Förlossningsvården har varit en väldigt het potatis senaste åren. Barnvagnsmarscher, ockupationen av Sollefteå sjukhus och boken BB-krisen har gjort sig ständigt påminda på ett sätt som fått mig att tänka: ”Ah, det här har de ju under kontroll. Finns inte en chans att politiker kan ignorera det här”.

Det visar sig att det är en bra vecka för att bli besviken.

Södersjukhusets kvinnokliniks anställda har nämligen blivit tillsagda att spara in på saker som pålägg och påslakan. Droppar i havet för det budgetunderskott på 72 miljoner kronor som orsakats av ett misstag varken patienterna eller vårdpersonalen är ansvariga för.

Dessvärre innefattar sparstrategin inte enbart moralsänkande gnatande. En barnmorska på förlossningsavdelningen säger att hälften av deras assistenter försvunnit, och att tiden för varje förlossning blivit så kort att hon oroar sig för patientsäkerheten.

Detta samtidigt som Region Stockholm, som ett resultat av att ha lagt behandlingar på is under coronakrisen tillsammans med ökade statsbidrag, avslutade året med ett överskott på 5,8 miljarder kronor.

Det är provocerande alltihopa. Dock inte lika provocerande som uttalandet från sjukhusets vd, Mikael Runsiö.

”De har ju möjlighet att göra fler förlossningar, då får man också ökade intäkter. Det hänger lite på vad man själv presterar”, kommenterade han händelsen.

Läs det igen. Smaka på hur fruktansvärt tondövt det är.

Att som chef uttala sig på det sättet när ens personal vittnar om att situationen får dem att gråta, hade varit fruktansvärt även om vi inte just nu genomled en pandemi. Med den strålkastare den riktat mot vårdpersonalens ökade arbetsbörda och orättvisa förutsättningar, är det imponerande empatilöst.

Jag blir tvungen att fundera på om Mikael Runsiö i själva verket är någon sorts kallblodig mutant. En ödlemänniska som saknar de känslomässiga spröt som behövs för att inse att vården och inte minst förlossningsvården är beroende av empati.

Det skulle för all del förklara varför han verkar tro att det är ett rimligt lösningsförslag att säga att hans anställda ska ”göra fler förlossningar” om de vill ha mer pengar till verksamheten. Vi kan inte utesluta att Runsiös art lägger ägg och liksom sprutar ut dem olika snabbt i stora högar i en fuktig och mörk grotta någonstans.

Den grottan kan han gott återvända till, i så fall. Istället för att försöka skjuta över skulden för ett faktureringsmisstag i den verksamhet han är ytterst ansvarig för, på de barnmorskor vars arbetsuppgifter sällan innefattar att skicka fakturor i miljonklassen.

Ska vi minnas något från den här krisen borde det bli hur illa landet i stort, men framför allt Stockholm, förvaltat sitt ansvar för vården. Tillsammans med insikten om hur decennier av privatiseringar och nedskärningar fått vissa att tycka att det är naturligt att behandla sjukvård som vilken business som helst.

För det är inget annat än ett resultat av medveten högerpolitik att vi verkar ha accepterat premissen att vårdens mål är att vara effektiv och lönsam – inte för att kunna ge bättre vård till flera, utan tvärtom ofta på bekostnad av sina patienter.

Det är total galenskap. Håller du inte med vet jag en grotta du kan få uppsöka.