Så där i tid för att det blivit ohållbart att påstå att man ”inte får prata om invandringen” har debatten hittat en minst lika osann och redan utsliten klyscha.

Jag vet inte om jag ens skulle kunna räkna antalet gånger jag suttit i en diskussion där motparten harmset uttryckt att man inte får ifrågasätta problemen med invandring, islam eller diskutera kulturella skillnader utan att kallas rasist.

Att benämnas rasist är, som bekant, det värsta som kan hända en. Har vi lärt oss något av Sverigedemokraterna är det att det finns vissa ord som omedelbart krossar ens anseende, dödar ens karriär och ser till att man inte vinner en femtedel av svenska folkets stöd.

Det skulle givetvis aldrig accepteras att man skrev in rasism i sitt principprogram, poserade med SS-soldater eller hyllade Mengele på Flashback, till exempel. För svenskar bryr sig så himla mycket om rasism.

Att man inte får prata om det är, med ett uttryck som målgruppen borde förstå, ”fake news”. ETC:s granskning av Agendas senaste 100 avsnitt visade att 30 av dem tog upp invandring som ämne. Pandemin, som en högaktuell jämförelse som inte ältats till döds det senaste decenniet, dök bara upp 18 gånger.

Det uppenbara argumentet mot kritik av ämnesvalet är att Agenda rapporterar om det som tittarna bryr sig om. Mitt motargument är att de har svårt att inte bry sig om något medier som Agenda, sociala mediers spammaskiner och tre av våra politiska partier ständigt påstår är den enda frågan man borde diskutera hela tiden.

Hbtq-frågor dök upp i ett program av hundra, förresten. På tal om osanna påståenden. Jag vill nämligen hävda att det nya ”man får inte kritisera invandringen utan att kallas rasist” är “man får inte ens diskutera kön utan att kallas transfob”.

Det är intressant hur personerna som påstår det blir till förvillelse lika rasister i sin argumentation. Drar till med samma försvar när de möts av kritik för att de sprider intolerant desinformation om minoritetsgrupper, eller på annat sätt uttrycker sin påstådda frågeställning mer som tvärsäker alarmism.

Så jag vill bara lugna dem med att säga att det går utmärkt att prata om både transfrågor, invandring och islam. Till och med att ta upp att man ser negativa sidor, eller ställa frågor om hur man ska lösa problem som uppstår med dem.

Du kan bara inte förvänta dig att kunna formulera det precis hur som helst, i vilket forum och med vilken avsikt som helst, och få välvilligast möjliga tolkning. Inte när det handlar om minoritetsgruppers rätt att leva sitt liv på samma villkor som andra.

Jag har diskuterat transpersoner jättemycket. Mestadels med transpersoner, eftersom det är poänglöst att försöka förstå en annan grupps upplevelse utan att prata med dem. Till och med ställt skitjobbiga existentiella frågor som ”men jag som queerfeminist som tycker att det här med att vara kvinna mest är förtryckande hittepå snarare än biologiskt, hur ska jag tänka runt transpersoners existens?”.

Det har gått bra, Ekis och alla andra. Jag lovar att ni kan göra det, om ni bara närmar er frågan med lite faktisk nyfikenhet och ödmjukhet.