S’bu Innocent Zikode växte upp på landsbygden och flyttade in till stan för att studera juridik. Men pengarna tog slut. Han hade inte råd att fortsätta studera eller betala sin hyra utan hamnade i ett “shack settlement”, som närmast kan liknas vid en improviserad kåkstad. Där såg han hur människor kämpade för sin överlevnad utan att ha tillgång till vatten, el, latriner, eller bostäder.

– Jag insåg att det enda sättet att förändra våra levnadsförhållanden var att engagera oss demokratiskt och bygga upp en rörelse. Det första vi gjorde var att anordna en kampanj för att städa upp hela området eftersom det inte fanns någon sophantering, säger S’bu Innocent Zikode, via Zoom från Sydafrika.

Boende i kåkstäder

Inte sällan spreds förödande bränder i kåkstaden, som gjorde att man antingen fick flytta eller bygga upp allt på nytt. När de lokala myndigheterna inte vill bidra med resurser eller se till att det fanns el och vatten, började han och de andra invånarna organisera demonstrationer. Som namn på rörelsen tog de Abahlali baseMjondolo, som betyder “skjulens folk”.

– Vi upptäckte snart att det fanns andra kåkstäder som hade liknande problem så vi räckte ut en hand till dem vilket gjorde att Abahlali baseMjondolo växte snabbt. Vi fick hjälp från universitetsstudenter för att bygga upp hemsidor och kommunikation, säger S’bu Innocent Zikode.

I centrum för rörelsen står alla människors rätt till ett hem och bostad. Men till detta vill S’bu Innocent Zikode lägga till en annan aspekt som är viktig för alla sydafrikaner, rätten till mark.

– Utan ett hem och mark finns ingen trygghet. Hemmet skyddar mot våld och övergrepp och marken ger en möjlighet att få en utkomst. Mark är i centrum för vår rörelsen eftersom den har blivit stulen från oss under kolonialismen och apartheid. För att åtgärda den här orättvisan så ockuperar vi övergiven mark som inte har använts på flera år, säger S’bu Innocent Zikode.

Han beskriver Sydafrika som ett land med väldiga landområden men trots att aparheiden avskaffades 1994 så är klyftorna enorma. En väldigt liten del av befolkningen äger det mesta av marken. Markockupationerna är högst kontroversiella och har lett till flera allvarliga konflikter där medlemmar och ockupanter har misshandlats av polis, men också dödligt våld från de lokalt knutna beväpnade säkerhetsstyrkor som olika städer byggt upp.

– Mark är liv, mark är död. Vi har förlorat 18 medlemmar som bara har demonstrerat för allas rätt till land. Några har dödats av polisen och andra av styrkor med kopplingar till ANC. Partiet African national congress har fortsatt med apartheidpolitiken. De arbetar inte för att hjälpa folket utan för att berika sig själva, säger S’bu Innocent Zikode.

Markockupationer

Abahlali baseMjondolo har idag över 82 000 medlemmar och arbetar för att bekämpa korruption och maktstrukturer, men också minska våldet i kåkstäderna. Ett sätt är att driva rättsprocesser och jobba med uppmärksamma medierna.

– Det här är inte “landgrabbing” utan “land ockupation”. Det handlar om människor som är födda i områdena men där marken tagits ifrån den. Vi vill korrigera den här orättvisan, trots att myndigheterna tycker att det är olagligt, säger S’bu Innocent Zikode.

Under coronapandemin har läget förvärrats för de som bor i kåkstäderna. Många har blivit arbetslösa och med de tuffa utegångsförbuden har det varit svårt att försörja sig. Det gör att många har drabbats av matbrist och i värsta fall svält. Våldet mot kvinnorna har också ökat när folk tvingas stanna hemma i väldigt små utrymmen. Trångboddheten och bristen på hygien gör det även svårt att minska spridningen. Samtidigt har myndigheternas hjälp varit bristfällig. Det ekonomiska stödet har inte nått fram, inte heller matpaket.

– Mycket av stödet har stoppats i fickorna hos korrupta och försvunnit på vägen. Människor frågar sig vad som är värst, att dö av svält eller i covid, och i det fallet väljer de att trotsa restriktionerna, säger S’bu Innocent Zikode.

