Liberal kommer med många olika prefix och tillägg. Klassisk liberal, nyliberal, libertarian, socialliberal, liberalkonservativ, vänsterliberal och så vidare. Prefixen markerar framför allt olika syn på ekonomin och hur mycket staten ska lägga sig i. Det är därför inte konstigt att ett parti som försöker samla liberaler utan ett förtydligande tillägg är splittrat.

Den gamle folkpartiledaren Gunnar Helén beskrev det med de klassiska orden ”att vara liberal är att vara kluven”. Det finns dock en grund i liberalismen som det råder så brett stöd för att inte bara de partier som kallar sig liberala, utan alla partier förutom ett i riksdagen har omfamnat den: den liberala demokratin (även om en del föredrar benämningen konstitutionell demokrati).

En demokrati med fria medier och oberoende domstolar, en demokrati där individens fri- och rättigheter, rättssäkerhet, privatliv, likhet inför lagen, yttrandefrihet, mötesfrihet, religionsfrihet, tolerans och pluralism är skyddade och garanterade, är själva grunden för det samhälle vi lever i.

Det finns visserligen en del mer att önska när det gäller maktdelning, minoritetsskydd med mera, eftersom socialdemokratin milt uttryckt inte varit någon stark anhängare av individuella rättigheter. Men inte desto mindre står alla riksdagspartier utom ett bakom det vi uppnått på området.

Man kan med fog ibland undra om till exempel KD verkligen skulle stå upp för de värdena om det blev skarpt läge. Men inget annat parti än SD har som grundläggande utgångspunkt att montera ned den liberala demokratin. Inget annat parti vill ge sig på domstolarnas oberoende, inget annat parti ifrågasätter på samma sätt fri media. Inget annat ser den liberala demokratin som sin fiende.

Den liberala demokratin kan vara liberal, socialistisk, grön eller konservativ, men den kan aldrig bygga på nationalistiska och fascistiska idéer eftersom de inte omfamnar utan tvärtom ifrågasätter grunderna för den liberala demokratin. När det parti som kallar sig Liberalerna nu är på väg att öppna för ett mer eller mindre omfattande samarbete med SD handlar det därför inte ”bara” om ett samarbete med ett rasistiskt parti utan ett parti som motsätter sig de mest grundläggande liberala värderingarna. Värderingar som enar alla liberaler och många fler än dom.

Det handlar inte om några siffror i en statsbudget, det handlar om ett parti som, som inget annat, hotar grundläggande liberala idéer om frihet, mänsklighet och demokrati. Det är obegripligt hur ett liberalt parti på det sättet inte bara gör allt för att hamna utanför riksdagen utan tar död på sina egna idéer.