Visa mig din garderob och jag ska säga dig vem du är. Nja, stämmer det verkligen? Kanske om man sätter likhetstecken mellan en människas identitet och hens mest framträdande personliga egenskaper, eller den grupp i samhället hen känner sig mest hemma i. En sportig person klär sig självklart inte på samma sätt som en som är ljuvt romantisk, eller en som tillhör den intellektuella världen.
I en tid när hållbarhet blir mer och mer självklart är det många designers och inköpare som lyfter fram basgarderoben som ett vettigt alternativ till modets ombytlighet och klädslöseri. Och visst skulle det vara enkelt om man bara behövde skaffa sig ”den lilla svarta” klänningen, några byxor, kjolar, tröjor och en basjacka eller kappa som alltid passar in. Plagg som är tillräckligt neutrala för att fungera i alla sammanhang.
Men är det verkligen hållbart i längden att sträva efter att vara neutral? Kanske är det i stället en garderob som har växt fram i samklang med vem man är innerst inne som är det enda vettiga?
”Alldeles för ofta har våra kläder blivit en yta vi gömmer oss bakom istället för något som visar vilka vi är.”
När det handlar om vilka vi är på riktigt är en människas garderob ofta ganska förljugen. Det är så oerhört lätt att fastna i inkörda hjulspår, i vanor och mönster. Det är ju enklast så, för om man skulle vara tvungen att fundera över vem man är varje gång man klädde på sig skulle det vara svårt att få tid över till andra saker. I stället väljer vi vissa klädkoder, kanske de som är mest trendiga.
Alldeles för ofta har våra kläder blivit en yta vi gömmer oss bakom istället för något som visar vilka vi är. En av anledningarna till det är att vi lever i ett samhälle med en lång tradition av likriktning, i ett klimat där vissa egenskaper och kvaliteter lyfts fram som ideal. Det är det som skapar modetrender och klädkoder, och som i förlängningen styr våra klädval.
Det kan ta tid att utveckla en ”äkta” garderob. Processen kräver inre resor där vi upptäcker alla sidor, både de vi trivs med och de vi helst vill förneka. Ofta är det just i det vi försöker dölja som guldet finns. En bra början är att ta sig en funderare: Vilket ansikte visar jag utåt? Finns det delar av mig som övervärderats? Vad kan jag skala av? Har jag egenskaper som gömts undan, som jag kanske till och med skäms för? Stämmer mina djupaste kvaliteter med de färger, mönster och plaggtyper som finns i min garderob?
Utmaningen att kompromisslöst vara så ärlig som möjligt i sitt kläduttryck ligger ofta i att kombinera udda kvaliteter, att förena ytterligheter. Först då blir vi de komplexa, unikt sammansatta och spännande varelser som vi faktiskt är. Först då vi visar oss kan vi verkligen bli sedda. För just det där med att bli sedd är väl vad de allra flesta av oss längtar efter?
Ett hållbart samhälle är för mig den totala motsatsen till ett där trender och klädkoder styr vad som hänger på galgarna i våra garderober. När vi visar vilka vi verkligen är kan mångfalden i alla förunderliga kombinationer berika livet för oss alla.
