DEBATT När covid-19 slog till i Sverige blev det snabbt uppenbart vilka som drabbades värst – våra äldsta medborgare. I flera kommuner prioritera- des inte de allra äldsta för intensivvård utan lämnades att dö, i många fall helt ensamma.

Vi äldre blir bara fler och många kommer att leva betydligt längre än vad våra föräldrar gjorde, om vi sköter om oss. Men vi har också fått höra att om bara några år kommer det inte att finnas tillräckligt med utbildad personal inom vare sig äldrevården eller hemtjänsten som tar hand om oss.

Vi har dessutom många äldre personer i vårt land med annan etnisk bakgrund. Äldre invandrare, som har kommit sent till Sverige eller har åldrats här, får ofta problem när dom kommer i kontakt med äldreomsorgen och inte förstår det svenska språket. Många problem skulle kunna lösas om dom äldre då möter vårdpersonal som förstår och talar deras språk.

2015 anlände runt 35.000 ensamkommande ungdomar till Sverige. Tre år se- nare fick cirka 8.000 av dom som fått avslag en ny chans att kunna stanna i Sverige genom nya gymnasielagen, om de hade sökt asyl före den 24 november 2015. Det är hittills bara 127 personer som beviljats permanent uppehållstill- stånd genom den lagen. Hur det ska gå för de övriga är högst osäkert. De hotas av utvisning om de inte hittar en fast anställning.

I hanteringen av asylärendena för dom som anlänt kort före den 24 november 2015 hängde mycket på om man haft turen att få komma till Migrationsverket i rätt tid för att söka asyl. Många hade anlänt en eller två veckor tidigare men fått vänta på att få komma till Migrationsverket. Och många hade otur!

Alla dom som kom ”för sent” ska nu utvisas eller håller på att utvisas. Många av dom omfattas troligen inte av det förslag som nu ligger på regeringens bord om en möjlighet till asyl av humanitära skäl. I varje fall som förslaget ser ut nu. Att utvisa alla dom som inte får stanna kommer att ta flera år med dagens takt. De unga har dessutom varit här i över fem år och börjat komma in i det svenska samhället. De skulle inom en rimlig tid kunna ge tillbaka till samhället vad Sve- rige har satsat på dom, om de får ett jobb.

Mina förslag

1) I stället för utvisningar förslår jag att omfattande utbildnings- insatser görs inom de områden där Sverige idag har bristyrken. Tänker främst inom äldrevården men även inom jordbruks- och skogsnäringen. För att lösa den kommande personalbristen inom vården kunde folkhögskolor, Komvux och studieförbund med flera aktörer starta många fler utbildningar med speciell inriktning på att ta hand om äldre. Det är önskvärt att utbildningen även vänder sig till personer med olika språkkunskaper. I utbildningen bör det också ingå undervisning i svenska och samhällskunskap.

Att satsa skattemedel på en kraftigt utökad vårdutbildning blir även en väsent- ligt mycket klokare investering än att charta flygplan och utvisa ungdomar till ett land där det i stort sett råder inbördeskrig.

2) Den mest humana lösningen för de barn som anlände ”för sent” vore ett ome- delbart stopp för utvisningar till Afghanistan.

3) Tills dess att nya riktlinjer träder i kraft bör dessutom beslutade utvisningar av ensamkommande som sökt asyl 25/11 2015 – 19/7 2016 frysas.

Ett omedelbart stopp för utvisningar skulle bespara ungdomarna ett stort psy- kiskt lidande och alldeles säkert också rädda flera liv. Många av dessa tar dess- utom studenten i vår!

Politiker i regering och riksdag. Sluta leka med unga människors liv! Sluta kasta bort våra skattepengar på utvisningar! Ge dom barn som sökte asyl efter 24/11 2015 en ärlig chans! Nu! Inse att dessa unga människor inom några år kan bli en verklig tillgång – en enorm resurs för Sverige.

Vill till slut citera slutorden i Malin Bergendals ledare i Tidningen Syre från den 14 december 2020:

”Det finns så mycket annat än främlingsfientlighet i Sverige. Det finns gästfrihet och solidaritet, människor som öppnar sina hjärtan och sina hem och samhällen.”