En tredjedel av EU:s sjuåriga budget, närmare 3 700 miljarder kronor, går till jordbruket. Dagens jordbruksstöd är felkonstruerat och gynnar främst stora lantbrukare, med mycket mark och makt och som orsakar stora utsläpp. Det system vi har på plats i dag slår ut mindre aktörer, och sedan 2005 har en tredjedel av EU:s gårdar tvingats stänga ned. 

I oktober förra året antog EU-parlamentet och medlemsländerna sina respektive ståndpunkter om EU:s framtida jordbrukspolitik. Efter åtta månaders förhandlingar nådde EU-parlamentet, ministerrådet och kommissionen en ny överenskommelse. Istället för att gå framåt har man tagit stora steg bakåt. Forskare, miljöorganisationer och ekologiska jordbrukare lyfter ett varningens finger och menar att kompromissen är långt ifrån bra nog vad gäller hållbarhet och rättvisa. Tyvärr är det inte tillräckligt många som lyssnar. Det breda engagemanget för klimatfrågan, som vuxit snabbt de senaste åren, måste också få en större påverkan när det gäller jordbruket.

Det krävs stora förändringar i jordbrukssektorn om vi ska ha en chans att nå klimatmålen. Få känner till att jordbruket står för 15 procent av EU:s totala växthusgasutsläpp, och att jordbrukets utsläpp under de senaste tio åren har ökat, istället för att minska. Stora delar av EU:s jordbruk är tyvärr ett problem för både klimatet och den biologiska mångfalden. Samtidigt är det också jordbruket som har möjlighet att nu under 2020-talet skapa de bästa lösningarna. Vi måste både öka vår självförsörjningsgrad och klara klimat- och miljömål. Att välja bort det ena gör automatiskt att vi väljer bort det andra. Det går inte att välja antingen eller.

Centerpartiet i EU-parlamentet har tidigare påstått att de velat gå längre i klimat- och miljöambitionerna efter att lagstiftningen förhandlats klart i Europaparlamentet. Samtidigt röstade de aktivt emot att integrera målen i den gröna given i jordbrukspolitiken, och fick även in ett förbud mot att medlemsstater får införa högre standarder än de som beskrivs i grundvillkoren för att få stöd när EU-parlamentet fick säga sitt.. De har även röstat för att sätta en maxgräns för hur stor del av pengarna som medlemsländerna får lägga på miljö-, klimat och djurvälfärdsfrågor. 

Nej, den text som EU-parlamentet i dag tar ställning till, efter flera år av förhandlingar, är om möjligt ännu sämre än den ursprungliga. Det ursprungliga förslaget lades fram redan 2018 – långt innan EU:s gröna giv presenterades och våra klimatmål uppdaterades. Trots det har miljöambitionerna minskat, omfördelningen av stöd till mindre gårdar är nästintill obefintlig, grundvillkoren att få stöd har urholkats, och förbättrad djurvälfärd har avvisats. 

Vad som blir än märkligare är hur Centern förhåller sig i andra omröstningar. Under de senaste åren har EU presenterat en rad strategier, som på ett eller annat sätt berör jordbruket. Det handlar exempelvis om livsmedelsstrategin ”Farm to fork” som specifikt har som mål att göra hela livsmedelskedjan mer hållbar i sin påverkan på miljö, klimat och folkhälsa. Centerpartiet stöttar kraftfulla miljöambitioner i livsmedelsstrategin – vilket så klart är välkommet. Men vad samtliga strategier har gemensamt är att de saknar bindande krav. Det är inte skarp lagstiftning, och saknar koppling till EU:s budget. Det gör det så klart betydligt enklare att ställa sig bakom dem.

Så Centerpartiet uttalar sig gärna grönt, men när de faktiska pengarna ska fördelas är tongångarna annorlunda. 

När slutomröstningen om EU:s gemensamma jordbrukspolitik äger rum i dag, får ni en till chans på det här området. Jag kommer självklart att rösta nej. För det småskaliga jordbruket, för miljön och klimatet. Jag röstar emot det ohållbara och tungt industriella jordbruket och kemikalieindustrins fortsatta dominans. Vi kan göra om, och vi kan göra rätt. Nu är det upp till bevis för Centerpartiet att välja sida.