Moderaterna, som i valet 2006 sökte mandat hos väljarna som landets nya arbetarparti, är nu beredda att axla ännu en ny roll. Denna gång som det breda samlingspartiet inom miljöpolitiken. De har tidigare brutit ny mark och slipat på sin profil när undersökningar visat att det funnits heta frågor uppe på agendan, denna gång handlar det om den stora överlevnadsfrågan. Nu ska de bli betraktade som gröna.

Helt utan att berätta hur de ska börja minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser lanserar de nu en politik för att alla ska få fortsätta med det som görs.

Vi har sett det här förut med partier och företag som är helt besatta av den politiska färgen grön, och det är oftast ett gyckelspel.

Terrachoice, marknadsföringsbyrån som specialiserat sig på miljövänlig marknadsföring, har formulerat en modell med sju kriterier som går under namnet The seven sins of greenwashing för att utbilda i hur greenwashing kan identifieras. Det är skrattretande, och lika skrämmande på samma gång, hur precist Moderaternas vileseledande rebranding stämmer in i dessa sju kriterier om bland annat selektiv information, bristande bevisföring, vaghet och irrelevans.

Det är tydligt att det politiska tyckandet går stick i stäv med forskningen när det förespråkas mer kärnkraft, nya gruvor, oprövad industriteknik, mer flygande och ökad världshandel. Det visar på högerns problem: M vill inte göra någon större insats för att minska utsläppen i dag eller i morgon. Det är helt enkelt svårt att se att det skulle finnas någon klimatpolitik som genuint skulle ligga nära dagens moderater. Vem ska påminna dem om att klimatfrågan är mycket mer än ett svenskt näringslivsintresse?

Vänster vill vara röd, högern vill vara blå, ingen vill vara brun men alla vill vara gröna. Det är den enda färgen alla vill kännas vid inom politiken, svenska partier på hela det politiska spektrumet kan i dag surfa på hållbarheten utan att bottna i frågan genom att kalla sig för gröna. Det är med den färgen som de kan formulera politik för att de kan tackla politiska motståndare i en kommande valrörelsen, få ryggen fri men även argumentera för ökad profit. Politik handlar om profil.

Frågan är om den moderata värdegrunden kan vara en del av lösningen så länge som de företräder vinstmarginaler och produktionen istället för de kommande generationernas rätt till att få dricka rent vatten och andas ren luft? Kan deras förslag minska utsläppen i närtid eller på lång sikt?

Som det ser ut nu har Moderaternas hållbarhetsarbete begränsats till att endast handla om deras kommunikationsavdelning, för deras politik luktar fortfarande diesel.

Samtidigt som Sverige är långt ifrån klimatmålen så har vi en höger som försöker göra en grön återhämtning med hjälp av ord. Jag hade istället velat se en tidsplan på hur de skulle kunna sänka utsläppen med runt 15 procent per år för att vi ska klara Parismålen.