Att göra sin egen jord är inte bara ett sätt att komma undan billigare. Det är också ett sätt att ta hand om sitt avfall. Förra veckan berättade Jerker Jansson om bokashi, den japanska komposteringsmetoden. Nu berättar han hur han blandar sin egen jord.
Det är inte särskilt svårt att få tag på jord och den är sällan särskilt dyr för den som behöver plantera några krukor. Men för en liten trädgård eller en ambitiös balkongodling kan det kosta en del. Dessutom är det en särskild känsla att se sina egna växter växa i egen jord.
Det finns olika typer av jord och olika växter vill ha lite olika blandningar för att trivas, men de flesta populära kruk- och köksväxter går att odla i alldeles vanlig jord. Normalt sett består den av sand och grus, förmultnade och förmultnande växtdelar och rester av döda djur. Där finns också en massa levande organismer, alltifrån svampycel till bakterier till maskar och insekter. Och för att något ska kunna växa i det behövs också vatten.
Min jord är ett ständigt rullande projekt. Jag tar hand om gammal krukväxtjord som det är onödigt att kasta bort. Den som har en utomhuskompost kan slänga den där och jag brukar göra någon buske i grannskapet glad genom att strö jorden under den, men det finns ingen egentlig anledning att kasta den om den inte är äcklig eller innehåller skadedjur. Problemet med krukjord är att den samlar på sig slaggprodukter och samtidigt lakas ur med tiden. Det är bra att skölja ur den ordentligt innan den blandas till ny jord.
Jag brukar blanda ungefär en tredjedel kompost och gammal jord med en tredjedel sand, grus, vermikulit, perlit eller lecakulor och en tredjedel torv, koksfibrer eller liknande. Det går bra att skräddarsy jord för olika växter. Att köpa kaktusjord för dyra pengar är onödigt då det går utmärkt att blanda vanlig jord med fin sand. Såjord är extra finfördelad jord med lite näring i. Sila vanlig jord i ett durkslag och blanda med lite vermikulit och torv eller fina kokosfibrer.
Sand, vermikulit och lecakulor
Det finns alltid mer eller mindre sand i jord. Jorderosionen gör att större stenar bryts ner långsamt och till slut blir de sand. Sanden är inte bara nödvändig för att göra jorden lucker, den tillför livsviktiga näringsämnen. Främst en massa olika mineraler. Växter behöver hundratals olika näringsämnen och en del av dem kommer från sten och grus.
Vermiculit, perlit och lecakulor är kommersiella produkter. De första två är vulkaniska bergarter som har värmts till höga temperaturer och då sväller upp som popcorn och bildar ett väldigt lätt substrat som lagrar vatten. Lecakulor är gjorda av lera. Alla tre tillför lite näring till mixen, men tillsätts främst för att hålla jorden fluffig och lätt och för att fungera som en buffer för vatten; jord med någon av dessa tillsatser behöver inte vattnas lika ofta. Jord med en tredjedel vermikulit blir förvånande lätt. Perfekt för den som inte orkar lyfta så tungt. Lättast blir blandningen med kokosfibrer och vermikulit eller perlit och kompost. Förvånande lätt.
Kompost
Jag berättade i min förra artikel om hur det går till med bokashikompostering. Det är egentligen ingen kompost, utan snarare mjölksyrning. Tanken är att lösa upp alla celler i avfallet så att det snabbt förvandlas till mull när det blandas i jord. Bokashi luktar en hel del, som surkålsspad men mycket intensivare så det är inte alltid så kul att blanda den i krukväxtjord. Mitt knep är att blanda jorden i lådor med lock. Doften av bokashi försvinner efter några veckor när andra organismer konkurrerar ut mjölksyrbakterierna och börjar käka på alla nyttigheter som finns i bokashin.
Den som har en trädgårdskompost kan använda kompost från den naturligtvis. Det är bra om komposten har brunnit ordentligt – ser ut som jord utan alltför mycket stora bitar i. Dels kan saker börja ruttna och jäsa, dels kan man få in framförallt insekter som inte är så kul inomhus. Sila åtminstone jorden så att den inte innehåller för stora delar.
Fibrer
Komposten bryts sakta ner i jorden och släpper ifrån sig näringsämnen. Med tiden blir det inte mycket kvar av den och krukväxter som stått för länge börjar tappa livslusten när de i princip står i en öken. För att förlänga jorden livslängd och göra den lättare och luftigare är det viktigt med någon form av naturfiber. Torv och kokosfibrer är vanliga. Allt kokosfiber är inte bra för naturen, dock. Det kan vara bra att kolla var den kommer ifrån. Torv som bränsle är en extremt dålig idé, men som jordförbättringsmedel är det okej, på många ställen ökar torven snabbare än den utvinns.
Både kokos och torv bryts ner långsamt av organismer i jorden. Till slut försvinner också de, men det tar betydligt längre tid än för komposten. Torv är lite knepigt eftersom den är svårt att blöta ner när den blivit riktigt torr. Se till att blötlägga den ordentligt innan du använder den och blanda noga. Kokosfibrer är lättare att hålla fuktiga. Träflisor av mindre storlek, lite större sågspån, fungerar likadant och det går att använda finhackad halm, sådana finns som pellets. Helst ska de komposteras, jag brukar blanda i lite i min bokashi, men det räcker att bara blötlägga dem ordentligt. Det finns en massa olika produkter på marknaden, men dessa räcker långt.
Näring
Beroende på vad den nya jordblandningen innehåller varierar näringshalten. Jag sysslar inte med någon slags vetenskaplig verksamhet, men i synnerhet om jag tagit hand om gammal jord eller använder kompost utifrån vill jag gärna ha i lite näring.
Enklast är att blanda någon bra näring från affären i jorden, med den innehåler oftast ett begränsat antal näringsämnen. Så jag petar i lite av varje. Rester från mina svampodlingar åker ner ibland, där har substratet redan börjat brytas ner av mycelet och det levande mycelet hjälper till att frigöra näring och ibland dyker det upp en och annan svamp i mina krukor. Jag har också i bittersalt för att ge växterna magnesium till klorofyllen och lite kalk eller gips och tångmjöl är alldeles utmärkt. Tänk på att tång innehåller en massa salt, så det kräver lite pyssel om du ska göra ditt eget tångmjöl.
Jag blandar också i malda, torkade bananskal. De tillför inte så mycket mylla, men de innehåller en massa näringsämnen och går faktiskt att äta även om jag är skeptisk inför att prova. Mina växter kan få den kalcium, magnesium, svavel, fosfater och natrium som de bland annat innehåller. Jag torkar dem ordentligt och mal i min elektriska kaffekvarn till ett fint pulver. Kaffesump är förresten också en bra, näringsrik tillsats. Upp till en tiondel kan man blanda i sin jord enligt experterna.
