I helgens fylldes Wiens gator av tusentals demonstranter som gått ut på gatan för att visa sitt missnöje med såväl Österrikes skärpta restriktioner som den vaccinationsplikt som regeringen vill införa.

”Regeringen planerar folkmord”, ”Ni är sjukdomen – vi är medicinen” och ”Det enda jag behöver skydda mig mot är vår regering” var några av slagorden på plakaten.

Även i Nederländerna hölls stora protester, som delvis urartade i våldsamma upplopp. I Breda, nära gränsen mot Belgien, tågade ett tusental personer fredligt i protest mot regeringens planer på att stänga ute ovaccinerade från barer och restauranger.

– Folk vill leva, det är därför vi är här, sade arrangören Joost Eras till nyhetsbyrån AFP, samtidigt som han tog avstånd från fredagens kravaller i Rotterdam, där flera personer skadades när trängda poliser öppnade eld.

Rutte: "Idioter"

Protesterna är en reaktion på politiska beslut som i sin tur motiveras med att de är nödvändiga för att hejda den ökande smittspridningen. Missnöjet och vreden är också ett uttryck för sprickor mellan grupper i samhället, som har fördjupats under pandemin.

– Idioter, konstaterar Nederländernas premiärminister Mark Rutte, syftande på de våldsverkare som i helgen härjade i framför allt Rotterdam och Haag.
Fullständigt oacceptabelt, tycker hans belgiske kollega Alexander de Croo om vandalisering under en antirestriktionsdemonstration i Bryssel i söndags.

Forskare: Inte oväntat

Etnologen och medieforskaren Mia-Marie Hammarlin vid Lunds universitet beskriver protesterna som ”en inte helt oväntad reaktion” på staters ingrepp i människors vardagsliv.

– Är det något vi är bortskämda med att kunna styra över är det vardagen. Möjligheten att gå till arbetet, sätta sina barn i skolan, att kunna träffa familj och vänner ute på barer och kaféer, och så vidare. Att ta något så grundläggande mänskligt från människan under så lång tid … Jag föreställer mig att det är det som den här kraften i protesterna cirkulerar kring, säger hon.

Brokiga skaror

Demonstrantskarorna är ofta brokiga, och samlar såväl hårdföra vaccinmotståndare som människor som är kritiska till inskränkningar av demokratin. Det de har gemensamt är en misstro mot makten. Många vaccinskeptiker har också ett starkt fokus på individens rätt att bestämma över sin egen kropp, och vänder sig mot direkt eller indirekt tvång att vaccinera sig.

– Man har en upplevelse av att det är ett slags polisstat som griper in och styr människors liv. Det är en misstro mot tjänstemän, myndigheter, politiker och politiska beslut, säger Hammarlin.

Rörelsen möter dock allt starkare motstånd, både från vaccinerade majoritetsbefolkningar och från politiskt håll.

Leder till konflikter

Jannie Møller Hartley, docent på Roskilde universitet i Danmark, pekar på att samhället i allt högre grad regleras utifrån kategorierna vaccinerad och ovaccinerad, vilket lätt leder till konflikter.

– Det är som upplagt för att skapa spänningar mellan olika grupper. Vissa tycker att de har gjort sin del, och att andra inte vill göra sin, då blir folk frustrerade, säger hon.

De starka känslorna gör att splittringen kan bli svår att reparera den dagen pandemin är över. Både mellan individer, i familjer och mellan större grupper i samhället.

– Jag tror att det kan ta tid. Och det här är inget problem man informerar bort, utan det handlar om en syn på livet. Men man kommer ganska långt på att lyssna på varandra ändå, även om man tycker olika. Det är först i dialog som vi har möjlighet att mötas, säger Hammarlin.

Møller Hartley är inne på samma linje.

– Det finns en tendens att prata om människor som foliehattar. Men det är viktigt att inte förlöjliga, och försöka att inte skambelägga, även om man är trött på dem, säger hon.