Palestinierna har inte fått välja sina ledare på över 15 år. Och även om många, inklusive utrikesminister Ann Linde på besök i veckan, manar till val är det högst osäkert när det kan bli av. Eller om någon av de ledande parterna i området egentligen vill. ”Personligen tror jag inte det”, säger Mellanösternexperten Lucia Ardovini.
Mahmud Abbas valdes till president 2005, och sitter fortfarande kvar. Parlamentsval hölls året efter, och än i dag är maktkartan i de palestinska områdena uppritad av efterspelet till det valet – islamistiska Hamas styr i Gazaremsan, medan den forne ledaren Yassir Arafats al-Fatah sköter Palestinska myndigheten (PA) på Västbanken.
Nästa val skulle ha hållits sensommaren 2011. Men sköts upp. Och sköts upp. De senaste tänkta valdatumen som kom och gick var i maj och juli i år. Abbas ställde in de valen med hänvisning till att Israel inte garanterar ett öppet röstande i det ockuperade östra Jerusalem.
Desillusionerat folk
Hamas rasade över det beslutet. Rörelsen har sagt att den inte tänker medverka till lokalval, nu utlyst till december i år, om inte ett parlamentsval hålls samtidigt. Men Lucia Ardovini tror inte att Hamas heller, trots långvarig medvind i opinionen, är så intresserade.
– Jag tror att både PA och Hamas vet att deltagandet inte kommer att vara så stort, att palestinierna är väldigt desillusionerade med den politiska processen och sina ledare.
PA har signalerat att lokalvalen kan följas av parlamentsval nästa år. Men Israel har fullt upp med interna politiska slitningar, efter tillträdet av en regeringskoalition med hela åtta partier tidigare i år, och väntas inte engagera sig. Israel har det militära övertaget, och kontrollerar även nästan alla palestinska gränser samt omtvistade områden som östra Jerusalem. Att genomföra ett val utan israeliskt godkännande är därför i praktiken omöjligt.
– Jag blir inte överraskad om det skjuts upp igen, Hamas har redan sagt att de kommer att bojkotta, säger Ardovini, som är Mellanösternforskare vid Utrikespolitiska institutet, om lokalvalen.
Inom tre månader
Hamas är terrorstämplat av västländer – och för stora delar av omvärlden mest känt för de väpnade grenarnas krigiska aktiviteter, som blossat upp i öppen militär konflikt med Israel ett antal gånger. Men när rörelsen vann valet 2006 tolkades det som en protest mot den utbredda korruptionen, och Ardovini betonar att deras sociala satsningar ger dem en stabil grund att stå på i opinionen.
Ann Linde (S) träffade häromdagen både palestinska och israeliska ledare, och betonade då behovet av nya val.
– De säger att så fort Israel accepterar att palestinierna i östra Jerusalem får rösta, då kommer val hållas inom tre månader, sade Ann Linde till TT efter samtal med Abbas i Ramallah.
Men samtidigt sitter omvärlden i samma svåra sits som gjorde att Hamas valseger 2006 möttes av en biståndsbojkott – och sedan brytningen mellan Gaza och Västbanken. Hamas tros vara minst lika populärt nu som då, men är för våldsamt för omvärlden att samarbeta med. al-Fatah är mer rumsrent i väst men ses också som handlingsförlamat och korrumperat, vilket ger rörelsen små chanser att vinna några val.
Blir symboliskt
Därmed finns få pockande faktorer som skulle kunna utlösa förändring, förutom tidens obevekliga gång – Abbas fyller snart 86 år och har vacklande hälsa.
PA är ”en väldigt hierarkisk organisation” som säkerligen har någon form av plan för Abbas pensionering, menar Ardovini. Men alla prognoser blir osäkra eftersom han anses ha en unik ställning. Yassir Arafat (1929–2004) har tillskrivits äran för att ha gjort palestiniernas sak till världspolitik, och Abbas stod honom nära på ett sätt ingen annan kan konkurrera med.
Det blir väldigt symboliskt, med tanke på vad han står för, säger Lucia Ardovini om den dag Abbas försvinner ur bilden.
Fakta: Palestinska områdena
1920: Det brittiska mandatet. Efter första världskriget får Storbritannien ansvaret för Palestina (nuvarande Israel, Gazaremsan och Västbanken), ett område som tidigare ingått i Osmanska riket.
1947-48: Efter andra världskriget antar FN en kompromissplan. Palestina ska delas i tre delar: en arabisk stat, en judisk stat, och staden Jerusalem. Den judiska sidan säger ja och utropar staten Israel. Omgivande arabländer svarar med att förklara krig.
1993-95: Osloprocessen. Efter hemliga förhandlingar enas israeliska och palestinska företrädare om att upprätta Palestinska myndigheten (PA). Den är tänkt att ha ett begränsat självstyre över Västbanken och Gazaremsan, vilket gör att Israel inte behöver administrera dessa områden som ockupationsmakt.
2000: USA leder nya förhandlingar med målet att upprätta en palestinsk stat sida vid sida med Israel. Men samtalen slutar med att PA-ledaren Yassir Arafat säger nej till Israels och USA:s förslag.
2004-06: Den legendariske ledaren Arafat dör. Hans nära förtrogne Mahmud Abbas väljs till ny president. Men det parlamentsval som följer slutar med seger för det militanta Hamas, vilket förargar omvärlden och leder till en palestinsk splittring som varar än i dag.
