Fattigdomen och inkomstklyftorna förvärras i spåren av pandemin. Samtidigt har de offentliga stödinsatserna i flera utvecklingsländer främst gått till stora företag i stället för till sociala program. Det uppger organisationen Financial Transparency Coalition i en ny rapport.
Enligt rapporten har en stor majoritet av de krisstöd som betalats ut i nio utvecklingsländer gått till storföretag i stället för till välfärdssatsningar, småföretag eller personer som arbetar inom den informella sektorn.
– Genomförandet av stödet har förvärrat marginaliseringen, fattigdomen och ojämlikheten i vissa länder, säger FTC:s chef Matti Kohonen till IPS.
– Större delen av dessa stödinsatser går till stora företag medan de som drabbats värst av pandemin i länderna i syd, som småföretagare, marginaliserade grupper, kvinnor och de fattiga, lämnas utanför.
Koalitionen uppger att deras analys är den första stora genomgången som gjorts av de offentliga stödinsatser som betalats ut i utvecklingsländer i samband med pandemin. I rapporten granskas situationen i Kenya, Sydafrika, Sierra Leone, Bangladesh, Nepal, Honduras, Guatemala, El Salvador och Indien.
De mest utsatta fick minst
I åtta av dessa länder gick i genomsnitt 63 procent av de statliga bidragen till stora företag, medan endast en fjärdedel satsades på att stärka de sociala skyddsnäten. Endast två procent av pengarna satsades på personal inom den informella sektorn – trots att den står bakom en stor del av ekonomierna i många av världens fattigare länder. Enligt rapporten har dessutom en stor del av de resurser som öronmärkts för små- och medelstora företag aldrig nått fram.
Organisationer som är verksamma i de granskade länderna uppger att resultaten inte är helt oväntade. Många grupper menar att de fattiga och marginaliserade har glömts bort av myndigheterna under coronakrisen.
I Kenya uppges hela 92 procent av stödpengarna ha gått till stora företag. Chenai Mukumba vid organisationen Tax Justice Network Africa i Kenya, säger till IPS att den sneda fördelningen inte kommer som någon överraskning eftersom den privata sektorn har så stort inflytande över politiken.
– Men det är överraskande att så lite har gått till de människor som verkligen behöver stöd – de sårbara och marginaliserade, och i synnerhet de som är verksamma inom den informella sektorn, säger Chenai Mukumba.
Miljoner arbetar inom den informella sektorn
I många utvecklingsländer försörjer sig miljontals människor helt inom den informella sektorn. I länder som Bangladesh och Kenya befinner sig en stor majoritet av den arbetande befolkningen i den sektorn.
De restriktioner som införts i spåren av pandemin har slagit särskilt hårt mot alla dessa människor, som inte längre har kunnat ta sig till sina arbetsplatser eller inte har kunnat tjäna pengar som försäljare på marknader och gator.
– Människor accepterar myndigheternas restriktioner för att hejda spridningen av covid-19, men de anser också att de behöver stöd. Och detta stöd har inte kommit, säger Chenai Mukumba.
Matti Kohonen säger att det finns flera anledningar till att så lite av det offentliga stödet går till sociala satsningar. En orsak är att de stora företagen bedriver skickligt lobbyingarbete, en annan att myndigheterna inte har de kunskaper som krävs för att kunna identifiera de mest sårbara grupperna. Men oavsett orsaker måste det till en förändring, enligt honom:
– En mycket större andel måste gå till sociala skyddsåtgärder, slår Matti Kohonen fast.
Större fokus på städer än landsbygdens fattiga
Studien visar också att det finns exempel där en relativt stor andel av stödåtgärderna gått till sociala insatser – men att dessa medel ändå inte nått ut till de allra mest utsatta grupperna.
Ett exempel är Guatemala, där lite över hälften av stödet var inriktat på välfärdssatsningar. Men stödet var för litet och kom för sent. Det säger en av rapportens författare, Ricardo Barrientos vid Centralamerikanska institutet för studier av finanspolitik, ICEFI.
– De statliga insatserna har varit alldeles för otillräckliga för att kunna göra någon meningsfull skillnad för de allra flesta guatemalaner, säger han till IPS.
Enligt Ricardo Barrientos har stödet dessutom främst riktats mot befolkningar i landets städer. Detta trots att behoven är som allra störst bland de ursprungsbefolkningar som lever under mycket fattiga förhållanden på landsbygden.
Ricardo Barrientos säger att hela sju av tio hushåll i landet försörjer sig inom den informella sektorn – och att stödinsatserna för denna stora grupp har varit ”löjligt små”.
– Många har ställts inför valet att antingen gå ut och försöka sälja någonting, eller att behöva dö av hunger, säger han.
Det råder en farlig obalans
FTC arbetar för närvarande med fler rapporter om de offentliga stöd som betalats ut i spåren av coronakrisen, både i andra utvecklingsländer och i världens rika nationer. Enligt FTC talar dock mycket för att situationen kommer att se likadan ut, i synnerhet i världens minst utvecklade länder.
Koalitionen har överlämnat sin studie till ett antal regeringar och viktiga finansiella institutioner som Världsbanken och Internationella valutafonden. FTC uppmanar samtidigt dessa aktörer att genomföra ett antal åtgärder för att komma till rätta med vad man beskriver som en ”farlig obalans” i de nuvarande stödpaketen. Bland åtgärderna som rekommenderas är skärpta skatter för företag och höginkomsttagare – samt en förbättrad transparens när det gäller de stöd som betalas ut.
