De senaste veckorna har en het debatt blossat upp om hur långt vi egentligen ska gå i fråga om språkbruk för att inkludera oss transpersoner i offentliga sammanhang.

Startpunkten för debatten har varit uttalanden från Kajsa Ekis Ekman om att 1177 ”raderat bort kvinnor” från sina informationssidor. Det googlades och någon hittade en text hos 1177 med riktlinjer om att undvika ordet kvinna. En skärmdump på detta har sen vandrat runt på sociala medier. Att det finns en exakt likadan text om att undvika ordet man sägs det inte lika mycket om. Snabbt började olika stora plattformar dela detta och ropen om att ”nu har det faktiskt gått för långt!!” lät inte vänta på sig.

Före detta ministern Margot Wallström ryckte ur på Twitter för att retoriskt fråga sig om det verkligen gått så långt att vi inte längre ”får” tala om födande kvinnor och män med prostata. I en intervju i Aftonbladet (19/5) går hon vidare med att förklara att detta kan få enorma konsekvenser för kvinnor, att hon inte alls kan förstå oss som vill inkluderas i språket och att vi transpersoner borde fokusera på ”riktiga problem” istället för språk.

Att språket leder till direkta problem vill hon inte höra om. Att transmän avvisas från gynekologiska mottagningar för att personalen trott att de är blottare trots att de ringt i förväg och talat om att de ska komma är till exempel en direkt konsekvens av att prata om gynekologisk mottagning som ”kvinnomottagning”.

Det mest intressanta i hela denna soppa är ändå det faktum att dessa riktlinjer inte är nya. Många har målat upp enorma konsekvenser som förändringen i språket kommer få. Från ciskvinnor som inte kommer förstå att en artikel om mens eller graviditet gäller dem när det står ”du” istället för ”kvinnor” i texten, till att det skulle bli omöjligt att föra statistik och göra uppföljning av vården utifrån kön. Trots dessa orosmoln och denna annalkande katastrof har inte en enda av dessa debattörer märkt av att 1177 undvikit orden män och kvinnor i hela sju år.

Svensk kvinnolobby nämner detta i en debattartikel från oktober förra året (här) men den gången gick det tyst förbi. Så om nu språket på 1177 skulle få de katastrofala följder som målas upp i debatten i dag, borde vi inte ha börjat märka av det nu? Eller åtminstone, borde inte debattörerna själva ha lagt märke till det ändrade språket under alla dessa år som gått om det nu så omedelbart påverkar deras vardag och möjlighet att få god vård?

För jag tror vi kan vara rätt säkra på att Ekis Ekman, Wallström, aktiva inom Sveriges kvinnolobby med flera sökt information hos 1177 minst en gång per år under de sju år som dessa förändringar funnits.

Om det tar sju år innan reaktionerna kommer, för att någon sent omsider plötsligt hittat riktlinjerna för språket hos 1177, ja … då kanske förändringarna inte haft någon som helst påverkan på cismänniskors vardag? Då kanske de istället bör lyssna på sina egna argument och helt enkelt fokusera på riktiga problem och inte på ett neutralt språk som gått dem förbi sedan 2014.