Inte sedan mars i fjol har riksdagen samlats i sin helhet för att fatta beslut. Som en anpassning för att inte sprida covid-19 har man enligt schema låtit de 55 ledamöterna representera partiernas hållning. Man kan tycka att det är en anpassning som är rimlig. I slutändan är det nästan alltid så att partierna röstar i enlighet med partilinjen och då gör det ju ingen direkt skillnad om man är 55 eller 349 närvarande.

Men det finns demokratiska problem med systemet. Varje ledamot sitter på ett personligt mandat. Ingen kan diktera vad någon annan ska rösta för. Det spelar ingen roll om personen är kryssad eller inte, mandatet är personligt och minst lika mycket som de representerar sitt parti representerar de sin valkrets (det är valkretsen som valt dem). Det personliga ansvaret försvinner när man kan gömma sig bakom att man inte ens fick vara där.

Det kan låta som en liten sak, men den är viktig, och har stora implikationer. I ett år har jag försökt få ett svar på en fråga: ”Hur gör ni om någon inte vill följa partilinjen?”. Svaret jag fått från olika riksdagsledamöter har varit olika former av ”jag vet inte”. Det är något som nu kommer aktualiseras i verkligheten.

Det här är snurrigt, men det handlar om årets viktigaste politiska fråga. Så häng med nu. Migrationslagstiftningen. Expressen berättade i förrgår att före detta vänsterpartisten Amineh Kakabaveh (uteslöts tidigare under mandatperioden) i nuläget tänker rösta mot både regeringen och M, KD, SD och Liberalernas förslag till ny lagstiftning i migrationsfrågan. Inte för att hon har något emot att färre kommer till Sverige. Men för att hon inte tycker att tillfälligt uppehållstillstånd ska vara normen.

Det innebär att de egentliga styrkeförhållandena i kammaren skulle ge ett resultat 174–174 (det stämmer inte riktigt, som jag berättar nedan). Men eftersom man kommit överens om systemet med 55 ledamöter kommer Vänsterpartiet rimligen skicka någon annan. Och regeringens förslag kommer fortfarande ha majoritet. Hon kan välja att dyka upp (enligt grundlagen har alla ledamöter rätt att rösta, och eftersom hon är politisk vilde är det ingen som kan hindra henne). Om hon då i någon del väljer att rösta med de blåbruna blocket  så det blir lika i omröstningen uppstår situationen att lottning ska avgöra beslutet.

Det är nu överenskommelsen om 55 personer blir ett reellt demokratiskt problem. I Liberalerna finns det flera ledamöter som inte stödjer Liberalernas hållning i frågan. Deras mandat är personliga och hade riksdagen varit samlad i sin helhet hade de inte röstat med sitt parti. Men som det ser ut nu kommer de inte närvara vid omröstningen. Deras röst räknas inte, som en covid-anpassning.

Oppositionens brutala förslag riskerar alltså att vinna, med lott, utan egentligt stöd i kammaren. Att riksdagspartierna inte under hela det här året löst hur man på ett demokratiskt vis ska hantera frågan om människor som avviker från partilinjen är bedrövligt.

Demokratin förtjänar att man tar den på större allvar än så.