Tusentals människor gav sig på fredagen ut på gatorna i Gaza för att fira eldupphöret mellan Israel och Hamas. Tareq Abuhalima var en av dem som lämnade sin bostad för första gången på flera dagar, men han kände knappt igen sig.
– Jag blandade ihop gatorna med varandra, de har förändrats fullständigt efter bombningarna, säger den 24-årige litteraturvetaren till TT.
Tareq Abuhalima, som bor i Gaza tillsammans med sin familj, beskriver en blandning av starka känslor efter fredagens eldupphör mellan Israel och Hamas.
– Det var en känsla av djup sorg för alla dem som dog i attackerna, men samtidigt var vi glada att vi hade klarat oss ur det levande, säger han.
Tackade gud
Det var första gången på flera dagar som han lämnade sin bostad och träffade andra människor.
– Vi firade, tog varandra i händerna och tackade Gud för att vi var vid liv.
Samtidigt hade han svårt att känna igen sig.
– Jag gick nästan lite vilse. Det är många gator som har förlorat sina särdrag efter bombningarna, de har förlorat det som gjorde dem speciella, säger Tareq Abuhalima.
Fortfarande är det dock många som håller sig hemma, även efter eldupphöret. De är fortfarande traumatiserade, säger han.
Optimistisk
På andra sätt är allt, i viss mån, sig likt.
– I går gick vi till marknaden och köpte grönsaker och sådant. Då kändes det som att livet hade återgått till det normala nästan omedelbart. Samtidigt är det flera affärer och marknader som inte är i bruk längre. Det är många saker som har gått förlorade, säger han.
TT: Är du orolig över att raketbeskjutning ska återupptas?
– Jag är faktiskt optimistisk om att eldupphöret ska fortsätta gälla. Det faktum att USA och Egypten var inblandade i medlingen gör att det känns mer officiellt, och att jag känner mig mer optimistisk än vad jag hade gjort annars.
Bakgrund: Delad region
Palestina var under några decennier fram till andra världskriget ett brittiskstyrt område mellan Jordanflodens västra strand (”Västbanken”) och Medelhavet. Efter kriget lade FN 1947 fram en delningsplan som innebar att två nya länder skulle bildas, ett arabiskt och ett judiskt.
Den arabiska statsbildningen skulle bestå av tre landområden, ett runt Gaza, ett stort sjok runt Jerusalem och en sektion vid libanesiska gränsen längst i norr. Judarna skulle få större delen av södra öknen, kustremsan där Tel Aviv och Haifa ligger, samt en nordöstlig sektion med Genesarets sjö. Jerusalem skulle inte ingå i något land, stadens status skulle avgöras senare.
Den judiska sidan sade ja till planen, araberna sade nej. Strider utbröt i området, och när judarna utropade självständighet invaderade grannländerna.
När krigsröken lagt sig 1949 hade Israel erövrat mycket mer areal än i delningsplanen, och konturerna av dagens läge började anas – ett sammanhängande Israel från Libanon i norr till Eilat nere vid Röda havet, medan palestiniernas områden krympt till Gazaremsan och Västbanken, utan fysisk kontakt med varandra.
Sedan dess har Israel, efter att ha gått segrande ur flera krig och med omfattande stöd från USA, blivit allt starkare, och även ockuperat fler landområden, däribland Gaza, Västbanken och östra Jerusalem som senare annekterades. Israel lämnade Gaza under 2005.
Palestinierna är ännu mer splittrade sedan valet 2006. Det vanns av islamistiska Hamas, som är terrorstämplat av västvärlden. De försökte samstyra med den tidigare ledande gruppen al-Fatah, men efter många turer slutade det med att Gazaremsan och Västbanken styrs som två separata enheter, den första av Hamas och den andra av al-Fatah. Inga ytterligare val har kunnat hållas.
