Granskningen, som The Guardian gjort tillsammans med det internationella journalistnätverket Lost in Europe, sträcker sig från januari 2018 till december 2020. Den visar att totalt 18 292 ensamkommande flyktingbarn har registrerats försvunna efter att ha anlänt till Europa. Utslaget på dygnsbasis innebär det cirka 17 försvunna barn per dag.

Granskningen grundar sig på data som samlats in från flertalet av alla 27 medlemsländer i EU, samt från Norge, Moldavien och Schweiz. Sammantaget visar siffrorna att de flesta av alla försvunna barn nått Europa via Marocko, följt av länder som Algeriet, Eritrea, Guinea och Afghanistan.

Skrämmande mörkertal

Samtidigt visar granskningen att antalet försvunna barn sannolikt är fler än vad tillgänglig data visar. Siffrorna som flera av länderna har registrerat är ofullständiga vilket öppnar upp för ett mörkertal som man bara kan spekulera kring.

Finland, Spanien och Belgien har till exempel bara registrerade siffror som sträcker sig fram till slutet av 2019. Danmark, Frankrike och Storbritannien har överhuvudtaget inte kunna presentera några siffror.

Detta har i sin tur väckt frågor om hur förmögna de europeiska länderna egentligen är att skydda ensamkommande flyktingbarn.

– Det höga antalet barn som saknas är ett symptom på ett barnskyddssystem som inte fungerar, säger Federica Toscano, ansvarig för migrationsfrågor på organisationen Missing children Europe, till The Guardian.

Kriminella nätverk jagar barn

Federica Toscano förklarar att ensamkommande flyktingbarn tillhör den största riskgruppen bland migranter att utsättas för våld, exploatering och människohandel.

– Kriminella organisationer riktar in sig på flyktingbarn mer och mer, särskilt ensamkommande barn. Många av dessa blir utsatta för tvångsarbete, sexuellt utnyttjande, tiggeri under tvång och trafficking, säger hon.

Dålig samordning en orsak

Frågan som uppstår: Hur kan så många barn försvinna? Enligt en rapport från Europeiska migrationsnätverket (EMN), ett nätverk som finansieras av Europeiska kommissionen, handlar det om flera saker.

Dels pekar man på att flera länder brister i sina uppföljande rutiner när barn på flykt rapporteras saknade, och dels uppger man att samordningen haltar mellan polismyndigheter och myndigheter med ansvar för asyl -och barnskyddsfrågor.

– Det är väldigt lite som dokumenteras när ett barn på flykt registreras som försvunnet och allt för ofta utgår man ifrån att barnet befinner sig i säkerhet i ett annat land, trots att det i princip inte finns något gränsöverskridande samarbete kring detta, säger Federica Toscano.