Inspektionen för socialförsäkringen, IFS, har på uppdrag av regeringen utfört en granskning av besluten rörande aktivitetsersättning under det senaste årtiondet. Anledningen till granskningen är att andelen avslag gällande aktivitetsersättning, som är en ersättning för unga personer mellan 19 och 30 år som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning, varierat mycket under den perioden, trots att inga regeländringar ägt rum. Speciellt under åren 2017 och 2018 var det en stor ökning i andelen avslag, utan någon uppenbar förklaring. 

Slutsatsen som IFS drar i sin analys är att regeringen under 2015 har ”betonat” att det är problematiskt med en ökande andel unga människor som har aktivitetsersättning, och att FK därefter har implementerat en striktare handläggning med fokus på avslag. Dessutom har de noterat en diskrepans mellan hur lagen de facto är skriven och hur avslag motiveras. Medan regelverket menar att arbetsförmågan ska kunna antas vara nedsatt i ett år framöver, motiveras 20 procent av avslagen med att det inte har kunnat styrkas att arbetsförmågan kommer vara nedsatt ett år framöver. 

I rapporten kan man även läsa att ”ISF värderar inte om förändringarna av handläggningen har varit nödvändiga eller rimliga. Men det är problematiskt att andelen avslag och beviljanden kan pendla kraftigt utan att vare sig lagstiftning eller rättspraxis har ändrats, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Det är svårt för en person som tidigare har fått bifall eller avslag på en ansökan att förutse och förstå att hen en kort tid senare kan få det motsatta beslutet, utan att hen uppfattar att förutsättningarna har ändrats i sak. En sådan utveckling kan skada uppfattningen om rättssäkerheten i systemet och förtroendet för socialförsäkringen.”

Exakt. Det är exakt det som händer, och det är det som ligger bakom exempelvis grupper som Försäkringskassanupproret och liknande. Det är inte heller bara förtroendet för socialförsäkringen som tar skada, det gäller även förtroendet för politikerna, för samhället, för demokratin. Oerhört destruktiv spiral, med andra ord, och inte alls ett pris värt att betala för att man vill dra ner på kostnaderna för sjukersättningen. 

Ett smart och effektivt sätt att se till att beslut eller avslag inte sker på felaktiga grunder är att helt enkelt skära bort stora delar av den mänskliga faktorn ur ekvationen. Sätt en robot på handläggningsuppgiften istället. Automatisera beslutsprocessen. Det är fullt möjligt, även om det kan vara vanskligt. I Lunds kommun har man exempelvis automatiserat 1,5 miljoner så kallade ”manuella arbetsmoment” till ett värde av 7 390 sparade arbetstimmar. Timmar som de anställda nu kan lägga på kvalitativ service istället för kvantitativ. De har även automatiserat beslutsprocessen kring trygghetslarm, där bedömning av en människa enbart krävs när systemet genererat ett avslag. 

Om beslutsprocessen, granskningen, bedömningen av enskilda sjukersättningsärenden sköttes av en robot, en AI, en algoritm, ett väl designat program där anledningarna till besluten redovisas lika automatiskt som besluten räknas ut, skulle Försäkringskassans handläggare och läkare kunna arbeta mer kvalitativt och proaktivt. De kan vara rådgivare, de kan hjälpa de hjälpsökande med att skriva en ansökan som inte blir fel i systemet, de kan stötta och de kan fokusera på att granska och handlägga enbart de beslut som fått avslag av programmet. 

Vi behöver inte ett mänskligt socialförsäkringssystem, för mer än något annat är det mänskligt att fela. Vad vi behöver är ett medmänskligt system där risken att falla utanför inte är godtycklig.