det blir en riktig sanering så att de får bort det här, säger Elisabeth Lennartsson, som är ordförande för föreningen.

Förhöjda halter i fiskar
Redan i dag innehåller både ytvatten och flera fiskarter i Vättern förhöjda halter av PFOS. Samtidigt är det inget Vättern är ensam om, flera sjöar och grundvatten har förhöjda nivåer av PFAS-ämnen. Men Vättern är en sjö som är särskilt känsligt för föroreningar, då det tar upp till 60 år innan vattnet byts ut, den så kallade omloppstiden.

– Har du barn så blir de pensionärer innan det här hinner rinna ut mot Östersjön. Det finns PFAS i både Mälaren och Vänern, men där är omloppstiden kortare. Om man minskar på ett utsläpp så blir det renare vartefter tiden går men så är det inte i Vättern, där tar det väldigt lång tid, säger Elisabeth Lennartsson.

På Örebro universitet pågår nu ett forskningsprojekt som ska undersöka varifrån PFAS-ämnen som läcker ut i Vättern kommer. För även om Karlsborgs flygplats är känd som det värsta punktutsläppet, är den långt ifrån det enda. Runt 4 700 PFAS-ämnen finns i omlopp och användningsområdena är otaliga. Därför är också deponier och avloppsreningsverk kända utsläppskällor. Men även atmosfären.

– PFAS-ämnen sprids via luften och faller ner när det regnar, förklarar forskningsledaren Ingrid Ericson Jogsten.

I dag dricker runt 300 000 människor dricksvatten från Vättern. Men Örebro har långt framskridna planer på att koppla in sig i vattentäkten. Även stockholmarna kan dricka Vätternvatten i framtiden, då klimatförändringarna bidrar till högre havsnivå vilket i sinom tid kommer innebära att vatten från Saltsjön kommer att rinna in i Mälaren.

Det skulle i så fall innebära att över två miljoner människor dricker vattnet. Samtidigt är förorenande ämnen ett orosmoln.

– Vi har velat titta på Vättern för det är en dricksvattentäkt för många människor. Då har vi velat undersöka vad som är lokala källor och vad som sprids via luften, säger Ingrid Ericson Jogsten.

Väldigt stor upptagsyta
Punktkällor som Karlsborgs flygplats innehåller oftast de högsta koncentrationerna av PFAS-ämnen samtidigt som flödena är lägre jämfört med stora tillrinningsområden. Tittar man på atmosfäriskt nedfall via regn är den totala upptagsytan väldigt stor, förklarar Ingrid Ericson Jogsten.

Och då inte enbart på grund av Vätterns 1 900 kvadratmeter stora yta – utan också det mer än tre gånger så stora tillrinningsområdet. Forskningsprojektet avslutas senare i år. Men Ingrid Ericson Jogsten berättar att det förmodligen inte är en föroreningskälla som kommer att pekas ut som problematisk, utan alla.

– Vättern har lång omsättningstid, därför bör man vara försiktig med vilka potentiellt farliga ämnen som man låter hamna där, säger hon.

Ett sätt att minska miljögifterna i vattentäkten är att stoppa de punktutsläpp som finns runt sjön, däribland från den militära flygplatsen Karlsborg, som läcker höga koncentrationer av PFOS – samma ämne som spelade huvudrollen i giftskandalen i Kallinge.  Kemikalien har förbjudits, liksom flera andra PFAS-ämnen som bevisats ha förmåga att ackumuleras i våra kroppar, så förhoppningen är att det med tiden blir ett minskande problem.
Ändå kan vi vara i början på våra PFAS-bekymmer.

Ersätts av nya PFAS-ämnen
De PFAS-ämnen som förbjuds eller fasas ut av industrin ersätts av nya. I Vättern har exempelvis PFECHS upptäckts – ett PFAS-ämne som används för att ersätta just PFOS. Eftersom det påträffats hos både grönländska isbjörnar och danska sälar, misstänks det ackumuleras i våra kroppar.

