Jag tänker mig ibland chili som växtvärldens hundar. Hundars genetiska flexibilitet har gjort att det finns hundraser som är så olika varandra att det är svårt att se att det är samma art. Chili finns i så många olika former och färger att det lätt blir förvirrande. Faktum är att även rätt speciella sorter av en art kan vara mer lik en variant av en annan art än andra sorter av samma art.

På senare tid har extremt starka sorter blivit populära, men jag undviker dem eftersom jag inte tycker att jag får särskilt mycket ut av dem förutom hettan. För att bestämma hur het en chilifrukt är används scovilleskalan. Den är inte särskilt exakt, men ger en fingervisning. Skalan uppfanns 1912 av Wilbur Scoville och rent capsaicin, det ämne som skapar upplevelsen av hetta, ligger på 16 miljoner grader. Paprika ligger på noll till hundra och de hetaste chilisorterna på runt två miljoner.Hettan är koncentrerad till det vita fröfästet inuti frukten, det är inte fröerna som många tror som är starkast.

Det är ingen större skillnad på odlingssätt och svårighetsgrad mellan olika sorter. Vissa kan vara lite mer känsliga för kyla än andra, men på det hela taget är det ändå olämpligt att utsätta chiliplantor för temperaturer under kylskåpstemperatur. Det går alldeles utmärkt att odla chili och paprika från fröer insamlade från chili från livsmedelsaffären. Eftersom det finns så många sorter är risken dock att resultatet blir lite annorlunda än originalet på grund av korsningar. Köpta fröer är säkrare, men är rätt dyra.

Vanlig hederlig chili

Den vanligaste arten av chili som odlas är Capsicum annuum, det är den de allra flesta chilifrukter i affären kommer ifrån och det är milda varianter av arten som kallas för paprika. Det kan vara lite förvirrande i början, i synnerhet när engelska kommer in i bilden. Paprika kallas bland annat sweet pepper och bell pepper, medan ordet paprika oftast står för paprikapulver.

Till den här arten hör de flesta mexikanska sorter som jalapeño, serrano, ancho och poblano och många asiatiska sorter. Den typiska långsmala chilin hör också hit. Grundsmaken är egentligen ganska enkel. De smakar i grunden som stark paprika och många sorter är lagom starka.

Jag odlar några sorter, mest för att torka. Smaken hos capsicum annuum förändras ofta av torkning, den fördjupas och blir sötare och rundare. Mexikanerna är särskilt förtjusta i torkad chili med toner av choklad och tobak. Sorter som ancho, torkad poblano, är underbara i olika mexikanska rätter. Torka dem gärna i en grönsakstork, i ugn eller i sommarsol, torkningen tar lång tid annars och kan leda till att chilin möglar.

Luden chili med svarta frön

Capsicum pubescens är som namnet antyder luden. Plantan alltså. Bladen i synnerhet är täckta med ett hårliknande lager. Plantan kan bli 15 år gammal och upp till fyra meter hög och förvedas med tiden, men odlad i kruka håller den sig i lagom storlek.

Frukterna kallas ofta rokotopeppar, rocoto eller manzano på spanska. Namnet manzano kommer av att de ser ut som små orange eller röda äpplen. Till skillnad från andra chiliarter har de svarta fröer. Fruktköttet är tjockt och saftigt som hos en paprika och de är ofta väldigt starka med en fruktig smak.

Tokstark men läcker

Capsicum chinense är arten som de allra starkaste chilisorterna kommer ifrån. Carolina reaper kan ligga på uppåt två miljoner scovillegrader vilket är extremt starkt. Så starkt att män som vill visa sig vara macho gärna gör videor där de äter frukten. I Indien kallas den för naga och används i riktigt starka curryrecept. Den är också vanlig i mat från Västindien.

Den vanligaste sorten av C. chinense i affären är annars havannapeppar – habanero. Den är också rejält stark med en syrligt fruktig smak med inslag av något som jag bara kan beteckna som kemiskt. Det finns mildare varianter av arten som ändå behåller grundsmaken.

Tabascopeppar

Arten som man gör tabascosås av heter Capsicum frutescens, men den används också till annat. Den kallas flerårig spanskpeppar på svenska eller piri-piri och är som namnet antyder flerårig och kan bilda buskar eller små träd. Frukterna är ofta små och ganska starka.

Själva såsen tillverkas genom en lång jäsningsprocess, men det går bra att göra egna såser genom att lägga in frukterna i vinäger och andra kryddor och sedan mixa dem och använda färsk. Jag har aldrig odlat arten, men såg en bonsaivariant som lockade till experiment. Eftersom arten är flerårig är den extra lämplig för sådant.

Frukterna växer gärna uppåt, riktade mot himlen, men det gör många varianter av andra arter också, bland annat den underbara facing heaven som tillhör C. annuum.

Hipsterchili

Just nu är Capsicum baccatum den art som chilinördar intresserar sig mest för. Det är lite som med ovanliga pelargonarter, en del odlare letar alltid efter något nytt, något annorlunda. Jag kommer att odla mina första plantor av baccatum i sommar, så också jag är smittad av den sjukan.

Baccatum kallas bärpeppar, aji, på spanska, och är oftast stark. Arten är särskilt populär i Sydamerika där den anses nödvändig i många såser och rätter. Bärpeppar finns i många olika varianter som ser väldigt olika ut. Smaken har ofta inslag av citrus. Eftersom den gärna låter sig förädlas förekommer den ofta som prydnadschili. Också de frukterna går naturligtvis att äta, men eftersom man då har fokuserat på utseendet smakar de ofta bara starkt.