I rasande takt etableras en underklass som Sverige borde ha lämnat bakom sig för gott. Personer med funktionsnedsättningar ges inte samma rättigheter som andra i samhället. Den logiska frågan blir då: Anser vi inte att funktionsnedsatta personer är fullvärdiga människor? Vilken annan anledning finns det annars till att medvetet och systematiskt förpassa dem till samhällets absoluta botten?

År 1994 blev Sverige världsunikt på att skapa goda förutsättningar för personer med funktionsnedsättningar. Genom lagen om stöd och service, LSS, fick funktionsnedsatta rättsligt stöd för att leva ett gott liv. Det är självklart att ingen väljer vare sig sina föräldrar, sitt födelseland eller sina förmågor och oförmågor. Ingen förtjänar att ha ett uruselt liv bara för att man har en funktionsnedsättning. LSS-lagen var både självklar och fantastiskt när den kom.

Två färska rapporter etablerar faktum: LSS har på 15 år helt urholkats. Det liknar mer ett lotteri än en rättighetslagstiftning. Man ska tur om man får det stöd man behöver. Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har följt 3 000 unga vuxna som fått avslag på sin ansökan om aktivitetsersättning under åren 2015–2017. Aktivitetsersättning ges till unga vuxna som har nedsatt arbetsförmåga. Det är en förfärlig läsning. 40 procent av dem behövde söka försörjningsstöd från socialtjänsten, 20 procent fick skulder som hamnade hos Kronofogden, året efter att de nekats aktivitetsersättning, och 7 av 10 har ingen eller mycket liten inkomst.

Autism- och Aspergerförbundet har tillsammans med de prisbelönta journalisterna Jenny Widell och Eva Klint Langland släppt rapporten Förlorade år – rapport från byråkratins väntrum. Där får vi möta människorna bakom myndigheternas avslagsmaskineri. De vittnar om stöd som tas bort under förevändningen att ansökningsförfarandet gjorts ”mer rättssäkert” och om att många hamnar helt mellan stolarna. De får inte aktivitetsersättning hos Försäkringskassan för att de anses arbetsföra. De anses inte vara anställningsbara av Arbetsförmedlingen. Många får dessutom avslag på försörjningsstöd i kommunen.

Försörjningsstödet är inte menat att ges till personer med funktionsnedsättning inom LSS. I alla fall inte om man ska tro på dåvarande socialminister Annika Strandhäll, som 2019 i SVT Nyheter Öst slog fast att de har rätt till ersättning via Försäkringskassan.

Ändå är vi här. Två larmrapporter om att unga vuxna med funktionsnedsättningar far illa i Sverige. Lägg därtill alla studier och undersökningar som slår fast att elever med funktionsnedsättningar slås ut ur en skola som inte anser att man har råd att ge dem utbildning. Forskare vid Aarhus universitet visade år 2015 att personer med adhd har en fördubblad risk att dö i förtid och personer med autism har en genomsnittlig livslängd som är 16 år kortare än övriga befolkningen. Har man både autism och intellektuell funktionsnedsättning sjunker siffran till makabra 30 år kortare livslängd.

Det här är en naturlig konsekvens av det samhällsklimat som mer och mer tillåter att vi delar in människor i önskvärda och icke önskvärda.