– Som tur är så är halterna i miljön låga, men jag tror att detta är ett potentiellt problemämne, säger Bert-Ove Lund, toxikolog på Kemikalieinspektionen.

För att ett ämne ska kunna regleras räcker det inte med en misstanke. Det måste först bevisas vara farligt. En process som tar lång tid. Under tiden kan ämnet användas.

Men i huvudsak är det en ny typ av PFAS-ämnen som inte har samma förmåga att ackumuleras i våra kroppar som släpps ut på marknaden. Det vill säga – de kissas ut. De dåliga nyheterna är att de istället ansamlas i miljön eftersom de är lika långlivade.

– Det kan också hända att man behöver använda mer av den kemikalien än man behöver för exempelvis PFOS för att få samma effekt i sitt material, vilket betyder högre produktion och mer utsläpp, säger Maria Björnsdotter, en av forskarna i projektet som tittar på PFAS-ämnen i Vättern.

Men vad är då problemet, om de inte ansamlas i våra kroppar?

– I dag vet vi inte mycket om hur farliga kemikalierna är. Men visar det sig vara farligt och du har höga koncentrationer i dricksvattnet, då spelar det ingen roll om du ackumulerar det eller inte, eftersom kroppen alltid utsätts för det, säger Maria Björnsdotter.

Att alla PFAS inte lagras i våra kroppar beror på att deras molekyler inte är lika långa som exempelvis PFOS, vilket gör dem mindre fettlösliga. Istället löses de upp i vatten. Men det finns en baksida.

– Det gör dem svårare att rena bort, säger Maria Björnsdotter.

Förbjud hela bunten, kanske en läsare på hugget tänker. Och det är just vad EU ämnar göra genom sin nya kemikaliestrategi – med vissa undantag. Man avser också att vända på bevisfrågan, det vill säga att ett ämne måste bevisas ofarligt innan det godkänns. Men historien ser ändå ut att vara utan slut i sikte.

Ozonskiktet bröts ner
Här får en i dag förbjuden kemikalie spela en sedelärande roll. När freoner upptäcktes ansågs de vara harmlösa och samtidigt revolutionerande som köldmedier. Snabbt ersatte de giftiga gaser som ammoniak och svaveldioxid i kylskåp. Men med tiden visade det sig att freonerna bröt ner ozonskiktet. Efter att de genom Montrealprotokollet började fasas ut 1987 har ozonhålet gradvis reparerats och avtalet hyllats som en av mänsklighetens mest lyckade miljöåtgärder. Samtidigt sprids en ny potentiell miljöfara över världen.

– T, F, A – stavar Maria Björnsdotter och säger:
– Trifluorättiksyra.

Extremt potent växthusgas
Kemikalien är ett ultrakort PFAS-ämne och kan uppstå när andra PFAS-ämnen sönderdelas. Men också de kemikalier som ersatt freoner som köldmedier bryts ned i atmosfären. För att göra saken än värre har det också visat sig att även den kemikalie, (HFC) som först ersatte freoner, visat sig vara en extremt potent växthusgas. Därför ersätts den nu med ett ämne (HFO) som påverkar klimatet mindre men som bryts ner i desto fler TFA-molekyler.

– Man tror att det kommer att bidra till än högre koncentrationer av TFA, säger Maria Björnsdotter.

Hon har under ett år tagit prover på de mest relevanta tillflödena till Vättern – och analyserat halterna av ett tjugotal olika PFAS-ämnen. Men också samlat in regnprover från Visingsö som ligger mitt i Vättern. Mängden kemikalier som tillförs via regn och via tillflöden har sedan jämförts med mängden kemikalier i prover från Motala ström som avvattnar sjön.

Resultaten visar att flera  PFAS-ämnen av gruppen karboxylsyror ökar i Vättern. En betydande del tillförs via regnvatten och ett sticker särskilt ut – trifluorättiksyra (TFA), berättar Maria Björnsdotter.

