För ett par veckor sedan satt jag på en uteservering med en öl i handen och diskuterade internet och demokrati. De två variablerna har visat sig ha ett negativt samband i mitt liv – uteserveringsölen och nätdemokratidiskussionerna, det vill säga.

I takt med att de förstnämnda blivit mer ovanliga under pandemin, har det upplevda behovet av att diskutera nätets framtid bara blivit starkare. I alla fall för mig. En stor anledning är nog att isoleringen både synliggjort och ökat vårt beroende av digitala infrastrukturer.

En fråga jag fick över den där ölen var varför jag kallade företag som Google, Apple, Amazon, Facebook och Twitter för ”nätmonopol”. Tekniskt sett har ju inget av dem ett regelrätt monopol på att tillhandahålla sina tjänster, utan  är snarare varandras främsta konkurrenter.

Motfrågan blir hur stor del av marknaden som måste domineras av ett fåtal nästan identiska företag innan vi kan konstatera att den fria marknadens faktiska fördelar – eller den ekonomiska demokratin – helt slagits ur spel.
Lyckligtvis är jag heller inte ensam om att drabbas av ett ökat intresse för nätjättarnas marknadsdominans. En annan negativ korrelation ser nämligen ut att vara antalet uteserveringsöl, och antalet mindre bolag som ätits upp av sagda jättar under pandemin.

Enligt data analyserade av Financial Times har techbolag redan nio månader in på 2021 nästan dubblat den rekordbudget för uppköp av konkurrenter som uppmättes under it-bubblan år 2000. Över 200 miljarder kronor har lagts på att köpa upp tusentals företag som i nuläget anses vara så små att affären inte kräver granskning av amerikanska myndigheter.

Men samtidigt som jättarnas hemland tillåter deras hungriga Pacman-jakt genom ekonomiska kryphål, stöter de på fler och fler fartgupp utomlands.
I EU har Google stämts på flertalet miljardbelopp. Facebook har fått diplomatducka rättsfall gällande hantering av användardata, och en antitrust-utredning av Apple har nyss startat. Australien slog ner på deras rätt att dela nyheter som eget innehåll utan att betala för dem. Sydkorea har ställt krav på att mobila plattformars app stores ska tillåta fler betalningsmetoder och tappa en del av sina höga marginaler.

Senaste bakslaget är ett rättsfall i Turkiet, också det riktat mot Google och hur de ger sina egna tjänster förtur i sökresultat över oberoende alternativ. Söker du till exempel efter uteserveringsöl nära dig, kommer Googles egen prisuppskattning, betygsinsamling och annan information alltid att hamna före andra källor. Då den typen av sökningar är nästan hälften av trafiken, kan det ha stora konsekvenser för trendsättare.

Samtidigt läcker uppgifter om att Facebook låtit nära 6 miljoner konton med många följare bryta mot reglerna utan konsekvenser, då det inte är bra för deras vinster om de måste ta en pr-fight mot tongivande kändisar.
Hur bekvämt det än kan vara med ett centraliserat internet, hoppas jag det kan påminna oss om att nätjättarna inte är våra vänner. Vi miljarder vanliga användare är i bästa fall deras kunder, men mycket oftare den vara de säljer eller gratis arbetskraft.

Det är ytterligare en anledning att nätmonopolen behöver krossas, hellre förr än senare.