Attacker mot migranter

Han berättar att Abahlali baseMjondolo arbetar med att försöka nå ut med information och utbilda invånarna i kåkstäderna, men också praktiskt tillhanda hålla vatten, toaletter och dela ut skyddsutrustning. En annan utmaning är att försöka få staten att stoppa vräkningar efter att folk har fått svårt att klara sina räkningar. S’bu Innocent Zikode hoppas att när väl vaccinen kommer, att de når även människorna i kåkstäderna.

Under pandemin och även innan har främlingshatet vuxit i landet. Migrantarbetare har attackerats och populistiska politiker har piskat på de stämningarna för att ha något att skylla den höga arbetslösheten på. Det här är något som S’bu Innocent Zikode tycker är skamligt för Sydafrika.

– Vi skäms för dessa attacker. Vi har arbetat hårt för att skydda minoriteter och utländska gästarbetare. Det är besvikelse att det här får fortgå. Vi har människor i våra kåkstäder som är födda i Mocambique eller Zimbabwe. Det är en del av våra afrikanska traditioner att ta hand om varandra.

Prisceremoni

För sin kamp har S’bu Innocent Zikode nu tilldelats Per Anger-priset, som är svenska regeringens internationella pris för mänskliga rättigheter och demokrati. Priset delas ut för att uppmärksamma de insatser Per Anger gjorde under andra världskriget då han räddade ungerska judar undan Förintelsen.

– Jag är väldigt glad och stolt över att ha fått priset efter en så modig person. Det är en upprättelse för alla våra medlemmar som har dödats i kampen att de inte har dött förgäves. Samtidigt är jag ledsen att så många har fått sätta livet till innan vår kamp uppmärksammades. Vi har betalat för det här priset med blod, säger S’bu Innocent Zikode.

Han berättar att priset och att han nu uppmärksammas av svenska staten och utländska medier ger honom ett visst personligt skydd eftersom han länge har levt i skuggan av hot och våld. Han beskriver det som en legitimisering av hela rörelsen.

Egentligen skulle han varit på plats i Stockholm för att själv ta emot Per Anger-priset i en ceremoni tillsammans med bland andra kultur- och demokratiminister Amanda Lind. Men coronopandemin kom emellan och på grund restriktionerna kommer prisutdelningen istället att ske dels via länk, men också vid en mindre ceremoni på svenska ambassaden i Pretoria.

Sverige har länge stöttat ANC och har goda relationer till Sydafrika. Tycker du att svenska regeringen borde använda sitt inflytande på något sätt för att minska på orättvisorna?

– Jag vill tacka svenska regeringen och folket i kampen mot apartheid. Men jag tror inte att ni kunde veta att ni att de stöttade en ny förtryckarregim. Det här är inte demokratin ni stred för 1994. De förtryckta har blivit förtryckare. Vi kan inte låta ANC göra samma sak som den vita minoriteten gjorde. Förtryck är förtryck oavsett om det är från en vit minoritet eller svart majoritet.

Peter Al Fakir 

Fakta Per Anger-priset:

Per Anger-priset är svenska regeringens internationella pris för mänskliga rättigheter och demokrati.

Priset instiftades 2004 för att uppmärksamma de insatser diplomat Per Anger gjorde under andra världskriget då han räddade ungerska judar undan Förintelsen.

Forum för levande historia har regeringens uppdrag att årligen dela ut priset.

I nomineringsarbetet med att välja ut 2021-års pristagare har nio internationellt erkända organisationer deltagit: Afrikagrupperna, Amnesty International, Civil Rights Defenders, Diakonia, Individuell Människohjälp (IM), Kvinna till Kvinna, Rädda Barnen, Act Svenska kyrkan och We Effect.
Årets pristagare är nominerad av organisationen Afrikagrupperna.

Juryns motivering:
”Trots utsatthet och hot mot hans person lyfter Sibusiso Innocent Zikode fram orättvisor mot samhällets mest marginaliserade medborgare. Genom hans kamp ökar omvärldens förståelse för vad rätten till bostad och mark betyder.”