– Kina har kommit en bra bit, men vägen är fortfarande lång och många problem återstår, säger Kinaforskaren Fatoumata Diallo till TT.

Triumfen tycktes särskilt stor då den presenterades mitt under den pandemi som väntas kasta miljontals människor ut i fattigdom i resten av världen.

Men tidpunkten var också väl vald av andra skäl: Kinas kommunistparti firar i år sitt 100-årsjubileum, samtidigt som man sjösätter nästa femårsplan.

98,99 miljoner människor på landsbygden lyfts ur extremfattigdom.

Xi Jinping har gjort fattigdomsbekämpning till ett av sina fokusområden sedan han tog över som landets högste ledare 2012. Under de åtta åren har, enligt officiella siffror, 98,99 miljoner människor på landsbygden lyfts ur extremfattigdom.

Inga områden som klassas som extremt fattiga finns därmed kvar, och det beskrivs som en ”fullständig seger” över fattigdomen, presenterad som en gåva till det kinesiska folket under en ceremoni i Peking i februari.

– Jag har insisterat på att se till verklig fattigdom, att hitta fungerande fattigdomsbekämpande åtgärder, sade Xi vid den tv-sända ceremonin, där han delade ut medaljer till ledande tjänstemän som arbetat med fattigdomsbekämpningen.

Framstegen, tillade han, ska tillskrivas Kinas enpartistat:

– Kommunistpartiets ledarskap och Kinas socialistiska system är de grundläggande skydden mot risker, utmaningar och svårigheter.

Ifrågasatt mått

Verkliga resultat mot fattigdom är avgörande om Kommunistpartiet ska leva upp till löftet till den hårt kontrollerade befolkningen om att man nu nått nästa steg i landets utveckling, det man kallar ett ”måttligt välmående samhälle”.

Till grund för de senaste åtta årens siffror över fattigdomsbekämpning använder Kina en fattigdomsgräns på motsvarande 2,25 USA-dollar (omkring 20 kronor) per dag för invånare på landsbygden. Det är snäppet högre än Världsbankens globala fattigdomsgräns, 1,90 dollar.

Men till saken hör också att den framför allt används som måttstock för världens fattigaste länder. Kinas snabba utveckling efter de stora ekonomiska reformer som inleddes 1978 har inneburit att Världsbanken numer räknar landet som ett övre medelinkomstland.

För den kategorin länder rekommenderar organisationen en fattigdomsgräns på 5,50 dollar – alltså mer än dubbelt så hög som den Kina använt för landsbygdsinvånare.

– Påståenden om en utrotad fattigdom måste tas med en nypa salt. Mest korrekt är att säga att den extrema fattigdomen på landsbygden är, inte utrotad, men avhjälpt, säger Fatoumata Diallo, som är knuten till Stockholmsbaserade Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik (ISDP) och som studerat Kinas fattigdomsbekämpning under Xi Jinping.

Däremot är det otvetydigt så att stora framsteg har gjorts.

Anpassat stöd

Riktade insatser har varit ledordet. Hundratusentals tjänstemän har skickats ut till varje hörn av landsbygden för att kartlägga situationen för enskilda individer och hushåll. Informationen har förts in i ett centralt registersystem som sedan använts för att skräddarsy stöden.

Det har bland annat handlat om jobbskapande projekt, industriell utveckling, lån, bostadsbyggande, utbildning och välfärdsprogram.

Stor vikt har även lagts vid kontroll av hur de statliga medlen används.

– Det har bidragit till förbättrad effektivitet och minskat den korruption som varit ett stort problem tidigare, säger Fatoumata Diallo.

Men det har inte bara handlat om att förbättra förhållandena ute i byarna. Man har också flyttat miljontals människor från de mest avlägsna och eftersatta områdena till städer eller nybyggda samhällen.

Många har lockats av bättre förhållanden på de nya platserna, men det har funnits kritik om underliggande tvång.

– Det är svårt att veta hur mycket motstånd det funnits eftersom staten är snabb att slå ner protester, säger Fatoumata Diallo.

Valuta för pengarna?

Den statliga notan för de senaste åtta årens fattigdomsbekämpning har landat på 1,6 biljoner yuan, ungefär 2 000 miljarder kronor, enligt officiella siffror. Förmodligen är summan högre än så om man till exempel räknar in utgifter för statliga företag som bidragit med egna projekt.

Om Kina ska få valuta för pengarna måste insatserna vara långsiktigt hållbara.

Under åren som kommer utlovas satsningar för att se till så att landsbygdsbefolkningen verkligen kan försörja sig själva, för att försöka undvika att göra dem beroende av kostsamma jobbsubventioner.

En annan risk, när urbaniseringen fortsätter, är att fattigdomen helt enkelt flyttas till städerna. Kinas stelbenta folkbokföringssystem innebär också att många kan få svårt att ta del av välfärd när de flyttas runt.

– Regeringen har än så länge inte fokuserat så mycket på att säkra bra förhållanden dit människor flyttats, säger Fatoumata Diallo.