Den färgglada träbåten gav sig av från Mauretaniens ökenkust i början av april. Målet var Kanarieöarna, i hopp om att hitta en bättre framtid i EU.

– Efter två dagar hade vi inget vatten, ingen mat, berättar Aicha för BBC.

– Efter fyra dagar var bränslet slut.

De 59 människorna ombord var i världshavets dyningars våld och började driva rakt västerut. De blev svagare och svagare.

– Det fanns män som inte orkade resa sig, som skrek efter vatten, ”snälla ge mig vatten”, minns Aicha, som kommer från Elfenbenskusten.

– Vi använde en sko för att ge dem lite havsvatten.

Hörde helikopter

Dagarna gick, passagerare började dö.

– I början bad vi böner. Men till slut inte.

Dagarna under den heta tropiska solen blev till veckor.

– Vi hade inte ens ork att kasta kropparna överbord.

Men så, efter 22 dygn, surret av helikopterblad. Kanarieöarnas gränsbevakning hade siktat båten. Den spanska räddningsstyrkan trodde knappt sina ögon.

– Vi var 500 kilometer sydväst om El Hierro. Längre kan inte helikoptern flyga, säger piloten Alex Gómez.

Världens ände

El Hierro är den yttersta Kanarieön, i äldre tider omtalad som ”världens ände”. Korpral Juan Carlos Serrano och de andra i helikopterbesättningen förstod att läget på båten var riktigt illa.

– Alla möjliga tankar far genom huvudet, men man måste fokusera på att rädda liv, säger Serrano.

Räddningen den 26 april kom dock för sent för alla utom Aicha och två till, som kunde föras till Teneriffa för vård. Med över 50 döda ses tragedin som det värsta hittills i den illegala migranttrafiken från Afrikas fastland till Kanarieöarna.

– Detta är en europeisk tragedi, sade EU:s inrikeskommissionär Ylva Johansson när hon i veckan tog upp händelsen i EU-parlamentet.

2 100 ombord

Hon nämnde fler fall, som en gummibåt som i samma veva försvann på Medelhavet, ”en europeisk tragedi där 130 människor miste livet”.

– Eller de 24 båtar, med sammanlagt 2 100 personer ombord, varav minst 600 ensamkommande barn, som kom till (italienska) Lampedusa inom loppet av bara två dygn.

Johansson kräver hårdare tag mot människosmugglare och mer solidaritet med de utsatta, både inom EU och i ursprungsländerna. Men flera av de samarbeten som finns med länder längs migranternas väg fungerar dåligt. Med Turkiet är EU oense om det mesta. Libyen är så kaotiskt att européerna är osäkra på om det finns någon att förhandla med.

Fler uppdrag

Marocko gick i slutet av förra året med på att ta tillbaka 80 migranter i veckan från bland annat Kanarieöarna. Men det motsvarar inte på långa vägar antalet som gör den livsfarliga resan åt andra hållet. Sedan april är programmet dessutom på paus, på grund av resestopp med hänvisning till covidpandemin, rapporterar spanska nyhetsbyrån EFE.

Tonåriga Aicha hoppas kunna bygga upp ett liv i Europa. Till att börja med har korpral Serrano med familj hjälpt henne med lite kläder och andra basvaror, samt erbjudit henne tillfälligt tak över huvudet.

Men Serrano har i BBC:s videoinslag inga illusioner.

– Tyvärr kommer det fler sådana här uppdrag.