Opiumvallmo är en vacker ört som får blommor i flera olika färger. År 2020, när världens alla ögon riktades mot pandemin, ökade odlingen av opiumvallmon i Afghanistan med 37 procent på bara ett år. Hela 224 000 hektar av den afghanska marken var då täckt av blommande fält för en illegal marknad. Örten odlas nämligen för att utvinna opium – råvaran för att producera droger som morfin och heroin. Och vem kontrollerar i dag det nu kraftfulla monopolet på opium i Afghanistan? Jo, talibanerna som den 15 augusti tog makten igen.

Trots att USA och västvärlden kämpade i Afghanistan i 20 år, och förde en bestämd agenda mot narkotikahandeln, lyckades de inte att stoppa den. Tvärtom. Enligt Svenska Afghanistankommittén (Sak) så har produktionen av opium bara ökat sedan västvärlden gick in i Afghanistan. Tidigare hade talibanerna förbjudit produktionen och hållit den under kontroll. De hade till och med lyckats att minska opiumproduktionen i landet med runt 90 procent.

När USA inledde kriget i Afghanistan ledde destabiliseringen till att opiumproduktionen tog fart igen. Många fattiga småbönder runtom i landet vände sig desperat till den illegala handeln. De enorma pengar som narkotikahandeln sedan dess har genererat har försäkrat en fortsatt produktion. De flesta försök att förhindra den smulades sönder av korruption. Både i den tidigare regeringen och tjänstemän från väst.

Under Afghanistankriget har sedan talibanerna sakta men säkert lyckats återta kontrollen över narkotikahandeln. Dock inte för att förbjuda den, utan istället för att utnyttja den. Med andra ord göra den till en av sina största inkomstkällor. Enligt FN kan talibanernas intäkter från narkotikahandeln ha varit uppemot 1,6 miljarder dollar under 2020. Något som enligt Svenska Dagbladet är jämförbart med nära en tredjedel av landets statsbudget.

Vidare menar vissa källor att talibanerna har utnyttjat opiumodlingarna för att rekrytera medlemmar. Arbetslösheten i Afghanistan, ett av världens fattigaste länder, är givetvis skyhög, vilket nog gjort det lätt att anställa arbetslösa och unga män till drogverksamheten. FN:s organ mot brott och narkotika menar att det är den politiska instabiliteten, bristen på utbildning och den höga arbetslösheten som har lett till ökningen av opiumodlingarna.

En riktigt ond cirkel, alltså. Ett krig mellan väst och terrorismen föder ett destabiliserat land. Där växer sedan människor upp i krigsscener och fastnar troligen i en socioekonomisk situation som innebär arbetslöshet. Kanske är skördetiden för opiumvallmo det enda erbjudande som finns i trakten. Arbetsplatsen är det sociala sammanhang där man sedan spenderar mest tid. Är den då under talibanernas kontroll är det kanske inte så konstigt att fler unga män blir medlemmar. Vi är trots allt sociala djur som gillar trygghet.

Mitt i allt detta har Afghanistan blivit Sveriges största mottagarland av bistånd. Våra skattepengar går bland annat till utbildning och ekonomisk utveckling. Bland annat satsas det på att skapa nya arbetstillfällen på landsbygden. Med andra ord möjligheter bortom den illegala handeln. Det är biståndets hjälpande hand som nu riskerar att minska istället för att öka. Talibanstyret skapar en enorm oro över att biståndspengar ska hamna i fel händer. För många länder i väst riskerar nu image och principer att bli viktigare än människor i nöd.

Biståndsprojekten på landsbygden behövs nu mer än någonsin. En minskning kan leda till en ökad droghandel och att fler unga män ansluter sig till talibanerna. Det nya styret gör att omvärldens solidaritet behöver öka, inte minska på grund av rädsla. Det är genom stödet som vi kan ge lokalbefolkningen någon typ av ljusglimt. Det återstår nu att se hur solidarisk vår egen biståndsmyndighet faktiskt är