– Det står för den överlägset största ökningen, säger hon.

Oroväckande resultat
Även om det i dag inte är i närheten av de höga nivåer av PFAS-ämnen som byborna i Kallinge drack av i åratal, ser Maria Björnsdotter resultaten som oroväckande – eftersom PFAS-ämnen inte försvinner. Men var gränsen går för när det når farliga nivåer för olika organismer är omöjligt att sia om i dag, menar hon.

– I dricksvatten hittar man redan de här kemikalierna, ökat utsläpp kommer leda till ökade koncentrationer. Men vid vilken nivå det är skadligt vet vi inte.

Eftersom kemikalien inte är bioackumulerande har spridningen kunnat pågå länge utan att det höjts någon varnande flagga, trots att TFA både är extremt långlivad och sprids globalt. När FN:s miljöprogram UNEP sammanställde den vetenskapliga kunskapen kring ozonhålet 2018 konstaterade de att kemikalien inte skulle innebära någon risk de närmsta årtiondena.

Stora kunskapsluckor
Men flera nya rapporter har också pekat på att det finns stora kunskapsluckor vad gäller kemikaliens potentiella miljöfarlighet. I somras visade en studie från universitetet i York hur ultrakorta PFAS-ämnen av typen scPFCA (där TFA ingår) tiofaldigats i Arktis sedan Montrealprotokollet slöts 1987. Och så sent som i januari genomförde danska myndigheter en screening av kemikalien i landets grundvatten, där det upptäcktes i 219 av 247 fall.

– Det är viktigt att vi nu får en bild av problemet i hela EU så att vi kan agera, sa Danmarks miljöminister Lea Wermelin i ett uttalande i samband med att rapporten publicerades.

Organismer kan slås ut
På senare år har just en kemikalies persistens och förmåga att spridas i miljön getts allt större vikt av myndigheterna. I EU:s nya kemikaliestrategi ska de egenskaperna exempelvis räcka för att klassas som ett farligt ämne.

– Om koncentrationen av ett ämne ökar med tiden kan det förr eller senare tänkas att koncentrationerna blir så höga att någon organism påverkas eller kanske slås ut, sedan kan man bara spekulera i följdeffekterna av det, säger Bert-Ove Lund på Kemikalieinspektionen.

– Nu har man insett att så länge något inte bryts ned, så kommer koncentrationen i miljön att öka och vid en viss koncentration så kommer det vara skadligt. Och när man väl upptäcker det, då kan det vara svårt att åtgärda, säger forskaren Maria Björnsdotter.

Att liksom Uppsala vatten rena bort PFAS-ämnen med hjälp av aktivt kol är inte heller möjligt med de ultrakorta PFAS-molekylerna.

– När man gör dricksvatten använder man metoder för att ta bort PFAS-ämnen, men de här metoderna tar inte bort de här ultrakorta PFAS-ämnena, säger Maria Björnsdotter.

Färdas med luftströmmar
Att TFA och andra ultrakorta PFAS-ämnen av gruppen karboxylsyror sprids via atmosfären innebär också en utmaning för lagstiftarna. Även om EU till sist gör verklighet av sin nya kemikaliestrategi och fasar ut PFAS-ämnen, kan ämnena färdas med luftströmmar till Sverige där det regnar ned över vattentäkter så som Vättern.

– Så det är inte ett lokalt eller ens ett nationellt problem. Även om EU gör något åt det och man i stora länder fortsätter tillverka kemikalierna, så påverkar det oss. Därför är det ett globalt problem, säger Maria Björnsdotter.

Tyskland har nyligen infört ett hälsobaserat riktvärde för TFA i dricksvatten på 60 mikrogram per liter baserat på tillgänglig kunskap. De koncentrationer forskarna vid Örebro universitet hittat i Vättern ligger långt under det riktvärdet.