Regissören och tidigare radikala porrmotståndaren Ninja Thyberg är högaktuell och vida hyllad för sin senaste film Pleasure. Filmen berättar den fiktiva historien om ”Bella Cherry”, en svensk tjej som flyttar till Los Angeles för att bli porrstjärna.

Förutom skådespelaren Sofia Kappel är de flesta andra i casten personer som de facto arbetar inom porrbranschen, och det är ett imponerande stycke research Thyberg har gjort inför filmen. I en intervju med ETC berättar hon om de sex år det tog henne att vinna förtroende i LA:s porrkretsar, och hur dessa år förändrat hennes syn på både män i allmänhet och på kvinnor som arbetar som pornografiskådespelerskor.

Thyberg gick in i dessa sammanhang med en förutfattad mening om att det måste finnas en anledning till att kvinnor skulle välja att medverka i porr, och det var först när hon kunde släppa frågan om varför som hon även kunde sluta tycka synd om porrskådespelerskorna och faktiskt betrakta dem som likvärdiga människor, höra vad de faktiskt sa.

Det sista där är kanske det mest intressanta som yttrats i den senaste uppblossande debatten om porrens vara eller icke vara, för just rösterna från dem som medverkar i pornografiska filmer hörs väldigt sällan. Och medan porrens narrativ, och då utgår jag för enkelhetens skull ifrån vad vi till vardags talar om när vi talar om ”porr” nämligen videoinspelade sexuella handlingar mellan män och kvinnor, ofta gör kvinnan till ett objekt och mannen till ett subjekt, så gör debatten om porren ofta exakt likadant.

Det tydligaste exemplet på det är kanske just det att när vi kritiserar porr är det just enligt definitionen ovan som vi menar. Mer sällan talas det om att en av de topp tre vanligaste kategorierna porr som både män och kvinnor tittar på är så kallad lesbisk porr. Och sexuella skildringar mellan män är knappast en liten del av porrutbudet heller. Sen har vi tecknad porr, audioporr, porrnoveller och så vidare där inga riktiga människor faktiskt har något sex. Det är just i den filmade heterosexuella konstellationen som porren beskrivs som problematisk. Det är kvinnor som blir dominerade av män och det är patriarkalt stereotypiskt och dåligt och varför skulle kvinnor tända på det – och om de tänder på det, varför? Vad är det för fel på dem?

Det hela handlar väl egentligen ganska mycket om att vi i samhället, i patriarkatet, fortfarande inte tillåter kvinnor att ha sin egen sexuella agens. Kvinnor förväntas inte vara kåta eller ha diverse mer eller mindre udda kinks eller gilla att se på porr, än mindre vilja delta i den. 

Den föreställningen förhåller sig även heteroporrens narrativ till. Målgruppen är klart och tydligt heteromän, det är kvinnokroppen som är objektet i fokus och att försöka hitta en heteroporrfilm filmad ur kvinnans point of view är som att leta efter en nål i en höstack. Och så kommer det väl fortsätta vara, tills kvinnors efterfrågan på bättre och mer intressant porr blir tillräckligt stor för att kicka igång en förändring i utbudet.

Det låter kanske naivt men det är ju faktiskt inte någon omöjlighet. Vi kan använda den vanliga film- och serieindustrin som benchmark, som ju faktiskt förändrats drastiskt de senaste åren när det plötsligt gick upp för producenter att publiken faktiskt består av mer än vita heterosexuella cismän.

Men att förändra porrbranschen, utbudet, framställningarna, är något få talar om i nuvarande debatt. Istället höjs fler och fler röster för att förbjuda porr, antingen helt eller delvis, “för att förhindra porrens skadliga inverkan” på – igen – främst heterosexuella män och kvinnor. Att titta på porr är att se på betalda övergrepp, sägs det, och visst. Porrbranschen är problematisk på sjukt många sätt, och det finns inga garantier för att det man som porrkonsument tittar på är samtyckt, och även om det är samtyckt finns det inga garantier för att samtycket inte getts av exempelvis ekonomisk desperation. 

Men vi blir inte av med övergrepp och sexuell exploatering av att förbjuda konsumtion av porr. Det blir vi av med genom att arbeta stenhårt för att förändra det globala samhället till ett där kvinnors sexuella frihet och agens respekteras och tas på samma allvar som mäns, där samtycke är en självklarhet att ge och få oavsett kön, och där ekonomisk desperation inte tvingar människor ut i att utföra sexuella handlingar de egentligen inte vill utföra eftersom de inte har något annat val, oavsett om det är via pornografi eller prostitution.

Övergrepp och våld är redan förbjudet. Nästa steg borde vara att förbjuda fattigdom, inte porr.